På något märkvärdigt vis som ingen verkade förstå, varken de politiska och militära experterna eller den okunniga hop som jag tillhör, lyckades ryssarna inte, som man förväntat sig, krossa det ukrainska motståndet på några dagar efter invasionen de 24 februari. Tvärtom klarade sig ukrainarna till en förvånad omvärlds begeistring häpnadsväckande bra medan ryssarna å andra sidan framstod som överraskande oförmögna till annat än krigsbrott och andra grymheter. Ukrainas president Zelenskyi gjorde en elektronisk eriksgata i cyberspace till världens parlament för att a) låta sig hyllas samt b) be om vapen som han fick i mycket mindre utsträckning än han ville ha.

Västmakternas njugghet med de mest avancerade vapnen tål att tänka på. En möjlighet är att president Biden inte ville att det skulle gå alltför bra för Ukraina. Putin skulle bli ännu farligare om han som en råtta blev inträngd i ett hörn och då inte längre ha några spärrar mot att skjuta av ett kärnvapen bara för att visa vad han kan ställa till med om man djävlas med honom.

(Har Putin möjligheter att helt på egen hand bestämma om han ska trycka på kärnvapenknappen? I USA finns ju ett system där presidenten bara kan skjuta efter stöd och medhåll från ett antal generaler som också måste trycka på sina respektive knappar. Jag frågade en amiral i bekantskapskretsen om det fanns motsvarande spärrar i Ryssland. De fanns under kalla kriget, svarade han, men hur det ligger till nu är inte bekant.)

Å andra sidan har Biden anledning att ge Zelinskyi så mycket vapen han behöver fram till Putins okända röda kärnvapenlinje eftersom ukrainarna brinner av lust att ge ryssarna så mycket stryk det går och därför avbördar Biden denna smutsiga hantering. Ukraina för den övriga världens krig åt den övriga världen! säger Zelinskyi med skärpa för att få den övriga världen att skämmas. Den övriga världen svarar med ytterligare applåder men skickar inte tillräckligt med vapen.

Under krigets första veckor gjorde ryssarna alltså förbluffande dåligt ifrån sig. Om detta berodde på tillfälligheter eller om ukrainarna helt enkelt är bättre på att kriga vet ingen. Emellertid förefaller stämningarna bland världens tyckare ha ändrat sig under den senaste veckan sedan ryssarna dragit sig tillbaka, duschat, omgrupperat och börjat rikta tanksen och haubitsarna västerut från Donbasområdet. Kriget har nu sedan fyra, fem dagar gått in i en ny fas. Världens samlade tyckare, som fortfarande inte vet något eftersom ingen vet något och därför likagärna kan ha fel som rätt eller mittemellan, upplever ett nytt känsloläge.

Putin är mer förbannad och beslutsam att krossa sina fiender än någonsin. Det där med krigets lagar och humanitär behandling har aldrig varit prioriterat. Nu är det tvärtom aktivt nedprioriterat. Ju fler krigsbrott desto bättre ty det bidrar till att sätta skräck i ukrainarna och knäcka deras moral och stridslust. Putin behöver inte ens uttala detta; hans soldater känner vibrationerna i marken. Hänsynslösheten gäller för övrigt även i de egna leden. De soldater som överlever den inre mobbningen och trakasserierna blir bara starkare på kuppen.

Det är ingen idé att fortsätta kriga vid Mariupol. Där finns några tusen instängda ukrainare. Antingen svälter de ihjäl eller också sticker de ut huvudet en och en och då knäpper vi dem. Inte en fluga ska komma förbi.

Rysslands första och stora krigsmål är att erövra stranden mot Svarta Havet och därmed stänga in Ukraina. Det kräver att Mykolaiv och Odessa, som för närvarande befinner sig under ukrainsk kontroll, befrias från de ukrainska nazisterna. Om civilisterna inte jublar när de ryska befriarna kommer så bevisar de därmed att de är nazister och skjuts på fläcken. Ryssland har inte tid att tramsa med landsförrädare.

Så fort Odessa fallit går Ryssland in i det förrädiska Moldavien som vill bli medlem av EU och rensar ut femtekolonnarna. Det jobbet kan göras av den ryssvännerna i utbrytarrepubliken Transnistrien.

När Ukrainas sydkust är säker i ryska händer så att ukrainarna inte längre kan använda den för handel och transport av förnödenheter är Rysslands nästa mål att bygga en fungerande rysk förbindelse mellan Kharkiv och Krim. Med rätt förberedande behandling av återstående fosterlandsförrädare i det området är det sannolika att nästan alla redan flytt när trupperna kommer. Vid det här laget skulle det kunna vara en talande gest mot västerlandet att smälla av en liten atombomb för att fira segrarna och förbereda Biden på att fälttåget ännu bara har börjat men att ett eldupphör och stillestånd kanske vore möjligt med rätt attityd från Natos sida.