Under flera pressträffar de senaste dagarna har statsminister Magdalena Andersson har gjort helt klart att Sverige kommer att inta en helt annan strategi gällande den flyktingström som eventuellt kan bli följden av Rysslands krig mot Ukraina. Detta ifrågasätts nu på sociala medier. Varför var det så viktigt att öppna gränserna för flyktingar från Syrien och Irak 2015, men inte för europeiska flyktingar 2022?

Det finns naturligtvis ett mycket enkelt svar på den frågan. Att Sverige överhuvudtaget öppnade gränserna på vid gavel 2015 var ett fatalt misstag, som fått långtgående konsekvenser för hela samhället. Inte ens med bästa vilja i världen har Sverige möjlighet att vara hela Europas samvete ännu en gång, så snabbt efter den förra stora flyktingvågen.

Därför ser jag ingen anledning att kritisera Andersson ställningstagande. Det som dock förtjänar kritik är bristen på självrannsakan och en handfast uppgörelse med tidigare flyktingpolitik.

De som ifrågasatte regeringens flyktingpolitik 2015, och menade att Sverige måste sätta ner foten och kräva mer insatser av andra EU-länder, stämplades som högerextrema rasister. Stefan Löfvens Europa byggde minsann inga murar, och alla skulle med.

När Magdalena Andersson idag pratar om att fler EU-länder måste ta ansvar uttalar hon alltså något som för bara några år sedan skulle ha gett henne en extremiststämpel.

Det är naturligtvis helt i sin ordning att regeringen ändrat sin policy kring flyktingmottagandet. Vad som saknas är en ursäkt. Ett erkännande. ”Vi gjorde fel. Våra kritiker hade rätt. Vi öppnade gränserna för att visa vårt avståndstagande mot Sverigedemokraterna och struntade i konsekvenserna. Vi ber om ursäkt och vi ska inte göra samma sak en gång till.”

Okej, stryk det där om SD. Visserligen har sossarna fokuserat mer på dem än på något annat de senaste åren men att de någonsin skulle erkänna det är bara en önskedröm. Men ändå. En liten, liten ursäkt?

Inte då. Magdalena Andersson står där med sitt stenansikte och låtsas som ingenting. Det är höjden av hyckleri. Och det är naturligtvis det som skaver hos hennes kritiker.

I Anderssons värld tar Socialdemokraterna ansvar. Vad detta ansvar består i växlar från år till år. 2015 var det ansvarsfullt att fylla varenda kommun i landet med flyktingar från kulturer som inte har någonting gemensamt med den svenska. 2022 är det ansvarsfullt att minimera flyktingmottagandet och istället kräva ansvarsfördelning inom EU.

Det sistnämnda är sannolikt det enda rätta. Men hade regeringen tänkt längre än näsan räckte 2015 hade vi faktiskt kunnat ta emot fler ukrainska flyktingar 2022.

Som sagt, det hade suttit förbannat bra med en gedigen och ärligt menad ursäkt från regeringen. Den kommer naturligtvis aldrig att komma.