MOHAMED OMAR: Ju mer Sverige liknar islamvärlden, desto svårare blir det för judar att leva här

I gårdagens Dagens Nyheter (9/10 2021) berättas om flera judiska familjer som har lämnat Malmö. De känner sig inte trygga i staden på grund av det växande judehatet. Paret Yarin och Ester säger till tidningen att deras dotter utsatts för judehat i skolan.

Det förvånar mig inte alls. Malmö har fått en stor muslimsk befolkning. Av sina föräldrar, av sina landsmän, i moskéerna, på islamiska sajter på Internet och från arabiska tevekanaler, får muslimer höra att judar är mer eller mindre demoniska varelser. Ordet ”jude” används i stort sett överallt i arabvärlden, och den större islamvärlden, som en förolämpning.

Politiker i arabvärlden anklagar ständigt varandra för att vara kryptojudar eller styras av judar. Bland sunniterna får man höra att shiismen är skapad av judar och bland shiiterna får man höra att sunnismen är skapad av judar. Under den så kallade ”arabiska våren” var idén om att de olika regimerna som man ville störta var styrda av judar framträdande bland ”frihetskämparna”. Och så vidare. Att ha någon som helst koppling till judar är i arabvärlden komprometterande och förödande för ens trovärdighet.

Detta betyder inte att alla muslimer är judehatare. Det betyder att judehatet har en mycket stor spridning bland muslimer.

En opinionsundersökning utförd av Pew Research Center från 2010 visade att i stort sett alla muslimer i Mellanöstern hade en negativ uppfattning om judar. I Jordanien 97 procent, i de palestinska territorierna 97 procent, i Egypten 95 procent, i Libanon 98 procent.

En undersökning från 2015 visade att antisemitismen även har mycket stor spridning bland muslimerna i Europa. Samma undersökning visade dessutom att ju mer religiösa de tillfrågade muslimerna var, desto mer antisemitiska var de.

Egentligen behövs det inga undersökningar. Det behövs ingen forskning. Det räcker med att titta på hur det ser ut i de arabiska länderna. Kan judar leva där i frihet och trygghet? Svaret måste självklart bli nej.

Slutsats: ju mer Sverige, på grund av den pågående massinvandringen från arabvärlden, liknar länderna i arabvärlden, och islamvärlden i stort, desto svårare blir det för judar att leva här. Enkel logik.

Trots detta är det vanligt förekommande att samma personer som varnar för antisemitism och nazism samtidigt förespråkar fortsatt massinvandring från arabvärlden. Det går inte ihop. Ju större invandring från den judehatande arabvärlden, desto mer ökar judehatet.

Mångkulturen blev inte så vacker som man hade tänkt. I praktiken har mångkultur i Europa kommit att betyda spridningen av en religion, islam, som, även om man bland dess bekännare hittar snälla och toleranta människor, ändock i sin helhet utgör ett hot mot olika kulturers fredliga samexistens.

Lika paradoxal är den så kallade ”antirasismen”, som ju i praktiken inneburit att man främjat spridningen av antisemitism och rasism från länder som är betydligt mer antisemitiska och rasistiska än vårt.

Det är inte förnuftigt att mångkulturalister stödjer en invandringspolitik som utgör ett hot mot mångkulturen.

Mångkultur är inte heller beroende av fortsatt massinvandring.

För det första: så gott som alla världens kulturer finns redan representerade här, vi behöver alltså inte mer invandring för att bli berikade. Exempel: den som vill bli berikad av afghansk kultur har redan idag tillgång till ambassadörer för denna kultur i alla svenska städer.

För det andra: det är numera så billigt och lätt att resa att de ”gammelsvenskar” som vill berikas av andra kulturer har goda möjligheter att resa till dessa kulturers hemvist. Jag skulle själv helst njuta av afghansk kultur i Afghanistan där jag även kan beundra landskapet och arkitekturen.

För det tredje: Internet har gjort det möjligt för oss – hemifrån, utan att behöva resa – att berikas av alla världens kulturer. Det finns matlagningsprogram på YouTube som lär oss att laga maträtter från alla länder i islamvärlden. Detta gör invandring i syfte att öka vår kulinariska mångfald onödig.

För det fjärde: Representanter från andra kulturer, såsom kockar, författare, konstnärer, musiker och akademiker, kan besöka Sverige för att hålla föredrag, uppträda på konserter med mera. Denna möjlighet fanns för övrigt även innan riksdagen gjorde Sverige mångkulturellt.

Många stora filosofer, tänkare, konstnärer och artister besökte vårt land innan riksdagen införde lagen om mångkultur. Många svenskar läste även engelska, tyska och franska i skolan. På universiteten kunde man läsa arabiska, turkiska, persiska med flera språk.

Faktum är att det fanns experter på det arabiska språket i Sverige, arabister och orientalister, innan det bodde en enda arab här.

BILD: Propalestinsk demonstration i Malmö.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.

Mohamed Omar