Ryssland har invaderat Ukraina och i dagsläget vet man inte vem som vinner. Varför inte supermakten Ryssland, som har samlat en armé på nästan 200 000 soldater, ännu inte besegrat Ukraina är anmärkningsvärt. Men alltfler fakta sipprar ut om förhållanden i den ryska armén vilket kan ge en hint om anledningen.  

Ryssland uppges ha förlorat 14 000 soldater under några få veckor. Detta kan jämföras med USA:s förluster av cirka 50 000 soldater under det 13 år långa Vietnamkriget. De ryska soldaterna, de flesta värnpliktiga, är uselt utrustade, illa ledda, omotiverade och saknar bland annat mat. En tidning rapporterar att soldater tigger mat av ukrainarna.

Henrik Höjer i Kvartal har skrivit om de fruktansvärda förhållandena i den ryska armén. Det är en beklämmande och skrämmande läsning. 

I reportaget beskriver soldaten Arkadij Babtjenko livet i den ryska armén i boken Krigets färger. Ett vittnesmål (Ersatz 2008). Boken har visserligen ett antal år på nacken, men har aktualiserats av den ryska invasionen av Ukraina. Babtjenko tjänstgjorde i den ryska armén under kriget i Tjetjenien under 1990-talet. Han och hans vapenbröder är hela tiden rädda för att få stryk av veteraner och av befäl. Soldaterna får lära sig att de bara är värdelös ohyra och skadedjur. De första sex månaderna i armén är man en ”ande” – en usel gröngöling som ständigt får höra glåpord från befäl och äldre värnpliktiga, som ofta kallas farfar. Det så kallade Farfarsväldet dödar åtskilliga värnpliktiga i den ryska armén varje år. Bara år 2006 ska enligt New York Times över 290 ryska rekryter ha dödats – av misshandel, övergrepp, sexuell tortyr och våldtäkter.  

Babtjenko skriver: ”Vi blev till djur. Kylan, fukten och smutsen drev ut alla känslor ur oss. Bara hatet blev kvar, och vi hatade alla i hela världen, inklusive oss själva”. Men det värsta, när det gäller arméns stridsduglighet i alla fall, är den utbredda korruptionen och stölderna av vapen, ammunition och mat. Babtjenko skriver: ”Kriget kallas köttkvarnen och vi är köttet, den nya kanonmaten. Tiotusentals har varit här före oss och väntat på sitt öde, och stäppen har sugit upp deras rädsla som svett. Nu stiger rädslan upp ur den förgiftade jorden. Den fyller våra kroppar och ringlar omkring som en hal mask någonstans under magen, den får oss att frysa, trots den glödheta solen.” 

Ett annat problem, enligt Babtjenko, är pennalismen som finns överallt och är institutionaliserad. I väntan på transport till fronten befinner han sig i en kasern. Han väcks en natt: ”Upp med er, era horor. Man sparkade oss ur sängarna och slog oss hela natten. Vi fick sedan dagligen stryk av äldre meniga och befälen”. Kriget är affärer för alla och stölder sker hela tiden. Man försöker sälja stridsvagnsgranater till civila tjetjener, men de är inte så efterfrågade. De vill hellre köpa granatgevär. Andra soldater säljer sin ammunition till tjetjenerna, men blir upptäckta av befälen och torteras med elchocker som straff. Soldater säljer patroner, förarna diesel, kockarna köttkonserver, regementscheferna stjäl hela lastbilslass och generalerna stjäl själva lastbilarna.” 

Bilden av den ryska militära insatsen visar på brist på allt ifrån moral och motivation till utbildning och uthållighet. Babtjenko skriver: ”Här bråkar alla med alla. Man super sig djuriskt berusad och går loss på de yngre. Överstarna på majorerna, majorerna på löjtnanterna, dessa på soldaterna. Många deserterar. Officerarna har spritfester i flera dygn i sträck”.  

Enligt Höjer framstår den ryska armén som en grym och skoningslös apparat, en skapelse som är oorganiserad, korrupt, dåligt ledd och ineffektiv. Den ryska militärmakten har visserligen moderniserats på senare år, men frågan är hur mycket bättre den har blivit. Det tog den ryska armén flera år att ta kontrollen över Tjetjenien på 1990-talet, ett land ungefär lika stort som Värmland med färre än två miljoner människor. Ukraina har mer än 40 miljoner invånare, och är 30 procent större än Sverige till ytan. Och ukrainarna, precis som tjetjenerna, gör motstånd, de försvarar sina respektive länder. 

Förre guvernören och skådespelaren Arnold Schwarzenegger har i en utmärkt finstämd video förklarat sin kärlek till det ryska folket och vänt sig till de ryska soldaterna som inte insett att de skulle anfalla ett broderfolk. Han uppmanar Putin att snarast avsluta kriget. 

Som jämförelse med förhållandena i den ryska armén kan man fundera på hur det idag är i den svenska värnpliktsarmén. Nyligen skickades 500 värnpliktiga tillbaka till sina hem efter att blivit kränkta. Hur det är med den saken kommer nog att utredas, men det är säkerligen inget som kan jämföras med den behandling som de ryska soldaterna fått, och får, uppleva. Kommer Ryssland att förlora kriget i Ukraina vet vi i vart fall en av anledningarna.