Om det hade varit så att jag haft något återstående hopp om den svenska skolan så upplöstes det igår under kaskader av hånflabb blandade med ögonblick av djupaste beundran över att Skolverket nu tycks ha nått svamlets absoluta höjdpunkt. Jag kan inte minnas någon liknande upplevelse i livet. Den fick mig att tänka på Kelvin, den absoluta nollpunkten för temperaturen, minus 273,15 grader Celsius. Kvinnan på bilden med oranscha glasögon och heltatuerad högerarm, en lektor i pedagogik vid namn Anette, lyckades tala i 45 minuter och 41 sekunder utan att någon gång säga något begripligt. Jo, en gång sa hon en sak i vilken man med lite god vilja kunde intolka en mening men då var det å andra sidan fel. Skolverket har troligen nått svamlets absoluta höjdpunkt.

Självklart hade jag aldrig på eget initiativ hamnat inför denna video eller vid någon av de intilliggande och fullt lika otillgängliga filmsnuttar som också presenteras av standardiserade medelålders kvinnliga myndighetspersoner med samma intränade gestik och tonfall som tatuerade Anette.

Det hela föranleddes av att jag råkade träffa en djupt bekymrad skollärare som just hade sett tatuerade Anettes videoföreläsning. Föreläsningen påstods handla om hur lärare, till exempel just den som jag träffat, skulle ta till sig Skolverkets reviderade styrdokument. Läraren beskrev den panik hon kände när hon insåg att Skolverket menade allvar med sina av heltatuerade Anette nya riktlinjer och att hon, läraren, förväntades i grunden nydana sina relationer med eleverna i enlighet med Skolverkets nya styrdokument som, framkom det, inte prövats i verkligheten utan baserades på en nyläsning av Platon och förväntades gradvis finna sin form allteftersom de ”rullades ut” och ”implementerades” i Sveriges skolor.

Så farligt kan det väl inte vara, sa jag tröstande till läraren. Läraren var tyst några sekunder. Jag säger bara en sak, sa hon. Se videon.

Efter några minuter tittade jag osäkert på läraren och frågade om det här var någon sorts skämt. Fortsätt bara, sa hon.

Efter tio minuter inträdde en overklighetskänsla hos mig. Det var som om tatuerade Anette lassade på mig inledningar som aldrig fick någon avhandling eller avslutning. Det kom bara nya inledningar hela tiden. Efter tjugo minuter började förstå lärarens desperation. Det var omöjligt att ta Skolverket på allvar eftersom dess budskap inte gick att begripa.

Efter trettio minuter började jag misstänka att det var något fel på min fattningsförmåga. Om jag lyssnar på tre hjärtkirurger som planerar en större operation förstår jag inte heller men det beror på att medicinarprofessionen har särskilda, yrkesspecifika kunskaper. Kanske är det samma här? frågade jag läraren. Du har ju gått på lärarhögskolan. Du har kanske inhämtat specialkunskaper så det räcker för att följa tatuerade Anettes resonemang?

Hon skakade på huvudet. Inte en chans, sa hon dystert.

Så kom vi till höjdpunkten, alltså Platon, som tatuerade Anette redan tidigt flaggat för. Vi skulle lära av Platon sa hon nu utan att förklara vad det betydde.

Men det vet jag. I boken Staten låter Platon Sokrates beskriva en pedagogisk metod som han, Sokrates, tänkt ut. Metoden döpte Sokrates till majevtik vilket betyder förlossningskonst. Jag är en av filosofens största beundrare men jag vill inte dölja att han hade en del underliga idéer varav majevtiken var en. Sokrates trodde att all nödvändig kunskap var medfödd och att pedagogens uppgift var att med frågor och resonemang locka fram denna i varje barn redan existerande men ofödda kunskap ungefär som när en barnmorska hjälper ett foster att födas.

Vem som helst kan fatta att detta är en dålig pedagogisk idé. Hur gör man för att locka fram multiplikationstabellen ur ett skolbarn på lågstadiet bara genom att ställa frågor? Om läraren mot förmodan lyckas med detta vilka frågor ska då så småningom ställas till eleven för att han i sitt inre ska finna de tyska prepositioner som styr dativ?

Problemet är att Skolverket har en sjuk föreställning om kunskap. Myndigheten tål inte tanken att en lärare som besitter kunskap ska överföra den kunskapen till sin elev, något som i verkligheten möjliggör undervisning och i vilket fall som helst spar en massa tid. Skolverkets motvilja mot sådana uppenbart praktiska lösningar beror på att myndigheten är överförvaltare av den statliga svenska värdegrunden vars första bud är allas lika värde. Det budet är inte förenligt med en situation där lärarens kunskap har högre värde än elevens eftersom eleven tills vidare saknar kunskaper. I stället för att förkasta sitt stolliga värdegrundsbudord väljer Skolverket att upphäva lärarens auktoritet och förhindra att läraren inför eleverna framstår som bättre vetande. Skolverket förnekar hellre verkligheten än värdegrunden.

Därför har Skolverket snokat upp en av Platons sämsta idéer och gjort den till förebild för svensk statlig pedagogik. Och det är just detta tatuerade Anette iscensätter inför de lärare som förväntas se hennes video. Tatuerade Anette förklarar ingenting på 45 minuter och 41 sekunder eftersom hon räknar med att den nödvändiga tolkningen ska ligga färdig inuti åskådaren så att det räcker med att tatuerade Anette kommer med inledningar och frågor.

I själva verket leder till att Sveriges lärare blir desperata och abdikerar från sin betydelsefulla roll som fostrare av det uppväxande släktet.