Riksdagen är folkets främsta företrädare och regeringen styr riket enligt den svenska regeringsformen som är en av våra fyra grundlagar. I Regeringsformen stadgas former för Riksdagens och Regeringens maktutövning. Men om ingen kontrollerar att formerna för demokratin i Regeringsformen följs, kan Riksdagen och Regeringen åsidosätta Regeringsformens bestämmelser utan att hållas juridiskt ansvariga och Sverige kan styras på ett annat sätt än vad som är föreskrivet.  Men en grundlagsdomstol skulle, på begäran av enskild medborgare, kunna hålla Regeringen och Riksdagen juridiskt ansvariga om de avvikit från demokratins grundregler i Regeringsformen. Ansvarshållande skulle då syfta till att påvisa avvikelser från Regeringsformen och att skydda demokratin mot att förflackas och här är några situationer där en grundlagsdomstol skulle kunna ogiltigförklara beslut som strider mot grundlagen. 

Enligt Regeringsformen utgår all makt från folket och folket representeras av de 349 riksdagsledamöterna. De representerar befolkningen i valkretsarna. Regeringen får inte utan att Riksdagen har medgett det ta upp lån eller göra andra ekonomiska åtaganden för staten. EU har lånat upp 750 miljarder Euro från kreditgivare på kapitalmarknaderna. Pengarna gick till EU:s så kallade Återhämtningsfond. Riksdagen beslutade den 24 mars i år att Sverige ska garantera återbetalning av EU:s upplåning. Detta innebär att pengar som andra EU-länder får som gåva från Återhämtningsfonden ska betalas tillbaka av framtida svenska skattebetalare. Det handlar om en summa som kan ligga på uppskattningsvis 190 miljarder kronor. Beslutet togs med stöd av endast 27 ja-röster i Riksdagen. Men en grundlagsdomstol skulle aldrig godkänna det finansieringsbeslut, som endast 27 riksdagsledamöter röstat fram. En covid-19 pandemi ändrar inte på detta och riksdagens gruppledare har inga befogenheter att ändra antalet riksdagsledamöter. Men eftersom Sverige inte har en grundlagsdomstol kan finansieringsbeslutet inte ogiltigförklaras. (här) 

Riksdagens huvuduppgift är lagstiftning. En lag är en generell norm. Det finns ett krav på allmängiltighet vilket har som konsekvens att beslut i enskilda fall inte får ges lagform. För närvarande finns ett lagförslag avseende en bankskatt, som ska ge statskassan 5-6 miljarder om året. Endast kreditinstitut som har skulder över 150 miljarder kronor omfattas av skatten. Den kan därför bara drabba Nordea, SHB, Swedbank, SEB, Danske Bank, SBAB, Länsförsäkringar, Svensk Exportkredit och Kommuninvest medan alla mindre banker och liknande kreditinstitut slipper bankskatten. Lagen ska därmed inte gälla generellt för alla kreditinstitut vilket medför att den inte kan betraktas som ett lagstadgande. Om förslaget skulle utmynna i beslut om lag från Riksdagen, kommer det att gälla som lag trots bristande allmängiltighet eftersom det inte finns någon grundlagsdomstol som kan bedöma en sådan lag som ogiltig. 

Historien visar att ett land som inte kan försvara sig självt lever farligt men Sveriges försvar nedrustades under 2000-talets första decennium och det skedde genom Regeringens agerande. Generallöjtnant Carl Björeman har i boken ”Försvarets förfall” behandlat frågan om hur detta kunde ske utan politiskt motstånd. Sverige hade ett invasionsförsvar som varade i århundraden men det försvann till 90 procent vid det som kallades ”omriktningen”. Detta var den största svenska nedrustningen genom tiderna. Det skedde utan någon analys av rikets behov av försvarsförmåga och utan hänsyn till Sveriges geopolitiska läge. Björeman fann att ”Omriktningen mötte inget politiskt motstånd därför att parlamentarismen var satt ur spel. Regeringschefen och försvarsministern utnyttjade situationen för att i maskopi med ÖB genomdriva reformen utan egentlig inblandning av riksdagen.” och ”Riksdagen accepterade att i efterhand bekräfta redan tagna beslut” men ”Riksdagen – folkets representant – har i praktiken hållits utanför de avgörande besluten.”  Försvar, fred och säkerhet kan anses vara avgörande för en nations framtid. Detta kan också vara grundläggande för alla andra värden i samhället. Men vår regering såg det inte så. Förändringen hade inte kunnat ske om kärnuppgifter såsom försvar och beredskap hade framgått i Regeringsformen. I så fall hade det krävts att Riksdagen först ändrade grundlagen genom två riksdagsbeslut med mellankommande val till Riksdagen. En sådan grundlagsförändring skulle ha fordrat en omfattande strategisk analys av vårt behov av försvar och den långtgående nedmonteringen hade inte kunnat äga rum. När Covid-19 slog till mot befolkningen hade vi i så fall dessutom haft en beredskap liknande Finlands med respiratorer, fältsjukhus och test attiraljer och många äldre hade kunnat få leva ett tag till.  

Det som istället för försvar och beredskap anges i Regeringsformen är att ”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten”. Detta har tidigare inte varit en kärnuppgift för staten och definitivt inte varit orsaken till att stater bildats. Men skattebetalarnas pengar kan nu gå till att försörja hundratusentals invandrare – som aldrig arbetat i Sverige och som aldrig kommer att kunna försörja sig själva genom arbete på grund av att de saknar erforderlig kompetens – och det finns till och med grundlagsstöd för detta! Däremot har Riksdagen inga konkreta skyldigheter i form av försvar och beredskap i Regeringsformen för att skydda alla de skattebetalare som finansierar den offentliga verksamheten och arvodena till politikerna i Riksdag och Regering.   

Sådana kärnuppgifter som försvar och beredskap måste staten ansvara för eftersom detta inte kan ligga på någon annan än just staten. Kärnuppgifter för staten såsom bland annat försvar och beredskap borde därför stå angivna i Regeringsformen. Hade de angivits där och hade vi dessutom haft en grundlagsdomstol som kunde hålla staten – regeringen och riksdagen – ansvariga för avvikelser från Regeringsformen skulle Sverige se annorlunda ut och vi skulle ha annorlunda politiker. De skulle ha ett annat grundtänkande.  

Vi närmar oss valet 2022 och många hoppas på förändring. Risken är att väldigt lite förändras (här) och att gamla invanda sätt för makten att agera, blir kvar. Men det vi skattebetalare kan kräva – och som politikerväldet aldrig skulle föreslå – är kontroll av att Riksdagen och Regering uppfyller Regeringsformens formregler för demokratin och att Regeringsformen dessutom utökas med konkreta grundläggande kärnuppgifter för Riksdagen. Kontrollen ska ske genom att en grundlagsdomstol får till uppgift att hålla regering och riksdag ansvariga för avvikelser från Regeringsformen.    

Gunilla Edelstam, Docent, Juris Doktor.