Enligt idén om ”metanarrativet” finns det en stor berättelse som bestämmer som påverkar de mindre berättelserna om enskilda händelser.

Natur och kulturs psykologilexikon förklarar att:

”Ett metanarrativ, en metaberättelse (eng: grand narrative, master narrative) är ett perspektiv eller ett mer eller mindre omedvetet sätt att tänka som styr sättet att uppfatta företeelser och händelser, vilket i sin tur styr vetenskaper och verksamheter.”

Vilket metanarrativ som råder inom medierna avslöjas av vilka händelser man väljer att berätta om och hur man berättar om dem.

I USA blir till exempel vita människor utsatta för övergrepp och dödade av polisen. Men medierna väljer att inte berätta om dessa händelser, eller, om de berättar om dem, skildra dem som enskilda händelser utan sammanhang.

När svarta dödas blir det stora nyheter i amerikanska nyheter och de enskilda händelserna förklaras som en del av ett mönster. De mindre berättelserna framställs som att de tillsammans ingår i en större berättelse, metanarrativet, om den rasistiske vite mannen som förövare och de svarta som offer.

När därför George Floyd dödades under ett polisingripande tolkades händelsen enligt metanarrativet. Berättelsen var så att säga redan färdig och rollfigurerna var redan kända, även om namnen var nya.

Polismannen Derek Chauvin sågs genom ett filter av den populärkulturella stereotypen om ”den vite rasistiske polisen”. Man hade sett honom förut, i filmer och teveserier. Man visste vem han var.

Roger Ebert, en av USA:s kändaste filmkritiker, sade en gång: ”The movies are like a machine that generates empathy”.

Om detta är sant, torde detsamma gälla filmens förmåga att skapa antipati.

Samma metanarrativ om ”vit skuld” råder i hela västvärlden, även i Sverige. En januarikväll 2019 hade Sverige ett mindre George Floyd-moment. Två väktare avvisade en svart kvinna från T-banan som reste utan biljett. Kvinnan gjorde motstånd och började skrika. Scenen med två vita väktare som håller fast en svart skrikande kvinna spreds snabbt.

Media hade redan berättelsen klar. Det var bara att lägga till de nya bilderna. Väktarna hängdes ut som rasistiska skurkar. Den svarta kvinnan var offret. Varför ställa frågor som riskerar att förstöra en bra story?

Metanarrativet var viktigare för framställningen av händelsen än vad som faktiskt hände. I verkligheten hade händelsen ingenting med etnicitet och hudfärg att göra. Kvinnan tjuvåkte och skulle, liksom tjuvåkare av alla hudfärger, avvisas. Hon hade dock gått till angrepp mot väktarna som blev tvungna att hålla fast henne.

Ett färskt exempel på hur metanarrativet präglar hur medierna skildrar händelser är Kyle Rittenhouse-rättegången.

Den 17-årige Rittenhouse hade dödat två (vita) angripare under Black Lives Matter-upploppen i Wisconsin förra året.

Medierna brydde sig inte om att sätta sig in fallet, utan lät metanarrativet om den rasistiske vite mannen bestämma berättelsen om Rittenhouse.

Stereotyper som ”the clansman” (Ku Klax Klan-anhängare), ”the white vigilante” (medborgargardisten), ”the redneck” (lantisen) och ”the white supremacist militiaman” bestämde hur Rittenhouse framställdes. Den verklige individen, och de verkliga omständigheterna, var bara intressanta om de passade in i metanarrativet.

Många på sociala medier var så påverkade av metanarrativet att de tog för givet att de två personerna som dödades av Rittenhouse var svarta.

Metanarrativet bestämde också hur medierna skildrade frikännandet av Rittenhouse. Domen var ännu ett exempel som bekräftade föreställningar om ”vit makt”, strukturell rasism och diskriminering av afroamerikaner. Titta här och här

Följande fakta, som strider mot metanarrativet, lyfts aldrig fram i mainstreammedierna:

Svarta utgör 13 procent av befolkningen i USA, men utför omkring 56 procent av alla mord.

86 procent av svarta mordoffer mördas av andra svarta.

Omkring hälften av alla vita mordoffer dödas av icke-vita.

Mer än dubbelt så många vita dödas av svarta jämfört med antalet svarta som dödas av vita.

Källa: FBI

När man förstår vilket metanarrativ som finns i bakgrunden, förstår man också varför medierna utelämnar vissa händelser och varför de händelser beskrivs, beskrivs som de gör. Verkliga händelser fungerar ofta bara som nya exempel som ska bekräfta metanarrativet.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon