PATRIK ENGELLAU: Demokraten Joe Manchin

Den demokratiske Senatorn Joe Manchin (bilden) från den amerikanska delstaten West Virginia håller på att vända upp och ner på politiken i USA genom att stoppa president Bidens Build Back Better Act. I senaten står det 50 lika mellan demokrater och republikaner vilket innebär att den demokratiska vicepresident Kamala Harris får utslagsröst. Om nu inte en demokrat hoppar av från partilinjen och röstar med republikanerna vilket alltså skett.

Min personliga uppfattning är att USA är att gratulera. Bidens lagförslag Build Back Better är ett monster som konstruerats av partiets mest radikala företrädare för att i ett slag genomföra förändringar av en typ som det tagit den svenska välfärdsstaten årtionden att åstadkomma plus lite moderna saker som energiomvandling. Där finns pengar till barnomsorg och förskolor, jobbskatteavdrag, hemtjänst, ”jämlikhetsåtgärder”, nya hörapparater vart femte år, ett miljonprogram om en miljon billiga bostäder plus modernisering av äldre sociala bostäder, en till två miljoner lärlingsplatser, 70 000 kronor i rabatt på varje såld elektrisk bil och ytterligare 40 000 kronors rabatt om bilen är tillverkad av fackligt anslutna amerikanska arbetare, mer pengar till Obamacare med mera. Det hela ska enligt planerna betalas med nya och höjda skatter på företag och höginkomsttagare.

Lagförslaget var kostnadsberäknat till ungefär 2,3 triljoner dollar (en triljon är en miljon miljoner) vilket motsvarar ungefär tio procent av BNP. Manchin hävdar på sin hemsida att detta är en grov underskattning. Det partipolitiskt obundna budgetkontoret i kongressen har kommit fram till dubbla kostnaden, tjugo procent av bruttonationalprodukten. Det skulle troligen betyda att projektet till stor del fick lånefinansieras vilket skrämmer Manchin med tanke på att den amerikanska statsskulden redan ligger kring 125 BNP-procent (att jämföra med runt fyrtio BNP-procent för Sverige).

Man skulle kunna tro att befolkningen i West Virginia, varifrån Manchin kommer, skulle gilla Bidens stora välfärdsreform eftersom staten är den näst fattigaste i USA efter Mississippi. Men så är det inte. Här råder en annan logik än den för en svensk självklara att fattiga och eftersatta människor alltid välkomnar nya statliga insatser med social inriktning. Det beror antagligen på att amerikaner av alla sorter alltsedan självständighetsförklaringen och författandet av konstitutionen haft en inneboende skepsis mot varje slags överhet, framför allt statlig överhet. När amerikaner säger att de värnar om sin frihet så menar de häpnadsväckande ofta just vad de säger. ”Jag har alltid sagt”, säger Manchin, ”att om jag inte kan gå tillbaka till mina väljare och förklara varför det här nya systemet skulle vara bra för dem så kan jag inte rösta på det här enorma lagkomplexet.”

Det är i det perspektivet jag tror man kan betrakta Joe Manchins upprorshandling. Build Back Better är ett stort, djärvt och potentiellt samhällsomvälvande försök att bygga ett helt nytt USA enligt europeisk, kanske framför allt svensk, modell. En helt ny filosofi var på väg att introduceras av det demokratiska partiets mest radikala krafter.

Kanske kan man nu våga hoppas att de amerikanska woke-människornas stort anlagda och sedan länge planerade anfall på det amerikanska folkets traditionella värderingar ska ha misslyckats, tappat självsäkerheten och förhoppningsvis kommit på fall. I ett visst avseende är det inte mycket skillnad mellan USA och Sverige. I båda fallen handlar det om att vi blivit vilseledda in i snåriga buskage av onaturliga idéer som kallas politiskt korrekta i Sverige och woke i USA (men i övrigt är desamma om man bortser från att den amerikanska stilen kanske är lite grällare än den svenska vilket nog bara har med den nationella smaken att göra).

Under det senaste året har jag blivit alltmer pessimistisk när det gäller Sveriges förmåga att ta sig ur det PK-träsk där vi placerat oss. Någon tillnyktring har inte kunnat identifieras på radarn. Enda chansen att Sverige skulle kunna få slut på PK-ismens religiösa kontroll, har jag motvilligt sagt mig, vore nog om landet drabbades av en ekonomisk katastrof som tvingade var och en att börja använda sitt sunda förnuft och försöka återuppliva de traditionella värderingar som en gång gjorde Sverige till ett beundrat föredöme för en hel värld.

Men det kan också hända att en väckelse i USA där folket genom sitt demokratiska inflytande gjorde rent hus med woke-ismen också skulle vända den svenska mentaliteten. Sverige har genom tiderna troligen varit det europeiska land som tidigast och mest energiskt tagit till sig nya amerikanska idéer. Till och med PK-ismen själv, som utvecklats vid amerikanska universitet sedan 1970-talet, anammades i Sverige innan läran betydligt senare fick fäste i USA. Man kan ju alltid hoppas.

Patrik Engellau