PATRIK ENGELLAU: Förljugenhetens land

För någon månad sedan skrev jag en krönika på temat att staten alltmer stiftar lagar som den när det kommer till kritan inte klarar av att följa. Ett exempel var cementen i Slite: ”Detta är skrattretande och patetiskt. Lagar stiftas som är så ogenomtänkta att inte ens staten själv har lust att följa dem. Det är med den eftertanken och det förutseendet, måste man anta, som staten nu fattar beslut om en grön omvälvning av svenska folkets grundläggande livsvillkor.”

(Utvikning: Bara på denna enda månad som gått har världen blivit smärtsamt medveten om vilka obehagliga hot mot vår livsstil som den gröna omvälvningen sannolikt kommer att medföra. Det har visserligen legat i korten under lång tid men ord och varningar har inte samma brutala övertalningskraft som när bensinen går upp med 2,50 per liter. ”Det finns inget som skärper tankarna lika effektivt som utsikten att bli hängd”, sa 1700-talsförfattaren Samuel Johnson.)

Slutsatsen är att folk inte, och på goda grunder, bryr sig så mycket om det politiska pladdret förrän det börjar närma sig konkreta förslag som stirrar de berörda medborgarna rakt i ögonen. I flera år har partierna, särskilt socialdemokraterna, kastat onda blickar på friskolorna.

Denna ovilja mot friskolorna fanns redan när det inte fanns några friskolor utan bara sådana pengsystem som skapade existensmöjligheter för friskolor. Jag minns hatet från socialdemokraterna och Sveriges Television när jag själv år 1992 hjälpte till att installera ett friskolesystem i Vaxholm som var den första friskolekommunen. Den politiska oppositionen i Vaxholm, socialdemokraterna, tog alla chanser att stoppa utvecklingen. Till exempel inleddes juridiska processer i hopp om att kunna fastställa att privatanställda lärare inte skulle få sätta betyg eftersom betygssättning var myndighetsutövning och därmed ett offentligt monopol.

Med detta vill jag påstå att avskyn mot friskolor fanns långt innan de motskäl som idag brukar framföras ännu hade etablerat sig i verkligheten. Det fanns inga privata skolkoncerner som delade ut vinst till aktieägarna, det fanns ingen girighetsdriven betygsinflation, det fanns ingen könsdiskriminering och ej heller någon uppenbar social segregering, kort sagt fanns inga av de skäl som idag, med eller utan fog, kan anföras mot friskolorna. Det fanns dock ett överhängande motiv för skoletablissemanget inklusive lärarkollektivet att motsätta sig friskolor och det var att det välfärdsindustriella komplexets sektion för skolutbildning skulle utsättas för konkurrens från privata aktörer. Om man är en kommunal skola räcker det gott som bevekelsegrund för att hata friskolor. Sedan gäller det bara att konstruera skäl som inte framstår som så naket egennyttiga.

Socialdemokraternas partistyrelse har nyligen lagt fram förslag till partikongressen i november att bland annat förbjuda vinstuttag från friskolor och sätta stopp för religiösa friskolor. Att stora vinstuttag i friskolor besvärar det välfärdsindustriella komplexet är lätt att förstå eftersom utdelningarna avslöjar hur lätt det är driva skolor effektivare än kommunerna och stoppa mellanskillnaden i fickan (jovisst finns det skillnader i privata och kommunala skolors existensvillkor men det avgörande är hur de sköts och där ligger de offentliga skolorna långt efter).

Men varför bråka med de religiösa friskolorna? I den frågan är flera partier eniga. Punkt 57 i januariöverenskommelsen fastslår att ett ”etableringsstopp införs för fristående grund- och gymnasieskolor med konfessionell inriktning”. Vad har partierna emot kristna skolor som verkar sköta sig utmärkt även om de kanske piggar upp sig med en psalm om morgnarna? Och vad gör det om judiska skolor firar sabbat på fredagseftermiddagarna? Det är inte bara jag som undrar utan även regeringen. Den har inget emot judiska skolor men vill ändå, enligt sina uttalanden, stoppa dem. Så här kommenterar Aron Verständig, ordförande i Judiska Centralrådet:

Från politiskt håll säger man dels att judiska skolan nog påverkas av det här. Samtidigt säger man att man inte har några problem med de judiska skolorna. Vi kan också läsa lagtext och se att det här kommer att påverka oss och så säger man att ”vi verkligen inte vill att det ska påverka er”. Det är inte helt tydligt.

Men alla vet att det som ser ut som förvirring i själva verket bara är feghet och politik. Ingen har något emot kristna och judiska skolor. Religiösa skolor är i detta sammanhang ett koduttryck för muslimska skolor. I andra sammanhang har utbildningsminister Anna Ekström tagit bladet från munnen:

En ny lag kan göra det möjligt tvångsstänga skolor som begår allvarliga fel… Skolinspektionen har hittills inte haft tillräckligt lagstöd för att stänga fristående skolor med uppenbara och återkommande brister… Ett exempel som återkommande förekommit i media är Römosseskolan i Göteborg (bilden)… Det är oacceptabelt att uppenbart olämpliga enskilda huvudmän kan fortsätta bedriva en undermålig verksamhet där elever inte får den utbildning de har rätt till. Och att huvudmannen dessutom får skattepengar för detta… Kritik på kritik har väckts mot Römosseskolan genom åren. Lärare har varit fysiskt hårdhänta, utfört kollektiv bestraffning, flickor och pojkar har separerats och skolan har blundat när pojkar kränkt flickor. Förhoppningen är att ha lagändringen, som har sin bakgrund i januariavtalet, på plats inom ett år… Med dagens lösa regelverk har skolor fått fortsätta med sin verksamhet, trots upprepade missförhållanden år ut och år in.

Männen som styr Römosseskolan sitter i en rad omtvistade skolbolag. De har också miljontals kronor i obetalda skulder till staten, som gått till inkasso eftersom de inte kan betala.

Mitt grundtips är att inga åtgärder kommer att vidtas eftersom de härskande PK-isterna tror att om något olämpligt föreligger så kan myndigheterna inte bara straffa de skyldiga, i det här fallet de muslimska skolorna, utan är tvingade att ge sig på hela den berörda identiteten, således samtliga religiösa friskolor oavsett religion. Om en religiös friskola gör fel ska alla eller ingen religiös friskola tuktas. Jag tror det har med den statliga värdegrunden att göra enligt vilken alla har lika värde. Alla kulturer och alla religioner har lika värde. Hur skulle det se ut om man bara straffade de skyldiga? Vore inte det rasistiskt?

Patrik Engellau