Sedan jag lämnat islam stöter jag ibland på åsikten att svensk religionsfrihet betyder att man inte får kritisera islam, eller till och med att man måste respektera islam. Det är framför allt muslimer som tycker att jag ska hålla tyst ”eftersom i Sverige får man tro vad man vill”.

Jag får inte detta att gå ihop: i Sverige får man tro vad man vill, därför får du inte säga vad du tycker om min tro! Jag gissar att det inte är den svenska religionsfriheten som är den högsta principen för dem som resonerar så. De har sannolikt en annan princip som för dem står över religionsfriheten – och det är deras islamiska tro.

Men de vill inte säga att ”enligt min islamiska tro, så måste du vara tyst”, eftersom de befinner sig i Sverige och vill ha stöd av andra. Här, i ett icke-islamiskt samhälle, skulle en sådan hållning inte uppfattas som rimlig. Så de säger alltså i stället ”i Sverige har vi religionsfrihet, vilket betyder att du inte får ha en negativ uppfattning om islam”.

På min YouTube-kanal har jag lagt upp en video med rubriken ”Gör som jag, lämna islam!”. Klippet har fått en hel del kommentarer. Kommentatorerna har svårt att hålla sig till god ton. Jag blir kallad ”din hund” av någon som kallar sig Mariam. Så skriver hon: ”… jag tror på Allah så ha respekt och vem är du svergie är ett fritt land”.

Eftersom Sverige är ett fritt land, så måste vi respektera islam.

En Sabrin Mohamed håller med Mariam: ”Jag håller med dig ingen ska behöva säga något om andra religioner Sverige är ett fritt land.”

I vissa kommentarer uttrycks en rasism mot svenskar, en typ av rasism som får väldigt lite uppmärksamhet i mainstreammedia. En kommentator skriver:

”Lyssna din mamma är en svensk hora och därför blev det som det blev, man ska inte beblanda sig med svenskar, män som kvinnor. Ni är smuts.”

Och en annan:

”Din mamma ska lämna islam din lilla svennbanan du ser ut som gris när du pratar om ilsam så mitt råd är gå lärt i islam innan du sitter hör och att du inte vet nåt.”

I den här kommentaren hittar man inte bara en nedvärderande syn på svenskar som tyvärr förekommer inom vissa grupper med invandrarbakgrund, utan också en idé om att svenskar och andra inte bör ”beblandas”.

Jag skulle tro att mångkulturens införande i Sverige och den efterföljande massinvandringen från Afrika och Mellanöstern inte har lett till mindre rasism, utan till mer. För det har flyttat hit människor från länder som är betydligt mer rasistiska än vårt.

Man hittar också en annan idé som förekommer bland muslimska fundamentalister, nämligen att de som har en kritisk inställning till islam har det för att de saknar kunskap: ”mitt råd är gå lärt i islam innan du sitter hör och att du inte vet nåt”.

I fundamentalisternas värld är att förstå detsamma som att tro på islam. Eftersom islam är sanningen så betyder det att ju mer du kan om islam, desto mer kommer du att tro. Om du inte tror så är du antingen okunnig eller illvillig – eller både och.

För mig har det gått åt motsatt håll. Ju mer jag lärt mig om islam, desto mindre svagare har min tro blivit, så att jag till slut blivit avfälling. Om det verkligen var så att kunskap skulle främja tron på islam, ja, då skulle inte islamiska stater behöva inskränka yttrandefriheten för att skydda tron.

Ibland när man diskuterar med troende muslimer, så kan de säga: ”Menar du att en och en halv miljard människor är korkade?” Nej, det menar jag verkligen inte. Alla dessa människor har ärvt sin religion av sina föräldrar, som i sin tur har ärvt den av sina föräldrar. De har inte gjort ett medvetet och fritt val. Antalet muslimer i världen bevisar ingenting.

Dessutom är klimatet sådant i många islamiska länder att ett fritt och orätt offentligt samtal om islam inte är möjligt, så skeptiker och ateister har svårt att värva muslimer för sin åskådning.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 (swishnumret stämmer, även om namnet inte är Mohamed Omar eller Eddie) eller bli månadsgivare på Patreon