PATRIK ENGELLAU: Återuppbyggnad

Hittills har världen varit mest upptagen av de mänskliga lidanden som kriget i Ukraina medfört men ju längre kriget fortsätter desto större anledning får vi att fundera på de ekonomiska konsekvenserna. Några saker vet man redan från början, för det första att det kommer att bli dyrt och för det andra att det till stor del kommer att bli länder som Sverige som får betala, dels för att vi skryter med att vi har råd, dels för att vi gillar vår godhet. Sverige brukar ivrigt ställa sig först i kön när något internationellt ska betalas vilket jag tror beror på att generositeten ger fin prestige åt de politiker som skriver ut checkarna plus att saken aldrig diskuteras med skattebetalarna som finansierar det hela.

Ukraina kommer att behöva en motsvarighet till Marshall-planen för sin återuppbyggnad säger ordföranden för European Bank for Reconstruction and Development (EBRD). EBRD är ungefär som International Bank for Reconstruction and Development, Världsbanken, som bildades 1944 för att administrera Marshall-hjälpen. EBRD gör av med ungefär fem miljarder euro om året på olika europeiska hjälpprojekt. På bilden ser du Zelenskyi förklara för Världsbanken att Ukraina behöver fem miljarder i månaden under den närmsta tiden och sedan i runda slängar 600 miljarder dollar för ytterligare återuppbyggnad. För en tarvlig och illasinnad person som jag ser det ut som julafton för en omsättningsmaximerande organisation som EBRD. Ukrainas premiärminister Denys Shmyhal reser runt i världen och begär att länderna ger tio procent av sina dragningsrätter i Internationella Valutafonden till Ukraina – det finns ju pengar, nyligen satsades 650 miljarder dollar – ett svenskt BNP – på ”likviditetshöjande åtgärder”.

Länderna kommer nog inte att vara så rundhänta – utom kanske Sverige som har en unikt godhjärtad läggning – eftersom tillväxten i världen enligt Valutafonden förväntas halveras från 6,1 procent förra året till 3,6 procent i år. Rysslands invasion av Ukraina ”sänder chockvågor runt världen” förklarade Valutafondens chef för en internationell samling finansministrar och centralbanksdirektörer. ”Vi står inför en kris ovanpå en annan kris”.

Särskilt illa går det i Ukraina vars BNP i år förväntas minska med en tredjedel och i Ryssland där ekonomin tros krympa med 8,5 procent. USA:s finansminister Janet Yellen försäkrade att USA skulle ”göra allt för att ytterligare isolera Ryssland” och därmed ytterligare sänka landets ekonomi. Även USA:s och Kinas tillväxt ska enligt prognoserna halveras i år.

Samtidigt stiger inflationen. I USA är stegringstakten nu den högsta på fyrtio år. Det pratas om att höja räntorna men räntehöjningar kan sticka hål på de lånebubblor som finns i hela världen och driva fattiga, såväl stater som människor, i bankrutt.

Jag hade känt mig tryggare om jag hade haft förtroende för de politiker, nationella och internationella, som förväntas administrera dessa kriser som står staplade på varandra. Men det har jag inte. Eller rättare sagt: Ingen människa kan rätta till situationen eftersom vi nu står inför resultatet av årtiondens ackumulerade dåliga politik inte bara i Sverige utan i hela världen. Om man dessutom lägger ett dyrt krig högst upp som marsipanrosen på prinsesstårtan så har man i bästa fall gjort sin sista dumhet på länge eftersom detta knappt går att toppa.

Valutafondens VD avslöjade uppriktigt sin hjälplöshet när hon framförde följande ord till finansministrarna och centralbanksdirektörerna:

Det här är den mest universellt komplicerade politiska situation vi ställts inför i livet. Hur ska beslutsfattare kunna tygla den höga inflationen och de stigande skulderna samtidigt som de upprätthåller den nödvändiga efterfrågan och lägger grunden för hållbar tillväxt?

Högsta prioritet, sa hon, är att sluta kriget i Ukraina. Inte för det mänskliga lidandets skull, alltså, utan för ekonomin.

Det besynnerligaste av allt är hur mänskligheten kunnat hamna i en situation där ett relativt begränsat krig mellan två nationer hotar att rasera grunden för världsekonomin. Jo, jag vet vad det beror på. Det beror på en kombination av två saker, dels på att politiker i många länder intalat sig själva och sina väljare att de med hjälp av krystade teorier och genom tafatta, i magin grundade insatser ska lösa väljarnas problem vilket bara leder till att nya problem uppstår och till slut exploderar i nyllet på beslutsfattarna, dels på att Ryssland har kärnvapen. Om Ryssland inte haft kärnvapen hade världen kunnat strunta i det här kriget liksom vi tidigare så framgångsrikt struntat förskräckliga folkmord som under den kinesiska kulturrevolutionen, i Kambodja och i Rwanda bara för att nämna några exempel.

Patrik Engellau