Något av det mest patetiska jag vet är när svenska politiker med darr på stämman talar om ansvar. Det är främst de kvinnliga partiledarna som ägnar sig åt detta oskick, men så är de också sex av åtta.

Det område som de helst drar upp som bevis för sitt stora ansvarstagande är ”flyktingpolitiken” före den så kallade ”flyktingkrisen” 2015, under den och tiden efteråt fram till i dag.

Detta trots att våra regeringars migrationspolitik har varit allt annat än ansvarsfull. De har öppnat upp vårt land för ett exempellöst inflöde från länder så långt bort från vårt land som det går att komma, både geografiskt och kulturellt.

Alla de som politikerna påstod ”flytt för sina liv” kunde till exempel bestå av mängder av syrier som från 2013 beviljats permanenta uppehållstillstånd. Även om de i åratal bott i Turkiet och andra länder utan att på något sätt vara hotade till livet.

Eller 35 000 främst afghanska ”barn” som redan fått avslag i samtliga instanser. Vuxna män som av okänd anledning skulle gå en säker död till mötes om de inte fick genomgå svenskt gymnasium.

Det enda de svenska politikerna gjort är att stödja en miljardindustri bestående av flyktingsmugglare. Under åberopande av en förlegad flyktingkonvention som skapats efter andra världskriget. Vilken tydligen tvingar oss att offra både vårt välstånd och vår egen personliga säkerhet.

Allt detta vansinne har skett samtidigt som man i skarpa ordalag fördömt länder som Polen, Tjeckien och Ungern. Länder vars ledare, i motsats till våra, verkligen tagit sitt ansvar. För sina länder och för sin egen befolknings fortsatta trygghet.

EU-domstolen fattade 2020 beslut om att dessa länder handlat fel när det gällde fördelningen av migranter:

” ‘Dessa medlemsstater kan varken åberopa sitt ansvar att upprätthålla lag och ordning samt att skydda den inre säkerheten, eller ett påstått systemfel hos omplaceringsmekanismen för att undandra sig genomförandet av mekanismen’, heter det i ett pressmeddelande om torsdagens dom.”

Så ja, tyvärr är Sverige nu fullt. Även om Fredrik Reindfeldt inte skulle hålla med om detta ens i dag. Vi har ju fortfarande oändliga skogar och fält som ännu inte är befolkade av bidragsförsörjda muslimer från Mellanöstern och Afrika.

Vad vi bevittnar nu är hur både Polen och Ungern tar sitt ansvar. Det är att ta ansvar i ordets rätta bemärkelse. De hjälper sitt grannfolk i nödens stund och tar emot dem med öppna armar. Främst kvinnor och barn, eftersom stridsdugliga män blir kvar i Ukraina.

Vi har gjort precis tvärtom. De som Sverige tagit emot med öppna armar är främst män från MENA-länder som lämnat kvinnor och barn i sticket, i krigshärdar eller i eländiga flyktingläger i något grannland. För senare återförening här, i landet som för evigt flyter av mjölk och honung.

Mängder av ledarskribenter och goda människor här på FB fortsätter att hävda att vi även nu måste ta vårt ansvar. Utan att de tycks ha den minsta medvetenhet om hur vårt land utvecklats de senaste 20 åren, främst sedan 2015.

Att höra vår statsminister tala om vårt tidigare tagna ”ansvar” i detta sammanhang är vämjeligt. Det är även tragiskt, sorgligt, upprörande och dessutom är det en ren lögn!