BIRGITTA SPARF: Något om kvinnor och män

För en tid sedan såg vi rubriker som denna:

”I dag är det 100 år sedan den första kvinnan kom in i riksdagen! Det måste vi fira!”.

Jaha, varför då? Varför ska vi fira? För att hon var kvinna? Vad blev så mycket bättre genom det?

Jag är mer för jubileum av typen:

”I dag är det 2 300 000 år sedan en manlig stenteknolog uppfann den första handyxan! Väl värt att firas!”.

Varje gång man ska fira något som kvinnor har lyckats åstadkomma i offentligheten känner jag mig förnedrad. Eftersom jag förväntas se mig själv som diskriminerad av och underordnad männen.

Inget av detta stämmer. Allt som åstadkommits, från den första handyxan i sten till dagens rent obegripliga teknologiska framsteg, har skett med kvinnor och män i förening och samarbete. Även om vi huvudsakligen har haft olika roller genom historien.

Dagens feminister försöker skriva om historien. Vad de vill är att vi ska glömma bort att vårt ursprung är flocken på stäppen, där både mäns och kvinnors arbete var lika viktigt.

Starkt förenklat var det männen jagade och fick hem mat till grottan, kvinnor höll liv i elden och framför allt barnen. Var den enes arbetsinsats mera viktig och betydelsefull än den andras? Absolut inte, total jämlikhet mellan könen rådde redan då.

Om feministerna i dag tror att man uppnår jämlikhet genom att hata män, som står för den största delen av alla de fantastiska innovationer vi omges av, och samtidigt nedvärderar kvinnornas historiska insatser som flock- och familjebevarare har man hamnat rejält snett.

Kvinnors högsta prioritet har alltid varit barnen, och är så än i dag. Om man betänker att vi sedan 70-talet dresserats att lämna in barnen på dagis för att arbeta av ekonomiska skäl och/eller självförverkligande är det inte så konstigt att dagens kvinnor är hyperstressade och inte får ihop sitt så kallade ”livspussel”.

Nej, jag säger inte att vi kvinnor ska sluta studera, arbeta eller förverkliga oss själva. Jag säger inte heller att det inte historiskt skett en viss diskriminering av kvinnor. Vad jag säger är att vi hamnar snett om vi i dag ska skylla livets alla stora och små förtretligheter på ”patriarkatet” och att vi är motarbetade av männen i allt vi gör.

Jag påstår detta utifrån ett svenskt, europeiskt och västerländskt perspektiv. I Sverige råder full jämlikhet mellan könen sedan 1970-talet. Det finns inga lagliga rättigheter som kvinnor saknar. Om dagens feminister ska fortsätta bekämpa männen och propagera för krig och splittring mellan könen så kommer de till slut inte att tas på allvar av någon.

Allt stort, fantastiskt och utvecklande sker i fredligt samarbete mellan kvinnor och män. Så har det alltid varit. Lyckas man bryta detta biologiska och genetiska samarbete vore det enligt mig en högst olycklig utveckling.

Från Wikipedia:

”Stenåldern börjar när den moderna människans förfäder (de så kallade hominiderna) börjar tillverka stenverktyg. Detta skedde för ca 2 300 000 år sedan och de äldsta kända spåren kommer från Olduvaiklyftan i Östafrika.”

Birgitta Sparf