Med stämningar menar jag i det här fallet i samhället grasserande mentala tillstånd som påverkar stora eller små delar av befolkningen. Min banala tes är att dessa stämningar, som avgör hur folk beter sig och därför hur samhället utvecklas, inte alls behöver vara rationella i bemärkelsen förmögna att identifiera fungerande lösningar. Människor tenderar att då och då fångas av en stormvind som inte alls hjälper dem utan i stället kanske förvärrar deras belägenhet. Det är rimligtvis ett grundproblem för demokratin.

Det är nu ett och ett halvt år sedan George Floyd dog av polisvåld i Minneapolis. Fallet skapade utbrott av förbittring vars försvagade efterskalv kändes över hela världen. Hätskhetens kärna var rörelsen Black Lives Matter som förutom att organisera våldsamma demonstrationer fick stora framgångar med sin appell ”Defund the police”, det vill säga ”Minska anslaget till polisen”. Den tanke som låg bakom var ungefär densamma som driver svensk kriminalpolitik, nämligen att brottsligheten bekämpas bättre med en miljard till socialtjänsten än en miljard till polisen. Brottslingar skulle hanteras av socialassistenter och psykologer i stället för av poliser och framför allt inte låsas in i fängelser.

BLM:s appell blev just en stormvind som fångade stora delar av USA varefter den lokala politiken ändrades i enlighet med de nya stämningarna och nu börjar kunna utvärderas. (Man häpnas över hur fort även stora förändringar, på gott och ont, kan göras i USA.)

Under 2020 ökade antalet mord i USA med 30 procent (vilket får en skeptiker att undra om amerikanerna kan reagera hur fort som helst; kanske var Floyds död inte orsaken till förbittringsutbrottet utan bara en utlösande gnista). Två tredjedelar av USA:s största städer kommer att ha fler mord 2021 än 2020. Folk har släppts ur fängelse. I det woke-anfäktade San Francisco minskade antalet intagna till 766 år 2021 från 2 850 år 2019. Enligt teorin skulle det ha funnits några tusen socialarbetare på gatorna för att ta hand om dessa människor men det fanns det inte.

De nya stämningarna har också påverkat polisen. Vem vill vara polis när poliser uppfattas som samhällets fiender? Nästan fyra tusen poliser har slutat de senaste åren. USA har nu färre poliser än någonsin sedan 1992.

Konsekvensen blev att nya och motsatta stämningar har tagit över. BLM-politiken vände i många städer 180 grader och polisen har fått budgetförstärkningar. ”Från New York City till Los Angeles,” skrev Associated Press nyligen, “har polisen förstärkts i städer som fick uppleva de starkaste BLM-protesterna som ett resultat av ett ökande antal mord, polisernas uttåg och politiska påtryckningar.”

Att den politiskt korrekta BLM-inspirerade politiken inte fungerade var en nyttig läxa för USA (som vi i Sverige i bästa fall inte behöver lära oss eftersom vi länge av egen erfarenhet borde veta detta). Men vad som faktiskt kan fungera vet vi inte. Troligen bestäms även det av svårförståeliga stämningar. I sista hand har det nog med tilliten till samhället, staten och andra människor att göra. Till exempel tror jag inte det skulle hjälpa om brottslingarna hade samma förakt för landets ledare som jag har. Och varför skulle deras förtröstan vara större än min?