TOMAS BJÖRKLUND: Kärnvapenhotet från Ryssland 

I media kan vi nu följa hur de två NATO-länderna USA och Storbritannien gör sitt bästa för att påverka opinionen i Sverige och Finland beträffande NATO-medlemskap. USA lät sin FN-ambassadör häromdagen gå ut med att Putin hotar att invadera Sverige och Finland. 

Putins aggression och USA:s uppgifter har nu bidragit till att opinionen i både Sverige och Finland svängt till förmån för en NATO-anslutning.  

I mitt förra inlägg så hävdade jag att ett NATO-medlemskap inte utgör något skydd utan att det i själva verket kan vara tvärtom. Jag ska utveckla det lite grann.  

Ryssland har gjort en mycket medveten satsning på att bygga upp sin militärmakt i syfte att utmana Väst. Ryssland gjorde analysen att det inte kunde besegra USA:s och Europas kombinerade styrkor även om ryssarna rustade upp ordentligt. De hade inte tillräckliga ekonomiska resurser för ett sådant projekt. Man bestämde sig istället för att satsa på kärnvapen. Det blev billigare. Putin har själv varit väldigt delaktig i detta och har stolt talat till det ryska folket om de nya ryska vapnen. Han skryter om dem och säger att de saknar motsvarighet i världen.  

Putins skryt illustreras på ett ypperligt sätt i hans ”State of the Nation”-tal 2018.  

Putins engagerade utläggning om alla dessa nya kärnvapen som han säger USA inte har något försvar emot sker under den andra halvan av talet. Han visar bl a upp en video där en ny rysk missil undviker det amerikanska missilförsvaret och träffar Florida. Det blev ett stort rabalder i USA förra året när det avslöjades att Kina utvecklat en missil som skulle kunna flyga över Sydpolen och anfalla USA den vägen. Att Ryssland ligger långt före både USA och Kina i utvecklingen av kärnvapen har man inte uppmärksammat. Läs gärna texten eller titta på talet men på egen risk. Nattsömnen blir garanterad störd om man förmår ta in informationen. Det är nog ett av de mest skrämmande tal som någonsin hållits.  

Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg kryssningsroboten Zircon med en räckvidd på över 1 000 km och en hastighet av nio gånger ljudhastigheten som kanske den främsta nyheten i hans arsenal. Den kan även laddas med en nukleär stridsspets. Ett vapen USA idag inte har något motmedel till.  

Vad som sen inte uppmärksammats i svensk media är att Ryssland ändrade sin kärnvapendoktrin 2020. Kortfattat lyder den nu ”Russia reserves the right to use nuclear weapons… for the prevention of an escalation of military actions and their termination on conditions that are acceptable for the Russian Federation and/or its allies”.  

Vad vi hörde häromdagen Putin yttra var alltså en del av den nya doktrinen. Det var inte en desperat kommentar utan uttryck för policy förankrat i det ryska militära tänkandet. Genom användandet av kärnvapen ska man kunna betvinga motståndet.  

Vita Huset kommenterade hans hot med att Putin bluffar precis som han gjort förut. Jag tror inte att han bluffar och det är inte speciellt smart att påstå att han gör det.  

Många är väldigt oroliga i Sverige just nu. Det är förståeligt. Sverige behöver ett starkt ledarskap i det här läget som noga utvärderar våra alternativ. Vår försvarsminister har slutit en mängd bilaterala försvarsavtal. Vad som exakt står i dessa avtal är för mig okänt. Det är bra att vi har en dialog med våra europeiska grannar men vid en riktig krissituation kommer det handla om vilken försvarsförmåga vi själva har. Vid ett storkrig i Europa kommer det inte handla om vilka länder som ska få skydd. Ett NATO-medlemsavtal handlar i praktiken inte om att något speciellt land ska skyddas mot förstörelse. NATO har 30 medlemmar. För USA handlar det om att vinna kriget och i den processen kommer vissa territorier bli förstörda och andra komma lindrigare undan. Något verkligt beskydd finns inte att köpa för oss. Vi är däremot förpliktade att gå i krig om en annan NATO medlem anfallits 

I Putins planer är det tänkbart att en ockupation av Baltikum är på tapeten. Belarus har på kort tid förvandlats från en neutral stat som inte tillåtit ryska trupper på sitt territorium till en rysk vasallstat som nu ändrat sin konstitution i syfte att kunna få tillbaka de kärnvapen man överlämnade till Ryssland i samband med att man skrev under Budapestavtalet 1994.  

Utsikterna för ett försvar av Baltikum har därför mörknat betydligt. Det kommer bli väldigt mycket svårare att undsätta Baltikum vid en rysk invasion.  Putin har under åratal beordrat så kallade ”snap manoeuvers” vid Europas gränser. Han lufter luren och inom 24 timmar så har han upp till 100 000 soldater samlade vid någon gräns. Det är något helt annat än det vi sett vid Ukrainas gränser där delsyftet var att sätta tryck på förhandlingarna med NATO.  

I och med att Belarus nu står på Rysslands sida så kan Belarus och Ryssland stänga möjligheten för NATO att landvägen föra in trupper i Litauen och vidare norrut. Ryssland kan från Kaliningrad anfalla från väster medan Belarus anfaller från öster. Det är bara tio mil mellan Kaliningradenklaven och Belarus.  Därefter ska stöd till Baltikum bara kunna ske sjövägen eller via luften. NATO har bara 3 – 4 000 soldater stationerade i Baltikum. Ett sannolikt scenario vid en rysk invasion blir därför att ett försvar av Baltikum kommer handla om att NATO skulle återerövra ett territorium som redan behärskas av Ryssland.  Min slutsats är att det kommer NATO inte att göra. Man har för mycket annat att tänka på.  

USA:s och Storbritanniens charmoffensiv mot Sverige handlar egentligen inte om att de ska försvara Sverige och Finland. Det handlar om att vi ska försvara Baltikum.  

Vi kommer nu förmodligen se att NATO kommer att förstärka närvaron i Baltikum. I ryska media så kommer detta att skildras som ett hot mot Ryssland eller till och med att NATO förbereder ett anfall.   

Ett krig mellan NATO och Ryssland kommer i min tolkning av Putin och hans nya kärnvapendoktrin leda till användandet av kärnvapen.  Om ett sådant krig går dåligt för Ryssland så finner jag det troligt att i en sista desperat åtgärd så försöker Ryssland överraska motståndaren med ett massivt kärnvapenanfall. Det riktas i så fall mot NATO:s medlemsländer. 

Ett NATO-medlemskap skyddar på intet sätt mot kärnvapen. Det gör istället en NATO-medlem till ett mål för dem. Vid en konflikt mellan Ryssland och NATO bor jag hellre i Stockholm eller Helsingfors än i Oslo/Köpenhamn.  

Jag tror som sagt inte att Putins varning om vedergällning mot nationer som blandar sig i konflikten är en bluff. Att dra iväg en missil så att alla fattar vad den ryska kärnvapendoktrinen står för är inte alls otänkbart.  

Ett missilangrepp på ett NATO-land skulle kunna utlösa Tredje Världskriget men jag tror att han räknar med att Väst backar.  

En bättre och säkrare politik än NATO-medlemskap vore en snabb upprustning så att vi kan försvara vårt territorium bättre. Det måste kosta att ge sig på oss.  

Det var Karl XIV Johan som för 200 år sen la grunden för svensk alliansfrihet. Vi har haft fred ända sen dess. Dessförinnan var det nästan alltid krig och ofta med Ryssland. Bör Sverige verkligen ändra på detta framgångsrika recept?  

Finlands kamp mot Sovjetunionen under andra världskriget är ett utmärkt exempel på vad som kan åstadkommas mot en numerärt övermäktig och bättre utrustad fiende med kampvilja och god organisering. Det kostade Sovjet 700 000 soldater att ge sig på Finland. Det blev till slut för mycket för Stalin som behövde sina soldater mot Hitler. 

Finland hade en briljant ledare i Gustaf Mannerheim under finska inbördeskriget 1917 då han besegrade de röda som hade stöd från Ryssland och sen under Andra Världskriget då Finland som enda land i Europa höll stånd mot Sovjetunionens styrkor.  De små resurser han hade till förfogande använde han smart. Utan honom så hade nog Finland inte funnits till. Vi får hoppas det dyker upp ledare av den magnituden också denna gång. En ledare måste kunna tänka själv oavsett vad media piskar upp för emotioner. Den typen av ledare var det länge sen vi såg i Europa.  

Annars tycker jag synd om Ukraina och Zelenskyj. Han har försökt åberopa Budapestavtalet från 1994 där Ryssland, Storbritannien och USA och i viss mån Frankrike garanterade Ukrainas territoriella integritet i utbyte mot att Ukraina överlämnade sina kärnvapen till Ryssland.  

Belarus och Kazakstan skrev på liknande avtal. Det svar han fick när han nu åberopade denna överenskommelse var att det inte var ett ”legalt avtal”.  

Macron gjorde ett föga uppmärksammat uttalande i november där han sa sig vara redo att försvara Ukrainas territoriella integritet mot Ryssland. Jag frågar mig om han bakom stängda dörrar försökte få med USA och Storbritannien på ett försvar av Ukraina? All heder åt honom om han försökte hålla Frankrikes del i Budapestavtalet.  

Det var när Zelenskyj fick förklarat av USA att Budapestavtalet inte var ett ”legalt avtal” som han gjorde sitt olyckliga uttalande om att han i så fall hade rätt att skaffa kärnvapen. Planer på kärnvapen i Ukraina användes sen av ryssarna som propaganda till den egna befolkningen.  

USA och Europa har lett Ukraina och dess politiskt oerfarna (men mycket modiga) president in i den här situationen. Man har sett till sina egna agendor och pratat.  Det är ett oerhört svek av ansvariga politiker.    

Vad jag också har svårt att smälta är hur Bidenadministrationen gång på gång kunnat säga att de är säkra på att Ryssland kommer invadera samtidigt som de säger blankt nej till ryssarnas krav på att Ukraina stannar utanför NATO. Hade ett neutralt Ukraina varit en så dålig lösning att det inte gick att diskutera? Eller hoppas man på att Ukraina ska utvecklas till ett nytt Afghanistan för ryssarna, det vill säga att krig var att föredra framför ett neutralt Ukraina dominerat av Ryssland?  

De sanktioner man hotar med innan kriget brutit ut visade sig också vara löjeväckande i sin svaghet. Man talade om högre räntor på den ryska statsskulden och att klämma åt oligarker. Putin kunde ha betalt av hela utlandsskulden på 63 miljarder dollar med tio procent av sina reserver om han velat!  Räntorna på skulden är utan betydelse i det här sammanhanget. Att ledarna i väst inklusive våra ledare i Sverige upprepade mantrat om hårda sanktioner får mig att undra om existensen av individuellt utvärderande av information i motsats till grupptänkande eller ”politiskt korrekt tänkande” upphört att finnas till?  

Reinfeldt hade faktiskt läget klart för sig när han sa att de enda verkningsfulla sanktionerna hade varit att sluta att köpa olja och gas.  Den kommentaren kom dock när kriget väl var igång. I dagsläget är de ryska banker som hanterar exporten av rysk gas och olja undantagna från sanktioner. 

Det politiskt korrekta tänkandet som hela Europas ledare bekände sig till var att Ukraina var en suverän stat och ingen annan stat kunde lägga sig i om de skulle gå med i NATO eller inte. Vi kan nu se vad detta ledde till. Det går givetvis att argumentera för att det skulle blivit krig ändå men jag anser att det inte nödvändigtvis hade blivit det. I slutänden så hade Ukraina blivit en lydstat till Ryssland precis som Belarus men det hade varit bättre än storkrig i Ukraina och hot om en större konflikt mellan Västvärlden och Ryssland.  

Jag hoppas att regeringens och oppositionens medlemmar studerar Putins tal noga. Nöj er inte med att få dem refererade. Talet 2007 i München är viktigt och finns på YouTube. Där tar den här konflikten sin början och fortsätter med talet till nationen 2018 och den nya kärnvapendoktrinen 2020. 

Tomas Björklund är finansman med stort geopolitiskt intresse.

Gästskribent