I alla fall för socialdemokraterna.

Folkets stöd för den socialistiska regimen i Sverige ökar ständigt. Allt styrs av mycket enkla men till synes obegripliga ekonomiska principer.

Ju fler dåraktiga beslut som S-regeringen fattar, som till exempel att helt överlåta energi- och miljöpolitiken till de marginella galningarna i miljöpartiet, desto starkare blir stödet för S.

Detta trots att skatten på de allt dyrare drivmedlen ligger på 61 procent av konsumentpriset, plus moms, och el förvandlats till en dyr och exklusiv bristvara för de besuttna i södra och mellersta Sverige.

Detta låter som en ren självmotsägelse, men bland de svenska väljarna blir reaktionerna alltid tvärtemot de förväntade.

En mängd olika faktorer samverkar. Som exempelvis att S, utöver ovanstående, bedriver en flyktingpolitik på ”EU:s miniminivå”. Vilket översatt till ren svenska innebär i runda slängar 100 000 beviljade uppehållstillstånd per år. Mestadels till människor från MENA-länderna som kräver bidragsförsörjning under återstoden av sina liv. Vilket enligt S gör dem till rena vinstmaskiner för samhällsekonomin.

Allt detta kostar naturligtvis pengar, närmast ofattbara summor. Varför S hela tiden måste höja skatterna för att ha råd med sitt vidlyftiga leverne.

Men till slut nås en brytpunkt. Den del av svenska folket som fortfarande arbetar och betalar skatt mäktar inte längre med alla ständigt stigande kostnader.

När inte ens de självförsörjande längre förmår att försörja sig själva får S ett gyllene tillfälle att briljera i sin paradgren: Att dela ut bidrag! Och väljarna jublar!