De senaste dagarnas upplopp har fått mig att fundera en hel del på muslimer i Sverige. Vad vill de egentligen? Och i hur hög grad respekterar de den svenska lagstiftningen? Inte mycket, efter vad det verkar, då de ständigt kräver särbehandling för sin religion. Medan kristna tåligt finner sig i allt från Piss Christ till att kvällstidningarna på självaste julafton basunerar ut att bibeln är en skitbok går muslimerna bärsärkagång så fort någon uttrycker kritik mot deras religion.

Det skulle egentligen inte vara något större problem om det inte vore för att de faktiskt också får gehör för sina krav på särbehandling. Det är oändligt mycket mer massmedialt fokus på Rasmus Paludans politiska hemvist än på fanatiska muslimers respektlöshet mot svenska lagar. I Rinkeby såväl som i Örebro var i det princip fritt fram att slå sönder och tända eld på polisbilar, skada poliser och till och med kapa polisbilar och köra omkring i dem. Poliserna löpte gatlopp och fick både brutna armar och andra skador på kuppen. Vissa av våldsverkarna hade dessutom lyckats få tag i polisuniformer, om man får tro kvällspressen. Hur gick det till? Har polisen ombyte med sig när de är ute och åker, eller vad i hela friden är det frågan om?

I min förra text skrev jag att jag inte klandrar polisen på fältet. Och det gör jag inte heller. Men det blir allt svårare att stå för det efter det som hände i Örebro, där poliser som flydde fältet som skrämda harar, uppenbart helt omedvetna om att de förfogar över våldsmonopolet. Ursäkta språket, men vad i helvete är det för slags polisinsats? Och

När jag pratade med en väninna om det här så kom vi båda fram till att det känns rätt otryggt med en poliskår som uppenbarligen inte får ta en konfrontation med människor som är våldsamma och farliga och inte respekterar den svenska lagstiftningen. Vi kom också fram till att det här förmodligen inte skulle hända någon annanstans än i Sverige. Om någon överhuvudtaget skulle få för sig att vandalisera en polisbil och slå ner en polis i ett annat land skulle det snabbt bli handbojor och arrest. Men inte i Sverige, inte. I alla fall inte om det handlar om vissa grupper som blivit kränkta.

”Det var ju ändå tur i oturen att Paludan inte lyckades med det han föresatt sig”, kommer säkert några av de goda, fina ledarskribenterna att skriva när de så småningom ska sammanfatta helgens händelser. Men gör de det har de inte mer koll på lagen om yttrandefrihet än de muslimer som tror att de har rätt att utsätta allmänheten för fara bara för att alla inte gillar deras koran. I Sverige får vem som helst bränna en koran, en bibel eller någon annan skrift som anses helig av vissa grupper. Det är alltså inte koranbränningar som är problemet – utan de våldsamma reaktionerna på dem.

Frågan är hur de muslimska grupper som reagerar så här någonsin ska inse detta om de hela tiden får signalen att de kommer undan med allt. För det är ju precis det budskapet som förs fram när polisen överlåter våldsmonopolet till stenkastande, gastande demokratihatare som tar över det offentliga rummet. Det enda de här människorna lärt sig av den här helgens händelser är att de kan göra precis vad de vill och att svensk polis inte har några ambitioner att sätta ner foten. Så kan vi helt enkelt inte ha det. När en hel drös stollar ger sig ut och startar upplopp och medvetet skadar poliser och utsätter allmänheten för fara borde det rimligen klassificeras som terrorism, för det här är ju faktiskt ett angrepp på demokratin.

Bild: Faksimil Dagens Nyheter