Just när man tror att det inte kan bli värre så visar det sig att det inte finns några gränser för hur undfallande och avtrubbade svenskar kan bli. Nu har nämligen förskolor börjat träna inför akuta våldssituationer, såsom gängskjutningar. Men det stannar inte där. Både förskolepersonal och föräldrar tycker att det är positivt.

Givetvis menar varken föräldrar eller personal att det är positivt att kriminella skjuter utanför förskolorna. Däremot säger de att förberedelser är positivt för att ”vi måste” och för att det är bra om barnen vet ”vad de ska göra” nästa gång.

På ytan låter det kanske förnuftigt. Men det är det inte. Det är i själva verket oerhört sorgligt och visar plågsamt tydligt hur fogliga vi är inför den organiserade kriminaliteten och inför samhällets förfall. Inget ifrågasättande här inte, det är bara att anpassa sig. Visst är det ”hemskt” att det skjuts men det löser vi genom att förskolebarnen lär sig att hantera det. På så sätt slipper vi prata om vem som skjuter och varför, utan kan fortsätta låtsas som om organiserad kriminalitet av det här slaget alltid förekommit i Sverige.

Den här eftergivna hållningen är ett resultat av den destruktiva politik som förts i Sverige i många år och som orsakat det förfall vi ser idag. Politikeradelns konsekvent slutna ögon, självrättfärdiga naivitetsambitioner och envisa vägran att göra medborgarna till viljes i så fundamentalt viktiga frågor som invandring, brott och straff, har inte bara skapat en kriminalitet som tillåts påverka oskyldiga i alla åldrar utan dessutom skapat lydiga medborgare som gör allt som står i deras makt för att själva lösa de problem som överbetalda och överprivilegierade politiker skapat. Det är sinnessjukt.

När jag läser DN:s artikel om de här nya greppen på förskolorna anar jag sensationsjournalistiken mellan raderna. Visst är det förfärligt att det har gått så här långt, men liiite spännande är det ju också, det kan man läsa sig till. Det trygga Sverige var ju trots allt rätt trist. Och det här går ju liksom inte att undvika längre. Nu kan DN jobba vidare med sin granskning och komma till slutsatsen att det är synd om de stackars utsatta grabbar som måste skjuta varandra och andra för att de är så fattiga och diskriminerade.

Så vad ska förskolepersonalen göra istället då? Jag har inget svar på den frågan. Om jag själv hade barn i förskolan skulle jag kanske också tycka att det är bra att de gör något, vad som helst. Men att folk ens börjat tänka i de här banorna – ”oj vad det skjuts, men nu måste vi vara positiva och göra det bästa av situationen och inte hänga läpp!” – är sjukt provocerande, inte minst i ett land som i åratal slagit sig för bröstet och skrutit om att vara en humanitär stormakt.

Sverige är vanstyrt sedan länge och både Löfven och Reinfeldt bär en blytung skuldbörda till den här negativa samhällsutvecklingen. Båda har de regerat med ambitionen att knäppa medborgarna på näsan och visa att de bestämmer snarare än med ambitionen att göra något vettigt för landet och dess befolkning. Men de har inte varit ensamma. I deras närmsta krets har det funnit mängder med människor som delar skulden.

Ingen av dem verkar vara medveten om hur inkompetenta och direkt medborgarfientliga de har varit och är. De brer tvärtom ut sig så fort de får chansen, och fortsätter framhäva sig själva som anständiga och goda människor. Men det finns ingenting anständigt i det sätt på vilket Sverige har styrts de senaste decennierna. Om det inte stått helt klart tidigare så måste det väl ändå vara uppenbart nu, när förskolebarn ska tränas i att hantera gängskjutningar.

Det där tror jag dock inte riktigt på själv, tyvärr. Även om jag just nu inte kan föreställa mig vad som skulle toppa det här när det gäller samhällsförfallet kan det säkert ske nya grepp för att försöka hantera den nya sköna verklighet som politikerna infört. Endast fantasin sätter gränser för hur svensken anpassar sig till rådande förfall. När ska detta elände ta slut?