BITTE ASSARMO: SVT-prinsessan och den moderna kvinnofällan

Senaste tiden har det cirkulerat en skärmdump från SVT-prinsessan Carina Bergfeldt på sociala medier. I ett försök att vara avspänt rolig, och samtidigt visa hur ofantligt hårt hon jobbar och hur oumbärlig hon är, har hon hängt ut sin lille son på bild och beklagat sig över att dagis är stängt på röda dagar medan hon själv förbereder en talkshow.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Det är inte alla som uppskattar den här typen av utspel, i synnerhet inte utanför den lilla värld som utgörs av mediepersonligheter. I de kretsarna, däremot, är Carina Bergfeldt en perfekt kvinna och mor. Så kosmopolitisk att hon inte har en aaaning om att det finns röda dagar i almanackan och så engagerad i sitt förmodat viktiga medieyrke att hon helst skulle vilja ha dygnet runt-förskola till ätteläggen.

Det är i alla fall så hon vill uppfattas, det märks tydligt i hennes tweet. Hon riktigt pöser över av självgodhet när hon skriver:

”Jag har skiftjobbat i 10 år.
Då jobbade man röda dagar.
Jag har varit USA-korre i nästan 4 år. Då jobbade man röda dagar.
Sedan var jag mammaledig.
Då hade man ingen koll på dagar.
Sedan hade jag en talkshow och anlitade en egen nanny eftersom han var för liten för förskola.
Då jobbade jag alla dagar.

Jag var således exakt år gammal [sic!] när jag insåg att det finns en trettondedag jul när förskolor är stängda. Han är ju söt, ungen, men jag har inte tid med honom idag. Jag har en talkshow om sex dagar. Någon som vill ha honom. Bortskänkes!”

Det är rätt självklart att det sista är ett försök till skämt. Ungefär som när någon av mina hundar är nybadad och slänger sig ner i en gyttjepöl och börjar rulla runt. Jag vet inte hur många gånger jag muttrat att hunden är gratis, men inte menar jag det.

Det gör givetvis inte Carina Bergfeldt. Och jag tror inte för ett ögonblick att hon är så tuff och cool att hon älskar sitt jobb mer än sin son. Inte egentligen. Det här är en fasad, en bild hon vill visa upp eftersom det är så kvinnor idag förväntas uppträda för att anses som lyckade och framgångsrika.

Carina Bergfeldt är helt enkelt offer för den moderna kvinnofällan – den som kräver att barn och familj ska förlöjligas till förmån för karriär och status. Hon tror att det här är vad man skriver om man vill visa sig riktigt duktig och på sätt vis har hon ju rätt. I den värld där hon rör sig är det här gångbart, till och med eftersträvansvärt. Det betyder inte att det är förankrat hos gemene man, därav den skarpa kritiken.

Vi har helt enkelt fått ett samhällsklimat där mödrar inte längre tillåts vara mödrar på ett självklart och naturligt sätt. Moderskapet måste alltid omges av en suck, en fnysning, någon typ av hån. En mor ska knappt kunna bärga sig tills hon får börja jobba igen, eftersom livet med ett jollrande småbarn är så oerhört meningslöst.

Samma sak med familjelivet i övrigt. Vem vill sitta hemma med sin unge och dennes far vareviga kväll när man kan ägna sig åt sitt ego? Allra bäst är det förstås om man inte alls lever tillsammans med barnets far, utan har delad vårdnad så att man har halva månaden barnledig. Då först kan man bejaka sin kvinnlighet och ta för sig av livets goda. Då först är man en riktigt modern mor, någon att räkna med.

Det är tragiskt att den nya tidens feminism gjort samhället så moderskapsfientligt att det betraktas som en kvinnofälla att njuta av livet som småbarnsmamma. Den verkliga kvinnofällan är istället att ständigt tvingas spela ett spel för gallerierna och förminska sitt moderskap.

Ännu har vi inte sett vad det gör med barnen att växa upp i en tid då moderskapet mer eller mindre monterats ner. Men med tiden får vi veta. Och min gissning är att det inte blir särskilt roligt.

Bitte Assarmo