Många av dagens politiskt korrekta idéer är i sig behjärtansvärda. Vi kan förstå tanken att deras förverkligande skulle skapa ett absolut jämlikt och därmed fredligt och fullkomligt jordiskt paradis. Det utopiska måste få ingå i mänsklighetens mest högtsyftande mål, oavsett om man har ett materialistiskt, humanistiskt eller andligt/religiöst perspektiv.  

Många pk-idéer kan sorteras in under det vittfamnande begreppet ”oneness”, kärnan i vår tids nyandlighet, vars spretighet börjat övergå i homogenisering. New Age-idéerna har mognat och åtskilligt har evidensprövats. Särskilt under 2000-talet har så mycket testats obemärkt att vi kanske i vår tid får uppleva ett omvälvande nytänkande tack vare konvergerande rön och insikter från samarbete mellan naturvetenskaper, avancerad teknik, medvetandefilosofi och acceptans av urgamla myter och funktionella religiösa element. 

Hur fina pk-idéerna än må vara, så är de bara blänk på ytan av sammanhang, som får dem att förbytas i sin raka motsats. Medlen för att förverkliga dem bryter mot de tänkta universella lagar som kan härledas ur oneness-målet. Många absurditeter kan avslöjas med hjälp av logik och intuition och har beskrivits av systemkritiker, men det hela blir ännu tydligare om vi utgår från en skissering av vad dagens oneness-nyandlighet verkar stå för: 

De två centrala begreppen är ”medvetande” och ”panpsykism”. Jag rekommenderar varmt den långa, intressanta artikeln ”panpsychism” i engelska Wikipedia. Mänsklighetens äldsta filosofi – att allt i naturen är besjälat, att allt besitter eller kan påverkas av ett medvetande – har stått sig genom historien och verkar få många nya anhängare just i vår tid. 

Gud uppfattas som ett icke-personligt medvetande, som hela universum eller som universums källa och ständiga skapare. Källan utstrålar ren, ovillkorlig kärlek, utan krav och fördömanden. Inom sin fysiska ram har varje människa fått något av denna gudomliga essens eller energi och kan inom sig också finna svaren på tillvarons gåtor. Livet bjuder oss möjligheten att lära oss älska och försöka fullkomna även vår kropp och våra livsvillkor och fullgöra vår personliga livsuppgift med allt som vi har att förvalta. Potentiellt är vi alla förbundna med varandra, inte isolerade solitärer. Vi kan mogna, stärka och läka oss själva och andra genom att öva oss att etablera kontakt med Källan. 

Det här är kanske embryot till en universell filosofi eller övergripande religion. Utifrån en tänkt sådan ser vi hur pk-ismen bryter mot sina egna utopiska mål på minst elva punkter: 

1. Sannfärdighet och sanningssökande är helt nödvändiga för all andlig (och materiell) utveckling. 

2. Om förljugenhet ingår i personlighets- och samhällsbyggandet förgiftas och försvagas även alla andra komponenter, så att byggena aldrig kan nå sin fullkomning och förr eller senare kommer att rasa.  

3. Frivillighet, fri vilja, är absolut nödvändigt, tvång helt förkastligt. 

4. Det är individer, inte stater och organisationer, som måste arbeta och mogna för att nå andliga mål. 

5. Trots retoriken är pk-ismen rent materialistisk och mekanistisk, handlar bara om pengar, socio-ekonomi, kvotering osv. 

6. I pk-ismens oneness-gemenskap ingår inte dess kritiker, varken nu eller i framtiden. 

7. Pk-ismens medel för att uppnå t ex ickerasistisk jämlikhet är tabuering, yttrande- och tankeförbud, vilket är oförenligt med mänsklig integritet och utvecklingsfrihet. 

8. Pk-ismen implanterar tvingande kollektivt material i allas medvetanden. 

9. Pk-ismen förnekar kroppens och den kulturbaserade mentalitetens olikheter och behov hos skilda individer och grupper och skamstämplar t ex självförsvar och skyddande av familjen. Men ingen andlighet kan utvecklas om inte det fysiska / biologiska också respekteras och värnas. 

10. Pk-ismen föraktar egentligen även alla offergrupper, ser dem inte alls som jämlikar. Tvärtom blockeras deras möjliga andliga oneness-utveckling genom att pk-isterna förstärker deras hjälplöshet och påstådda utsatthet för förtryck. 

11. Pk-ismen saknar helt de sublima, sakrala och mänskligt livshöjande värden som både individer och folk behöver inympa i sin kärna: storslagenhet, skönhet, glädje, strävan efter fulländning, personlig moralisk kvalitet och förebildlighet. 

Det är fascinerande att följa hur nya sätt att tänka om hela tillvaron bryter fram, när nu massor av tidigare vidskepelse- och flumklassade idéer plockas upp för att testas och ofta konstateras t ex av djärva neurofysiologer parallellt med att odogmatiska religionsvetare jämför idéerna med kända mytologier och gamla dokument. 

Många miljoner människor praktiserar numera de andliga självhjälpsråd som mer eller mindre vederhäftiga vetare sprider gratis eller säljer. Det finns många charlataner och risker till följd av psykisk manipulation och exploatering av hjälpsökande människor. Men utan garantier ska jag ge ett riskfritt exempel på något som mycket väl kan vara både sant och fungerande: 

Det verkar gå att konstatera att positiva tankar ger mätbart positiva fysiologiska effekter och att negativa tankar eller energier fungerar negativt i kroppen. Och exempelvis böner och förböner tycks kunna ha viss effekt även på avstånd. Att uttrycka tacksamhet är en beprövad religiös praktik. Den har plockats upp av nyandliga rörelser som ett av verktygen för att kanalisera andliga energier och hela sig själv och sin tillvaro. Miljoner människor brukar nu t ex varje kväll påminna sig och mentalt levandegöra ett antal saker som de är tacksamma för. 

En neurofysiolog berättade i ett youtube-klipp att han instrumentellt visserligen har konstaterat positiva respektiva negativa effekter (t ex i halterna av immunförstärkande substanser som utsöndras i kroppen), men att just det ovannämnda inte är särskilt effektivt. Det som man bara tänker har ingen större verkan, däremot det som man känner. Man måste alltså känna äkta tacksamhet för att det ska fungera – eller också bli mottagare av äkta tacksamhet! 

Tänkt tacksamhet är alltså ganska verkningslös och själv har jag i likhet med många andra ett så hämmat känsloliv att jag varken kan släppa fram äkta tacksamhet eller få särskilt mycket ut av att ta emot andras tacksamhet, de sällsynta gånger sådan levereras. Detta faktum och neurofysiologens rön utmynnade i rådet att hellre samla på sig berättelser om när andra har det svårt och blir hjälpta. Den äkta tacksamhet som då kommuniceras och glädjen över att det trots allt finns så hjälpsamma människor i världen fungerar precis lika bra på åskådaren!  

Om du alltså ofta tittar och lyssnar på sådana berättelser som gör dig rörd och glad, då kommer du även långsiktigt att må mycket bättre både mentalt och fysiologiskt. Pröva själv! Förmodligen får du 30 procents turboeffekt om du tror och motsvarande försvagning om du inte tror på dig själv och andra. Och den övermedvetna och överkritiska plockar förstås alltid fram sin extra höga tröskel ur trunken. 

Sixten Johansson är en pensionerad utbildare, tolk och översättare, vars passion är att lägga livets pussel.