På trettondagsafton roade jag mig med att surfa tillbaka till 2015 då ”migrationskrisen” drabbade oss. Året då allt sunt förnuft försvann från den svenska offentligheten.

Samtliga medier serverade oss en vattnig soppa ihopkokad på naiva förhoppningar, konstruerade solskenshistorier, inbillade framgångsfaktorer och rena lögner, presenterade som absoluta sanningar.

Jag utgår från en länk från SVT som de haft godheten att låta ligga kvar från den 3 juni 2015 när den publicerades. Den är intressant att ta del av i dag, sex år efteråt. Nu när vi sitter med facit i hand, som det heter.

Rubriken är ”Tusentals välutbildade flyr till Sverige”. Redan här borde någon på SVT ha reagerat. Hur snyggt är det att Sverige, som då fortfarande kunde betraktas som en rik kunskapsnation, drar till sig högutbildade från fattiga och dysfunktionella länder på andra sidan jordklotet.

Någon sådan reflektion gjordes aldrig. Euforin över att läkare, tandläkare och civilingenjörer strömmade in i landet tog över. Dessa yrkeskategorier var, enligt medierna, en bristvara i Sverige.

Jag återger vad Lars Petersson, avdelningschef på UHR, Universitets- och högskolerådet, sa:

– Det här är ju en bristvara som förs rakt in i den svenska arbetsmarknaden.

Nu blev det inte riktigt så. Till exempel det medicinska kunskapsprovet för läkare med utbildning utanför EU ansågs som för svårt, står att läsa i Läkartidningen 210316:

”I oktober 2016 skrevs det första teoretiska kunskapsprovet i Umeå. Då var det bara 16 procent som klarade det, och provet fick hård kritik för att vara för svårt både kunskapsmässigt och språkligt.

Trots att Umeå universitet, som fått i uppdrag av Socialstyrelsen att ordna provet, har gjort flera justeringar sedan dess har kritiken inte tystnat.”

Nåja. De är ju fortfarande läkare, även om de kanske inte når upp till våra orimligt höga kunskapskrav. På Mona Sahlins tid körde dessa läkare taxi. Vilket hon tydligen visste genom sina många taxiresor på vår bekostnad.

Nu kanske de kan bli till ”Fler händer i vården”. Vilket varit ännu en slogan i försöken från politikernas sida att sälja in massinvandringen till folket.

Vi behöver fler händer i vården. Kruxet är bara att ska man jobba inom vården i Sverige så är det också en klar fördel att man även behärskar det svenska språket. Vilket inte alltid är fallet.

Från Ekot 220104 om äldrevården:

”Bristande språkkunskaper är inte bara ett problem för de boende utan också för personalen. Det kan ske både små och stora missförstånd, till exempel att man missar att någon har fått en ny medicin. Men också att arbetet blir tungt.”

Men vad spelar petitesser som kommunikation med de man vårdar och korrekt medicinering för roll när vi nu äntligen fått ett gynnsamt kompetensregn över landet?

Jag respekterar alla som flyttat hit och som vill hitta en plats i sitt nya land. Jag vet att väldigt många försöker, jag har själv träffat dem i mitt arbete på socialtjänsten. De kämpar på för att komma över de hinder som möter dem. De hittar nya vägar och många blir välkomnade in i vårt samhälle.

De är inte betjänta av alla lögner som serverades oss från SVT 2015 och som fortsätter. Absolut ingen tjänar på alla dessa lögner.