PATRIK ENGELLAU: Misstanke. Omtanke.

Jag får ej sällan mina fördomar bekräftade. Hellre det än motsatsen. Den här gången kom bekräftelsen i form av en tjugo sekunder lång rekryteringsreklamvideo från Polisen Norrbotten.

Först haffar polisen en tonåring och lyser med en stark ficklampa i ansiktet på ungdomen. Vi befinner oss i misstankefasen. Det förstår man av att polismannen ser bister ut, av att den unge mannen verkar besvärad och har en blodig skada i pannan och blodfläckar på tröjan samt av att orden ”Från misstanke” textas i videon.

Sedan övergår vi till omtankefasen. ”till omtanke” textas i rutan. Polismannen nickar inkännande när han lyssnar till den misstänkte – eller kanske före detta misstänkte – unge mannens berättelse. Strax har en vänlig relation uppstått mellan den unge mannen och polismannen. Polismannen sätter sig på huk så att huvudena kommer på samma nivå. Polisens överordning tonas ned. Den unge mannen är inte längre rädd. Texten ändras till ”Är du redo för en större uppgift? Sök polisutbildningen.”

Polisen i Örebro har en snarlik tjugosekunders video på temat ”Från hotfullt till hoppfullt” vars främsta skillnad är att den agerande polisen är en kvinna. Även där är budskapet att tittaren ska söka till polisutbildningen.

Min fördom, som genom videosnuttarna blev bekräftade, utgår från att det bor två motsatta själar i den svenska statens bröst. Så här skrev jag för fem år sedan:

I begynnelsen var människornas tillvaro ett allas krig mot alla. Under ”mänsklighetens naturliga villkor”, förklarade den engelske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes, blev människolivet ”ensamt, fattigt, nedrigt, brutalt och kort”.

Därför behövs en oändligt mäktig och potentiellt våldsam makt inför vilken alla människor måste vika sig, fortsatte Hobbes, en makt som har monopol på våldet och upprätthåller ordningen så att människorna blir fria att sköta sina liv utan oro för att bli rånade i nästa gathörn.

Hobbes kallade denna makt för Leviatan efter monstret i Jobs bok… Sådan ska polisen vara… Det är en ordning som passar ett folk av ambitiösa, flitiga, hederliga och ansvarstagande medborgare.

Detta är en del av statens natur.

Statens andra natur, pendangen till Leviatan, är Socialsekreteraren. Socialsekreterarens affärsidé är att vara Leviatans motsats. Socialsekreteraren är förstående och oändligt tålig och omtänksam. Alla törs reta henne, alla utmana henne. Socialsekreteraren förlåter, vänder andra kinden till.

Själva fördomen är att det råder en naturlig rivalitet mellan Leviatan och Socialsekreteraren om vems tänkande som ska dominera i samhället och att den kampen hos oss i Sverige har vunnits på knockout av Socialsekreteraren. Leviatan är numera bara en värdegrundslallande avbild av sitt forna jag, se bara på Dan Eliasson om du inte tror mig.

Denna revolution framgår glasklart av Polismyndighetens rekryteringsfilmer. Och med vilken självklar precision de skickliga reklammakarna har uttryckt skillnaden mellan statens två konkurrerande själar! De trasslar inte in sig som jag i svårbegripliga referenser till sextonhundratalsfilosofer utan de går pang på rödbetan med uttrycket ”Från misstanke till omtanke” som förklarar exakt vad det handlar om och vilket tänkande det är som ska dominera.

Själv menar jag att det Omtanke-paradigmet i rekryteringsfilmerna är farligt och förljuget. Det är som om Polismyndigheten bara ville locka till sig överåriga fjortisar som helst vill kela med isbjörnar. Bara en Leviatan kan i verkligheten ta sig an isbjörnar och likadant är det med en stor del av kriminaliteten. I varje fall är det i varje enskilt fall säkrast att först skicka fram Leviatan till brottsplatsen.

Kampen mot brottsligheten kommer inte att vinnas med socialsekreterarnas attityder och metoder. Varför erkänns inte detta av Polismyndigheten? Dum fråga, alla vet varför. Polisen är helt förgiftad och lamslagen av politiskt korrekt tänkande.

Patrik Engellau