PATRIK ENGELLAU: När myndigheter varnar för politiken

Någon stor tänkare, en skotte om jag minns rätt, sa ungefär så här: Folk blir vansinniga i grupp och återfår förnuftet först med tvekan och en i sänder.

Jag tror att västvärldens klimatångest är ett anfall av kollektivt vanvett. Det kollektiva elementet är betydelsefullt. Utan gemensamma institutioner som IPCC och gemensamma beslut som Parisavtalet hade den troligen förödande politik som nu genomförs för att minska bruket av fossila bränslen inte kunnat inledas. Idag står fossilerna för omkring 80 procent av energiförsörjningen. Nu har kollektivet – i det här fallet EU – beslutat att fossilförbrukningen ska halveras på mindre än tio år.

Sådana heroiska men utsiktslösa projekt brukar inte individuella västländer ägna sig åt. Det förkommer bara i socialistiska länder under ledning av figurer som Stalin och Mao Zedong som helt struntat i vilka strapatser de utsatt sina befolkningar för när de skulle genomföra kollektivisering av jordbruket eller det stora språnget framåt eller kulturrevolutionen eller motsvarande. Nu är EU och FN igång i samma anda. Människornas tillvaro ska byggas om. Ryssarna och kineserna kunde, om de trodde på propagandan, föreställa sig att deras liv skulle bli bättre. Det kan inte vi. Löftet till oss är bara att våra liv kanske inte ska bli sämre.

Omställningen till fossilfritt är på väg och redan de första tecknen väcker oro för fortsättningen. Elpriserna i hela världen stiger, framför allt i Europa där de fördubblats sedan ett år tillbaka i flera länder. Detta inträffar innan man ens börjat skära ned utvinningen av fossila bränslen. På tio år ska nästan hälften bort. Det är svårt att föreställa sig hur de ska kunna ske utan svåra umbäranden för de befolkningar som drabbas av politiken. Det stora språnget var ett fullt lika visionärt kinesiskt projekt under slutet av 1950-talet som under statlig ledning skulle förändra och utveckla den kinesiska produktionsapparaten men snart ledde till ekonomiskt kaos och svår hungersnöd (bilden visar hemmagjorda masugnar på den kinesiska landsbygden).

Sveriges politiska ledning inspirerar ej heller på den här punkten något förtroende. Energiminister Anders Ygeman framstår som en bondfångare när han ständigt framhåller att allt är på rätt väg och att Sverige exporterar alltmer energi när man samtidigt ser följande diagram (effektbalans definieras som förväntad elproduktion minus förväntad elkonsumtion). Sannolikt bör man lita mindre på just Ygeman än på Sveriges övriga ministrar.

Om det blir en kall vinter och de norrländska vindkraftverken stannar för att det inte blåser och Sveriges övriga energiproduktion till stor del avvecklats för miljöns skull så kan energin fallera och villaägare plötsligt upptäcka att det blir mörkt i huset och värmen sakta sjunker. Jag kan inte bedöma sannolikheten för detta men jag vet att jag inte skulle lita på Ygeman. Om det inträffade skulle Ygeman sannolikt säga att han varnat för elavbrott hela tiden och det ligger sanning i detta ty Energimyndigheten, där Ygeman är ansvarigt statsråd, har gett ut en instruktionsbok för nedkylda villaägare som inte vill frysa ihjäl.

Myndigheten, som inte kan tro så mycket på chefens försäkringar – ty varför skulle den oroa medborgarna med varningar för helt osannolika skadefall – kommer med ett antal råd. Först ska man tömma alla vattenledningar så att de inte fryser och spränger rören. Sedan ska man flytta till ett nödrum som isoleras enligt ett särskilt schema. Idén verkar vara att man ska överge resten av boendeytan. I nödrummet ska familjen bo i ett tält och alla ska ha var sin sovsäck. Självklart ska man klä sig varmt. Mat lagas på ett spritkök eftersom den eldrivna spisen inte fungerar. Man ska ha laddat upp med mat för ett längre avbrott. Det ska finnas rikliga förråd med ficklampor och stearinljus. Mycket vatten ska lagras och tänk på att det krävs en hel del för att spola toaletten. Sedan kommer åtskilliga sidor detaljerad information. Skulle du ha tänkt på att dra ur sladdarna till elektriska apparater för att de inte ska skadas när strömmen återvänder och då kan komma i stötar?

Ygeman har alltså varnat.

Själv skulle jag önska att någon hade vettet och makten att stoppa Parisavtalet och låta ett eventuellt energibyte gå i sin egen naturliga takt, vad nu det kan betyda, i stället för som en forcerad maoistisk kulturrevolution. Men jag vet att någon sådan förändring i planerna inte är möjlig eftersom, som skotten sa, förnuftet bara återkommer långsamt och hos en individ, i detta fall nation, i taget. Hur mycket vi än talar om globalisering är det fortfarande nationerna som bestämmer. Det är fullt möjligt att något land, vars politiker inte längre klarar de folkliga protesterna mot de besvär som energiomställningen kommer att medföra, kastar in handduken och tar tillbaka sina löften om exempelvis att eliminera fossilförbrukningen inom tio år.

Patrik Engellau