Nu är det snart två månader sedan Ryssland påbörjade kriget mot Ukraina och en vecka sedan det svenska inbördeskriget startade. Och termen ”inbördeskrig” är vad det handlar om. Svensk polis, och därmed den svenska staten, har förlorat sitt våldsmonopol. I stället har invandrarungdomar från MENA-länderna numera monopol på våld: skjutningar, mord, bilbränder, våldtäkter, förnedringsrån och sist men inte minst, bidragsbrott. Anledningarna är socioekonomiska, men inte de sociofaktorer som det politisk korrekta och ”mainstream media” menar med termen.

Min definition på socioekonomisk i detta sammanhang är klansamhälle, islam, hederskoder, kusingifte, bidragsberoende, frånvaro från eller motvilja mot utbildning, avundsjuka på svenskar och hat mot det västerländska samhället. Till detta kommer sexuell frustration hos de manliga ungdomarna som för det mesta inte får ”tillgång” varken till svenska eller till sina egna muslimska kvinnor (sex utom äktenskapet är inte tillåtet enligt islam).

De som har flytt för sina liv och kommit till Sverige, ofta utan pass eller dokument (men med mobiltelefoner) flyger ofta ”hem” till ursprungsländerna för att gifta bort barnen, könsstympa flickorna eller träffa släkt och vänner. Dessa flyktingar, som för det mesta är migranter, har fått husrum, rinnande vatten, skolgång, daglig ersättning till mat och kläder, allt på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Trots detta visar med all tydlighet de gångna dagarnas kravaller eller upplopp, inte ”stök”, invandrarungdomarnas totala brist på respekt för det svensk samhället och polisen. 

Redan 2017 skrev jag här på DGS om ”Tysk polis kapitulerar – och snart även svensk polis”. ”Snart” har blivit ”nu”. Svensk polis har kapitulerat. Jag skev bland annat: 

”I Berlin och i Duisburg finns det områden där kollegorna knappt vågar stoppa en bil, eftersom de vet att de kommer att omringas av 40-50 män. Dessa attacker är ett avsiktligt utmanande av statens auktoritet – attacker i vilka förövarna uttrycker sitt förakt mot vårt samhälle. De så kallade utanförskapsområden, har, liksom liknande områden i Sverige, en hög koncentration av invandrare, hög arbetslöshetsnivå och är kroniskt bidragsberoende.”  

Jag skrev vidare: ”I Duisburg – med en befolkning på 500 000 varav 60 000 huvudsakligen turkiska muslimer – har eskalerande antal våldsamma brott som begås av invandrare från Mellanöstern och förvandlat delar av staden till faktiska ’no go-zoner’ för polisen, enligt en konfidentiell polisrapport. Rapporten varnar för att regeringen håller på att förlora kontrollen över problemområden och att polisens förmåga att upprätthålla den allmänna ordningen ’inte kan garanteras på lång sikt’. Om polisen ens vågar ingripa mobiliseras hundratals klanmedlemmar för att konfrontera dem. I Hamburg har polisen i praktiken kapitulerat inför migranterna, som är många fler än poliserna och lätt kan övermanna dem”.  

Vad krävs för att staten skall återta våldsmonopolet i Sverige och i Västeuropa?  För att möta hotet från tusentals organiserade kriminella muslimska invandrare krävs pansarfordon, övervakningskameror, drönare, vattenkanoner och massiva insatser av polis, hemvärn och militär och kanske till och med undantagstillstånd. Frankrike har sedan flera år ibland infört just undantagstillstånd och tungt beväpnad polis och militär patrullerar gatorna. En libanesisk minister, som överlevt ett tjugo år långt inbördeskrig i sitt hopplöst polariserade land har ett råd: 

Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa i det ni kallar för utanförskapsområden. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana. 

Vad innebär detta i praktisk politik? Jo, till exempel följande. Inkalla hemvärnet, militär och alla tillgängliga poliser i de tio värsta no go-zonerna i landet, 3 – 4 000 personer i varje område. Omringa dessa, placera helikoptrar och drönare i luften, upprätta sambandscentraler, rekvirera kanske 100 bussar och förbered uppsamlingsplatser. Därefter gå från hus till hus, grip alla som gör motstånd, använder okvädningsord, inte vistas legalt i landet, är efterlysta eller påkommits med stenkastning. Tillse att ett stort antal jourdomare och försvarsadvokater finns på respektive område som snabbt kan döma (jag har bevittnat nattdomstolar i New York där försvarsadvokater står på kö för att ta sig an fall, de får 10 minuter på sig för varje klient). De som döms för brott skall förpassas till nyuppförda förvaringsplatser, inte regelrätta fängelser med eget rum, gym, tv/internet och god mat. De som skall utvisas skall snarast förvisas från landet. Då vissa länder vägrar ta emot sina medborgare utan deras medgivande, sätter man de som inte ger medgivande i isoleringscell. Efter ett antal dagar/veckor kommer säkerligen ett medgivande, om inte – fortsatt isolering.  

Ovanstående förslag kräver att våldsmonopolet återinförs, gummikulor, el-pistoler, vattenkanoner, hundar amvänds och troligen även skarpa skott. Många kommer att skadas och avlida. Nolltolerans mot uppkäftighet och olydnad måste gälla, hot som ”knulla din mamma, svenne-hora, gris” skall vara grund för gripande och fängelse. 

Innan dessa aktiviteter påbörjas måste polisen omorganiseras. I New York till exempel, med en befolkning lika stor som hela Sverige, finns det 50 000 poliser mot Sveriges 20 000. Dessutom har N Y-polisen höga krav på dem som söker och poliserna är både bättre utbildade och avlönade. Ingångslönen är ca 30 000 kr och efter drygt fem år ligger den på ca 60 000 kr. I Sverige har polisyrket låg status och låg lön.  

Ytterligare ändringar i samhället måste göras, till exempel medias inställning. Under upploppen i Göteborg 2001 kastade en demonstrant en stor gatsten mot en kvinnlig polis som i självförsvar anlade verkningseld och skadade demonstranten. Medias beskrivning av händelsen blev: ”Polis sköt demonstrant”. Det borde stått: ”Demonstrant försökte döda polis”. Mycket annat måste även förändras: straffrabatter, ungdomsrabatter, straffens längd och upprättelse för brottsoffer för att nämna några. 

När ska svenska politiker vakna och inse att polismakten har förlorat förmågan att hävda statens våldsmonopol, skydda befolkningen och klara upp brott? Svensk polis behöver högre löner, bättre utbildning, mer resurser och samhällets och medias stöd. En muslimsk imam har sagt: ”Vi kommer att förgöra er demokratis genom er demokrati”, och det är muslimerna på väg att göra.  Den libanesiska ministern har tyvärr helt rätt: ”Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år”.