Alla pratar om incel-männen. Det är män som öppet uttrycker sin bitterhet över att kvinnor inte vill intressera sig för dem. ”Vad ska vi göra med incel-männen?” undrar alla. Det kanske vore bättre att fundera över vad vi ska göra med alla de kvinnor – ofta självutnämnda feminister – som öppet hånar dessa män. Linnea Klingström undrar vad det kostar att visa lite ordinär vänlighet mot män och påminner om att alla ensamma män är någon kvinnas son.

Den 6 januari 2019 publicerade den självutnämnda feministen Cissi Wallin ett inlägg på Instagram. Inlägget handlade om det ”kvinnliga ideal” som enligt henne skulle bestå i att visa snällhet. Cissi Wallin menade att det är både riskfyllt och energikrävande att som kvinna visa män vänlighet. Att vara vänlig var, enligt Cissi, ett orimligt betungande ”kvinnokrav”.

Utan större eftertanke kommenterade jag Cissis inlägg. Jag skrev att jag tyckte att alla borde vara vänliga mot varandra, och att ingen borde ignorera den som ber om hjälp. Vanlig hyfs skulle man kunna kalla det. Jag anade inte att kommentaren skulle väcka anstöt. Men svaren lät inte vänta på sig. Cissi kopierade min kommentar, publicerade den i ett eget inlägg och bad sina följare berätta för mig om tillfällen då de visat män vänlighet men fått ett dåligt bemötande tillbaka. Kommentarsfältet fylldes med över 600 redogörelser om män som tafsat, betett sig efterhängset eller skickat obskyra sms.

Feministerna i kommentarsfältet kom så småningom fram till att om en man frågar en kvinna om vägen bör hon ignorera honom totalt. Det spelar ingen roll hur han ser ut eller beter sig. Alla män är nämligen våldtäktsmän. När jag påpekade att vi alla förmodligen har en pappa, en man, en son eller en bror som frågat om vägen någon gång blev jag avstängd från att kunna skriva fler kommentarer. Cissi Wallin blockade mig från sitt Instagramkonto.

Låt oss hoppa 140 veckor framåt i tiden. TV4 sänder en Kalla Fakta-dokumentär om svenska incels. Incel – en förkortning av involuntary celibate – är en vuxen person (läs: man) som lever i ofrivilligt celibat. Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, kan Sverige vara det inceltätaste landet i världen. Vi har fler ensamma män än något annat land. Enligt en rapport om incelskultur som FOI lagt ut på nätet framkommer att självmord ofta ses som den enda utvägen för den som identifierar sig som en incel. Det finns till och med en egen incelterminologi för självmord: ”roping”. Det handlar med andra ord om djupt deprimerade och förtvivlade människor.

Ett bildkollage från Kalla Faktas dokumentär har fått stor spridning på nätet. Kollaget består av fyra bildrutor med en textremsa. En ung man med keps och munskydd säger: Kvinnor skulle kunna göra en mycket gladare, man skulle må mycket bättre och det skulle inte vara alltför jobbigt och kostsamt för dem. Men ändå väljer de att inte göra det. De fortsätter att ignorera.

Bilden med citatet sprids av politiker och kändisfeminister. Centerpolitikern Bilan Jonsson är en av dem som delat bilden med citatet på Twitter. Över bilden har hon skrivit: ”Jävla tönt”. På sin Twitterprofil beskriver hon sig som liberal, feminist och antirasist.

Cissi Wallin har också kommenterat dokumentären, som enligt henne visar hur ”ensamma hemmasittar-snubbar får tycka synd om sig själva på bästa sändningstid”. Runt 300 kommentarer på Cissi Wallins Instagram är överens om att männen ska sluta tycka synd om sig själva, ta tag i sina liv och sluta se kvinnor som fiender. Någon skriver i kommentarsfältet att dokumentären är ”en skrämmande beskrivning hur det kan bli när bittra människor samlas och eldar upp hatet mot en gemensam fiende”, och Cissi håller med. Jag kan inte låta bli att småle med tanke på det bemötande jag fick för två och ett halvt år sedan av Cissi Wallin och hennes svans.

På många sätt är det feminismen som lagt grunden för incelskulturen. Feministiska frontfigurer som Cissi Wallin har i åratal uppmanat kvinnor att ignorera män. Nu blir feministerna kränkta när de ignorerade männen kommer ut som förtvivlade, deprimerade och arga. Samhället jag varnade för när jag blev blockad av Cissi Wallin är verklighet. Männen är ensamma och ledsna och feministerna hånar dem när de gråter ut på bästa sändningstid.

Man kan fråga sig vilken annan grupp av deprimerade, ensamma, självmordsbenägna människor en opinionsbildare skulle kunna kalla för töntar på sin Twitter utan repressalier. Eller vilka andra utfrysta, marginaliserade människor kändisfeministerna skulle kunna be rycka upp sig och ta tag i sina liv.

Precis som Cissi Wallin skriver har snällhet länge ansetts vara en kvinnlig dygd. Traditionellt sett har kvinnans roll i samhället ofta bestått i att vara omvårdande och omhändertagande. Vänlighet är kvinnligt. Vi vet tyvärr vad feministerna tycker om traditionellt kvinnliga och manliga normer. De brukar kallas unkna och omoderna.

Feminismens agenda har aldrig varit att ena män och kvinnor, att skapa äktenskapsmaterial eller en förståelse för hur mäns och kvinnors olikheter kompletterar varandra i en fungerande symbios. Feminismen härskar genom att söndra. Detta genom att hävda att systerskapet är starkare än äktenskapet, genom att fastslå att kvinnan är starkare än mannen och att den som är ensam är stark. Feminismen lär ut att livet handlar om egoism och självförverkligande. Varför skulle man då hjälpa en man som frågar om vägen?

Det är såklart varken alltför jobbigt eller kostsamt för kvinnor att vara snälla och trevliga. Ändå väljer de ofta att inte vara det. De fortsätter att håna ensamma och förment misslyckade män. Då blir det logiskt att Sverige har flest ensamhushåll i världen och att cirka 300 000 kärlekslängtande vuxna män i vårt land är socialt isolerade.

Självklart ska ingen tvingas visa okända män vägen eller ge den ensamma killen i mataffären ett leende om det inte känns bra. Men kom ihåg att nästa gång en man ber en kvinna om hjälp att hitta vägen kan det vara din egen pappa eller din bror. Kom ihåg att nästa generation ensamma, deprimerade män kan omfatta dina egna barn. Även din son kan bli en incel i feminismens Sverige.

Linnea Klingström har en masterexamen i kulturvård vid Göteborgs universitet och hyser ett stort intresse för sägner och traditioner. Just nu är hon hemma och tar hand om sin familj men hon skriver också på en bok om svenska spöksägner. Hon är andre vice ordförande i kulturföreningen Gimle.