BIRGITTA SPARF: Samtiden och jag

Jag lever i en mycket sjuk samtid och kämpar varje dag för att försöka behålla mitt förstånd.

Jag är kvinna, men fan ta mig om jag säger att jag är det. Inom sjukvården ska jag helt plötsligt uppge om jag ”identifierar” mig som en sådan.

De två könen finns inte längre. Eller, de kanske finns, men har uppdelats i 48 olika valfria komponenter i en meny som man fritt kan välja från, efter tycke och smak.

Välkända homosexuella par får barn. Hurra! De lyckades bryta mot den heteronormativa reproduktionsregeln!

Barnen uppmanas att känna efter vilka de egentligen är. Flicka eller pojke? Sånt är förlegat. En mamma som tillät att hennes barn fick ta skadliga hormoner som skulle stoppa den naturliga utvecklingen får utgjuta sig över sjukvårdens alla brister i Uppdrag Granskning. Eftersom barnet drabbats av benskörhet och kotförskjutningar av de tillsatta hormonerna.

Talibanerna har tagit över igen i Afghanistan. Och vi har bara lyckats evakuera runt 2 000 personer med tillhörande familjer. Men för fan, det finns ju 38 miljoner kvar som vi måste evakuera hit till Sverige!

Industrin ska ställa om till ”Grön produktion”. Det enda kruxet är att vi inte ens har el som räcker till att värma upp ett hus eller lägenhet. Om man inte är väldigt förmögen, vill säga. Elström har förvandlats till en exklusiv vara för de besuttna.

Världen kommer att, än en gång, gå under om 10 år om vi inte satsar miljoner, miljarder, trilliarder på att ”rädda klimatet”.

Hela västvärlden har blivit sjuk. Och mitt upp i allt detta får jag kämpa med att försöka behålla mitt förstånd. Det är inte lätt!

Birgitta Sparf