PATRIK ENGELLAU: Behövs krig?

Som vanligt är samtiden ovanligt utsatt för oroväckande geopolitiska störningar. Kina rustar upp för att eventuellt hota Taiwan med en invasion eller för att skrämma Taiwan att ge sig för kinesisk överhöghet som i Hongkong. Putin har skickat 150 000 soldater (90 000 enligt andra källor) mot Ukraina för att understryka att han ogillar tanken på en Nato-anslutning. Iranierna jobbar på med sin atombomb vilket israelerna aldrig kommer att låta gå till fullbordan. Det ser kort sagt mörkt ut. Det kan eskalera till krig både här och där.

Jag tycker det är konstigt. Vafalls? invänder du kanske. Vad skulle det vara för konstigt med krig? Kriget och prostitutionen är väl mänsklighetens äldsta ännu fortlevande institutioner? Hur kan det vara konstigt?

Jag kan tro att kriget i gamla tider var en rationell syssla. Då var kriget mer som ett slags bättre organiserad tjuvnad. Grannlandet hade hästar och kvinnor och guld och mat i ladorna som man kunde ta när man slagit ihjäl tillräckligt många av männen. Ett annat grannland hade rika jordar med tillhörande livegna jordbrukare så det gällde bara att nedgöra ett gäng feodalherrar för att själv komma i besittning av rikedomarna. Portugiserna hade anlagt sockerodlingar i norra Brasilien som holländarna gärna ville överta med våld.

Men med kapitalismens genomslag och handelns globalisering borde kriget ha blivit förlegat. Vad skulle Kina vinna på att ta över Taiwans halvledarfabriker? Ingen kan troligen göra jobbet bättre och billigare än taiwaneserna. Det skulle antagligen bara bli en massa krångel för kineserna att försöka ta över driften. Vore det intressant för Putin att erövra Sverige för att tillgodogöra sig IKEA? Jag är säker på att varje bokhylla av märket Billy som ryssarna kan behöva blir betydligt dyrare om Putin ska äga och driva tillverkningen än om den får fortgå i nuvarande regi. Allt du behöver kan du utan erövringar köpa till lägsta pris eftersom de bästa produktionsmetoderna är de som dominerar så vad har du att vinna på att föra krig för att ta över andras produktionsanläggningar som ändå blir mindre effektiva i dina händer? Vad skulle Putin ha Försäkringskassan och Systembolaget till om han erövrade Sverige? Eller om Sverige anföll och underkuvade Estland, vad skulle vi göra med landet? Antagligen skulle det bara bli krångel av projektet eftersom en del ester skulle börja strula av rent nationalistiskt missnöje.

När jag kommit så långt i mitt famlande tänkande drar jag slutsatsen att krig bara är onödiga och irrationella och vi lika gärna kan lägga ned det svenska försvaret och sänka skatterna med motsvarande belopp. Men då slår det mig att Sokrates sa att snåla statsordningar, det vill säga oligarkier där de rika bestämmer och inte vill lägga ett öre på försvaret eftersom de anser att de själva behöver pengarna desto mer, snart går under för fiender som är mindre snåla. Normala kriminella instinkter finns förstås kvar även om hederlig handel styr varuflödena över världen. Vad ska Iran ha sina atomvapen till om inte att idka utpressning mot Israel? Skulle Nordkorea få så mycket livsmedel och annat slags bistånd från Kina om Kim Jong-un inte hade raketer?

I flera år efter murens fall trodde jag, liksom många andra, att utrymmet för traditionella krig som första och andra världskriget var slut. Det fanns bara en stormakt kvar, nämligen USA, och den stormakten var för stark för att någon skulle våga ge sig på den. Dess roll skulle framöver att bli mer som en polismakt hålla ordning i världens oroshärdar ungefär som den höll ordning i Chicagos förorter. Jag tror att det synsättet dominerade även i Vita Huset när George Bush skulle göra världen, framför allt Afghanistan och Irak, bättre genom att rensa ut dessa länders undermåliga ledarskap och på så vis ge utrymme för demokratin att växa. Krig för ädla ändamål, kort sagt. Det gick inte så bra.

Till slut har jag preliminärt kommit fram till krig uppstår för att makthavare som a) råkar ha tillgång till en armé och b) inte är nöjd med vad han kan få genom handel och hederligt byte använder armén för att under någon förevändning roffa åt sig vad han kan av någon som ser svagare ut för att i den processen själv verka starkare. Putin kan vara ett typiskt fall. Han nöjer sig inte med de ukrainska varor och tjänster han kan köpa som alla andra och överväger därför att lägga under sig hela landet förebärande att Ukraina alltid varit en del av Ryssland precis som Taiwan enligt Xi-Jinping alltid varit en del av Kina.

Patrik Engellau