Många förundrade människor – även jag – frågar sig vilka som kolporterar vår tids PK-propaganda. Att PK-ismen liksom socialismen, fast på ett helt annorlunda sätt, handlar om att ansamla och anrika statens makt har jag tjatat om så många gånger att om du tvivlar på det så kommer du inte att bli övertygad av ännu mer tjat så jag lämnar den frågan därhän. Jag helt enkelt bestämmer att PK-läran är vår tids dominerande ideologi (eller religion, men det är överkurs) och att PK-ismen handlar om mer makt till staten och därmed till det härskande politikerväldet.

Man skulle därför vänta sig att det vore politikerna som tydligast artikulerade PK-ismens teser ungefär som att Lenin var socialismens troligen främsta propagandist och Goebbels nazismens (och Jesus kristendomens kan jag lägga till för att förebygga bigotta anklagelser). Men de förundrade människorna, således även jag, frågar sig hur man i så fall kan förklara sådana som Greta Thunberg, en helt obildad person som ändå verkar ha stort inflytande i miljöfrågor, och okunniga faktagranskare som bestämmer vilka politiskt korrekta uppfattningar som ska få förekomma på Twitter, Spotify och YouTube.

Det går att begripa att Goebbels sågs som en legitim uttolkare av den nazistiska ideologin och att många därför tog honom på allvar, men Greta Thunberg, vad har hon att komma med annat än hatiska anklagelser mot köttätare? Lenin skrev nästan en hyllmeter med teorier om sin egen lära marxism-leninismen vilket trots allt imponerar, men varför ska man bry sig om vad hans illa formulerade epigoner i svenska riksdagspartier förkunnar?

Med detta vill jag formulera en tes. Tesen är att det i vårt samhälle inte är experterna utan de för det mesta okunniga entusiasterna som driver propagandan.

Med detta vill jag inte säga att du inte ska lyssna till okunniga entusiaster. Trots allt är jag själv en sådan i de flesta frågor där jag har fräckheten att uttala mig. Mitt enda budskap är att du inte ska tro på dem utan väga deras argument på den guldvåg som utgörs av ditt omdöme, erfarenhet och sunda förnuft. Så gör jag och jag har någon gång blivit lurad men för det mesta inte svikits av dessa krafter.

I vilket fall som helst, och detta är eventuellt en undertes, verkar det som om vår tid lyssnar allt mindre såväl på experterna som på deras för det mesta statsfinansierade och okunniga propagandamänniskor i exempelvis statstelevisionen. Det är alltså inte nog med att vi inte tror på entusiasterna eftersom vi inser att de för det mesta är köpta propagandister utan dessutom misstror vi den expertis på vilken propagandisterna stödjer sig.

Jag tror att detta är ett nytt tillstånd och ett tecken på den dekadens i vilken västerlandet, i varje fall Sverige, befinner sig. Till exempel tror jag att leninistiska eller kanske socialdemokratiska propagandister som reste runt i Sverige för att mobilisera arbetarklassen för hundra år sedan var mer trovärdiga än exempelvis vår tids miljöfanatiker. Om agitatorn sa till skogsarbetarna i auditoriet att de inte alls hade anledning att vara tacksamma för jobbet mot patron på bruket utan tvärtom hade anledning att begära bättre betalt eftersom de i själva verket var utsugna så tror jag att det var ett argument som gick hem. Det var ett argument som ställde förbättringar i utsikt och sådana argument är alltid mer övertygande.

Vi kan jämföra med Greta Thunbergs argument som går ut på att vi måste skämmas för olika miljöförbrytelser och ta på oss tagelskjortor. Det är obehagliga argument. Därför ska vi inte utan de noggrannaste kontroller ta dem ad notam. Troligen döljer de bara en obändig lust hos politikerväldet att ansamla mer makt. Därför måste allt vår tids experter och propagandister påstår synas i sömmarna.