Hur kan man veta om de ”nya” studenter som tillkommit genom den stora utbyggnaden av högskoleutbildningen verkligen tillägnar sig sådana intellektuella vanor som universitetsutbildning tänks ge och som högskolelagen säger sig vilja främja? Universitetslärare kan göra egna (pessimistiska) jämförelser men det är komplicerat att mäta. Frankrike har breddat sin utbildning på samma sätt som Sverige och där finns det ett intressant indirekt svar på frågan. 

Frankrike har i många år haft ett ”måste” för intellektuella, och det är tidskriften Débat, startad för ungefär 40 år sedan. Tidskriften kom ut med ett nummer ungefär varannan månad och varje nummer hade ett tema. Äldre nummer kunde fortsätta att säljas i åratal. Grundarna och utgivarna var filosofen Marcel Gauchet och historikern Pierre Nora. Coronahösten 2020 lades emellertid tidskriften efter nummer 210, och de två parhästarna har intervjuats i France Culture. Samtalet handlade om Frankrike, men vi kan nog känna igen förhållanden i Sverige, när de förklarar varför tidskriften har lagts ner. 

Det första är att debattklimatet är förändrat. Man utgår inte längre från fakta i det offentliga samtalet utan indelar personer i sådana som är med oss eller emot oss. Om någon vill diskutera exempelvis feminism bedöms personen genast som reaktionär, därför att det bara antas finnas en enda acceptabel attityd och den kan inte ifrågasättas. Meningsmotståndare ses som fiender till mänskligheten och ska inte ges något utrymme i offentligheten. Den här situationen är inte ny, betonar Gauchet, utan känns igen från stalinismens glansdagar då kommunistpartiet var starkt i Frankrike. 

Tidskriftens medarbetare och läsare har huvudsakligen varit universitetslärare och studenter, men Nora kommer tillbaka till att universiteten idag inte alltid är intellektuella miljöer. Antalet studenter och lärare har tredubblats under de år som tidskriften kommit ut, men Débat har sedan starten kring 1980 hela tiden sålt 3 000 – 4 000 exemplar. De personer som har tillkommit i universitetsvärlden är uppenbarligen inte intellektuella på samma sätt som tidigare. Nora har varit utgivare av akademiska böcker och säger att en populär historiker förr kunde sälja sin bok i 200 000 exemplar där man idag kanske kan sälja 3 000. Intresset för intellektuella ämnen verkar till och med minska. Att ha kunskap ses inte längre som ett värde i sig. 

Débat har också påverkats av krisen inom den franska vänstern, menar Nora. Franska universitet har traditionellt lutat åt vänster, men det nya är att vänstern inte vågar debattera därför att den inte har kunnat lösa motsättningen mellan universalism och identitetspolitik. I den intellektuella debatten har vänstern blivit steril.  

Nora och Gauchet menar att deras tidskrift hör till en epok som omfattade upplysningens syn på kunskap som en väg till befrielse. Personer försökte vara orienterade i aktuell debatt och vetenskapliga nyheter. Detta är inte det perspektiv som dominerar idag. Tidskriften hade länge en position som förmedlande länk mellan universitetet och medievärlden, men den platsen är nu tom, menar de, eftersom det inte finns något specifikt som förbinder just universitetet och medievärlden.  

Nora och Gauchet hade också läsare som var universitetsutbildade och fortsatte att läsa Débat för att hålla sig informerade. Den gruppen har krympt. De båda utgivarna frågar sig också om artiklarna blivit mindre intressanta och kanske alltför specialiserade, men de tror att den viktigaste orsaken är att det allmänna intresset för intellektuella frågor har minskat också bland personer i yrken som man tidigare uppfattade som intellektuella. En gissning är att detta även gäller Sverige.