MOHAMED OMAR: Biblioteken sätter mångfalden framför bildningen

En gång i tiden var bibliotek en plats man gick till för att lära sig saker. När jag var liten fick jag lära mig att man ska vara tyst på biblioteket. Man ska respektera dem som läser.

Jag fattade då att läsning, inhämtandet av kunskap, var någonting viktigt. Det var ungefär som att jobba. Den som jobbar är upptagen med något viktigt och ska inte störas. Detsamma gäller den som läser.

Men det allmänna biblioteken i Sverige har också andra mål, som att främja mångfald. Detta mål är numera överordnat bildningsmålet, det vill säga att främja lärande och studier.

Hur vet jag det? Står det i det något dokument någonstans? Nej, jag vet det eftersom man tillåter ”nysvenska” grabbar att stöka och störa på bekostnad av studieron.

Det betyder att den så kallade mångfalden prioriteras framför de andra mål och syften som bibliotek traditionellt har haft.

När mångfaldsmålet kolliderar med bildningsmålet vinner ju mångfaldsmålet.

Patrik Engellau citerade nyligen Brottsförebyggande rådet som har gjort en undersökning om situationen på biblioteken:

”Någon form av bråk har förekommit på nästan alla bibliotek. Även hot och trakasserier är vanligt förekommande. Cirka en tredjedel av biblioteken uppger att det förekommit våld och sexuella trakasserier under perioden. Stöld eller skadegörelse har förekommit på ungefär tre av fyra bibliotek. På i stort sett alla bibliotek förekommer händelser relaterade till alkohol- och narkotika såsom att personer uppträtt berusade. Bruk och försäljning av narkotika förekommer också men verkar vara mindre vanligt. I flera intervjuer nämns också händelser kopplade till hemlöshet och utsatthet; besökare som man tycker luktar illa, som sover på biblioteket och som använder de offentliga toaletterna som badrum.”

Jag har vistats mycket i Kenya i Östafrika. Där finns det inga allmänna, kostnadsfria bibliotek. När jag ville låna böcker fick jag registrera mig och betala en avgift. Endast medlemmar som kunde uppvisa medlemskort blev insläppta i lokalerna.

En anledning till varför man inte kan ha helt öppna, gratis bibliotek i Kenya är att de skulle missbrukas. Luffare och hemlösa, pundare och prostituerade skulle göra det till tillhåll. Smutsiga och illaluktande människor skulle göra det till en otrevlig miljö. Böcker skulle stjälas och förstöras av folk som inte värderar dem.

Kenya var och är ett u-land i Afrika. Det är ett splittrat och mångkulturellt land utan någon utvecklad nationalkänsla. Tanken att vi bygger en nation tillsammans, vi är ett folk och vi tar hand om varandra och vår gemensamma egendom, finns inte på samma sätt som den funnits i en gammal nation som Sverige.

Massinvandringen från sådana splittrade u-länder till Sverige gör att skillnaden mellan u-länder och Sverige stegvis blir mindre.

Många saker måste förändras för att anpassa samhället till den nya demografiska situationen i det mångkulturella Sverige. När en stor del av Sveriges befolkning består av invandrare från Afrika och Mellanöstern kan vi inte bara fortsätta som vi gjorde på 1980-talet. Kostnadsfria, allmänna bibliotek fungerade då. Men uppenbarligen inte nu.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 (swishnumret stämmer, även om namnet inte är Mohamed Omar eller Eddie) eller bli månadsgivare på Patreon

Mohamed Omar