BITTE ASSARMO: Vänsterpartisten Catarina Wahlgrens förakt för hederligt folk

När man tror att det inte kan bli flamsigare och töntigare, så händer det. Jag talar naturligtvis om vänsterpartisten och genusvetaren Catarina Wahlgren som visade för hela regionen att hon är en förvuxen fjortis när hon rappade från talarstolen.

Det hade möjligen kunnat lämnas utan kommentar om resten av sällskapet hade buat ut henne. Men de gjorde de inte. Vänsterpartistens ivriga försök till gangsterrap gjorde tvärtom succé.

Jag vet inte vilket som är värst, att en medelålders kvinna försöker rappa offentligt eller att hennes kollegor jublar av eufori när hon gör det. Man skäms ju över att tillhöra samma människosläkte som dem. Men Catarina Wahlgren skäms inte, tvärtom. Rappen handlar ju om orättvisor, säger hon, som ett försvar för sina ”ey bro”, ”ey aina” och ”paow paow paow” från talarstolen i regionfullmäktige.

Jo, du hörde rätt. Paow, paow, paow. Som skott som avfyras på gatorna i det samhälle där kriminaliteten tillåtits breda ut sig alldeles för länge och där hederliga människor känner en allt större otrygghet.

Det var dock nära att slutet inte kom med, berättar Aftonbladet. Catarina Wahlgren var nämligen orolig över att hennes ”paow” skulle misstolkas.

-”Paow paow paow”, var jag lite orolig för. Att någon skulle se det som att jag uppmanar till att skjuta någon, men jag tror det är lugnt, säger hon till tidningen.

Nej, Catarina Wahlgren, det är inte lugnt. Det är tvärtom så sjukt det kan bli. Det är ett uttryck för förakt för alla de skötsamma, hederliga människor som ser våldet krypa närmare och som tvingats vänja sig vid att höra ”paow paow paow” i sina närområden dag som natt och det är inte okej på något sätt.

Men Catarina Wahlgren brinner, enligt egen utsago, ”för frågor som rör människor som på olika sätt diskrimineras eller har svårt att göra sin röst hörd i dagens egoistiska samhälle” och där ingår förstås inte vanliga skötsamma människor. De är alldeles för trista och hederliga för att Catarina Wahlgren ska vara intresserad av dem. Gangsterrappare däremot… Vilka grabbar, alltså! Så häftiga och spännande och tänk så många orättvisor de blivit utsatta för! Det är lätt att föreställa sig att Catarina Wahlgrens bröst snörs ihop av harm å deras vägnar.

Vilka orättvisor? Har de vuxit upp i skjul utan rinnande vatten, utan mat på bordet? Har de tvingats sluta skolan i tidig ålder och börjat arbeta på åkrar och fält eller som springpojkar? Har de levt utan tillgång till välfärd?

Naturligtvis inte. Gangsterrapparna har vuxit upp med tak över huvudet och mat på bordet som alla andra, med samma tillgång till gratis grundskola och gymnasieutbildning, fritidsgårdar, bibliotek, sjukvård och tandvård. Idag tjänar de miljoner, ändå fortsätter många av dem att begå brott.

”Lever gangster for life, två guzzar i min säng. Min gun och min wife, puffar sover när jag bäng” rappar Haval Khalil, grammisnominerad i april 2021 och kort därefter dömd för medhjälp till människorov och rån.

Public Service-favoriten Yasin kan också uttrycka sig med finess:

”Vad tror du? Att du har försäkring? Mannen, skärp dig Vad fan har jag lärt dig? Vill du testa? Vi får se om du törs, boy! Vi lägger två skott i din bröstkorg”

Det är något oerhört osunt över kvinnor som bär sig åt som Catarina Wahlgren. De saknar värdighet och stil men inte bara det – de saknar dessutom fullständigt moralisk kompass. Och med tanke på jublet som uppstod efter Wahlgrens lilla uppträdande verkar det vara smittsamt.

Bitte Assarmo