PATRIK ENGELLAU: En ny fas i coronapolitiken

Har du sett när ett flyttfågelssträck lyfter från marken för att ge sig iväg på en ny etapp? Först råder förvirring och det vinglas hit och dit i luften men sedan pejlar sträcket in nästa resmål och enas om den rätta kursen. Ungefär så tycker jag att coronapolitiken har uppfört sig med den skillnaden att vi fortfarande efter två år befinner oss i vingelfasen. Men kanske håller vi just nu på att hitta en stabilare riktning.

I förrgår skrev jag att coronapolitiken i praktiken bara handlar om en sak, nämligen hur mycket nedstängningar det ska vara. När det gäller vaccinationer finns inga valmöjligheter; det är bara att maxa antalet stick. Jag sa att politikernas enda verktyg i kampen mot coronat är ett reglage där de kan ställa in landet på allt mellan 0 och 100 procents nedstängning. (Kom ihåg den stora internationella debatten om huruvida Sverige, som låg närmare 0 procents nedstängning, hade upptäckt något klokt eller om vi var totalförvirrade. Kom ihåg forskaren Neil Ferguson vid Imperial College som i april år 2020 publicerade en rapport enligt vilken rätt svar snarare var 100 procent och som över en natt vände Storbritanniens Sverigeinspirerade politik till dess motsats.)

Jag sa också att framstående forskare enligt The Wall Street Journal (som brukar vara noga med det journalistiska kvalitetsarbetet) kommit fram till att det inte gjorde någon skillnad för insjuknande och död i corona vid vilken procentsats nedstängningsbesluten hamnade. Hur stora sällskap som kan tillåtas på restaurang och om folk har på sig masker skulle alltså inte spela någon roll.

Om det verkligen ligger till på det sättet som WSJ påstår, alltså att nedstängningarna inte har någon betydelse, borde åtminstone några länder dra en klok slutsats om hur politiker kan hjälpa sina länders ekonomier och samtidigt minska de praktiska besvär som nedstängningarna medför för folk, till exempel att ta på sig obekväma masker och utsätta sig för passtvång. Den kloka och dessutom lättfunna slutsatsen är att sluta med nedstängningarna som både hämmar ekonomin och skapar besvär för folk.

Tre dagar efter det att jag läst om de framstående forskarnas rön i WSJ så hittar jag i samma tidning en ny artikel enligt vilken den kloka och lättfunna slutsatsen verkligen dras i ett antal länder.

Happy days are here again? Kanske inte riktigt. Lättnaderna beror inte så mycket på vetenskapens rön som på två andra saker, dels att myndigheterna i alla fall inte får stopp på smittspridningen, dels att omikronvarianten av viruset som nu sprids är jämförelsevis ofarlig. Israel, som tvärstängde sina gränser för en månad sedan för att få tid att vaccinera fler människor har nu öppnat dem igen. Likaså har skolorna öppnat för undervisning med närvarande elever. De israeliska myndigheterna säger att det är meningslöst att försöka få bukt med omikronspridningen.

Även Storbritannien har öppnat för inkommande resande. Fullvaccinerade resande och resande under 18 år behöver inte ens testa sig innan de kliver på planet (men de måste testa sig när de kommer fram). Boris Johnson säger att Storbritannien ska klara omikronvågen utan nedstängningar.

Men trots att restriktionerna skärs ned fortsätter rekommendationerna avseende vaccinet. Israel har börjat ge en fjärde dos till sjukvårdspersonal och folk över sextio år. Smittskyddet från de första tre doserna visar sig bara räcka tre eller fyra månader. Vita Huset har slutat rekommendera restriktioner och uppmanat skolorna att hålla öppet men uppmanar alla att vaccinera sig.

I flera länder fortsätter dock restriktionerna. Det gäller framför allt Asien där många regeringar fortsätter att hoppas att få slut på viruset med hjälp av reseförbud och motsvarande. Exempelvis är Japan stängt för utlänningar och nya förbud läggs mot barer och restauranger. Hong Kong har under en tvåveckorsperiod förbjudit inresor från ett stort antal länder efter det att man hittat ett importerat smittfall.

En märkvärdig sak är att det inte längre verkar talas om flockimmunitet. I början av virusattacken förklarade kännare att smittan skulle försvinna av sig själv när sextio eller sjuttio procent av en befolkning hade genomgått sjukdomen för då skulle viruset ha svårt att hitta nya offer. Men ingen tycks längre tro på någon sådan lösning vilket kan bero på att den sjukdomen inte efterlämnar annat än en kortvarig immunitet. Det gör att det alltid finns icke-immuna människor som viruset kan ge sig på. I stället kommer nog covid att bli ett allmänt bakgrundsvirus (vilket många kännare hela tiden har förutsett).

Patrik Engellau