BIRGITTA SPARF: Något om fred mellan könen

I en anonym fråga i GP Livsstil 220111 uttrycker en mamma sin oro. Hon har en son som är ett år och nu undrar hon hur hon ska kunna dana honom till en bra människa.

”Jag har en ettårig son och undrar hur jag ska uppfostra honom till att bli en självständig och självsäker person, utan att han ska bli en mansgris? Redan när jag fick reda på att jag skulle föda en pojke uppstod frågan hos mig.”

Vidare skriver den anonyma mamman att det hade varit enklare med en flicka:

”Utifrån hur samhället ser ut i dag hade det känts enklare att uppfostra en flicka. Man vill ge henne självförtroendet att våga ta plats i alla sammanhang. Peppa och heja på så att hon klarar allt – så som man gjort med män genom historien.”

Hon avslutar med att fråga:

”Jag vill givetvis att min son ska känna sig trygg, självsäker och våga ta plats, men samtidigt att han ska vara inkännande. Hur uppfostrar man en pojke till att bli självsäker med bra självkänsla, utan att han blir en mansgris?”

Vi har alla anledning att vara bekymrade över hennes frågeställningar. Utan att jag vet vem hon är misstänker jag, utifrån hennes frågor, att hon är en relativt ung kvinna som kallar sig feminist.

Dagens unga svenska feminister odlar grundtanken att alla män är onda och vill kvinnor ont. De mest radikala hävdar att alla män är våldtäktsmän, vilket är en åsikt som förts fram i offentligheten under minst 10 års tid. Män är hursomhelst i grunden ”mansgrisar” med en föraktfull och nedsättande kvinnosyn.

Så starkt har denna uppfattning slagit rot att en mamma börjat oroa sig för sin son redan innan han fötts. Hon kommer att nära en orm vid sin barm, nu vill hon veta hur hon ska göra för att förhindra att han utvecklas till den kvinnoföraktande individ han är predestinerad att bli.

Visserligen uppskattar hon egenskaper som självkänsla och självsäkerhet – hos flickor. Hos pojkar blir dessa egenskaper problematiska eftersom hon drar ett likhetstecken mellan manlig självkänsla och kvinnoförakt.

Hon får bra svar från en kvinnlig psykolog i tidningen. Mamman uppmanas att inte göra så stor sak av barnets ”könsidentitet”, vilket jag antar är ett modernt ersättningsord för ”kön”.

Vidare skriver psykologen att självförtroende är att lita på sin förmåga medan självkänsla innebär att man vet att man är värd kärlek och omtanke:

”Så kallade mansgrisar blir inte det på grund av gott självförtroendet och god självkänsla. Om man slår upp ordet mansgris för man förklaringen ‘en man som ser ner på kvinnor, en man med nedsättande eller föraktfull inställning till kvinnor’. Det är attityder och värderingar, inte personlighetsdrag. Sådant är inlärt, inte medfött.”

Med tanke på inlärt beteende och dagens feministers hårda retorik, som kan innehålla påståenden som ”Jag hatar alla män!”, vore det mera berättigat med frågor som denna:

– Jag har en ettårig flicka och vill veta hur jag ska uppfostra henne till att bli en stark individ utan att hon blir en manshatare.

Birgitta Sparf