LENNART BENGTSSON: Vetenskapen passar inte alltid in i den allmänna debatten  

Stegvis, från 1500-talet, började naturvetenskapen utmana kyrkans uppfattningar om verkligheten men det dröjde innan den heliocentriska världsbilden (med solen i centrum av planetsystemet) triumferade över den geocentriska uppfattningen. Först genom Newtons allmänna gravitationslag blev det inte längre möjligt att hålla fast vid en fullständigt orimlig uppfattning. Bortsett från enstaka religiösa fanatiker finns det därför inte längre någon som tror på den geocentriska världsbilden.  

Minst lika radikal var Einsteins allmänna relativitetsteori som publicerades för drygt 100 år sedan. Jag är övertygad att det fortfarande finns många som finner det omöjligt att acceptera att inte ens tiden är densamma från plats till plats. Att så är fallet är det inte många som reflekterar över längre trots att de satelliter som reglerar vår mobiltrafik inte skulle fungera om man inte använde sig av relativistiska beräkningar. Tiden går nämligen lite fortare på våra rymdsatelliter genom att tyngdkraften där är svagare än på jordytan. Skulle någon däremot hamna i svart hål skulle tiden upphöra helt och vi skulle få evigt liv men själva skulle vi dock inte märka något. Skulle någon ta upp ämnet på någon av våra så populära bloggar är jag övertygad att åtskilliga med passion skulle hävda att Einstein var en bluff eller ännu värre.  

Den kunskapsmassa som människor samlar på sig under ett långt liv är nästan uteslutande hämtat från den rum-tid som människorna befinner sig i. När geologerna pratar om hur världen såg ut för 100 miljoner år sedan (eller som man tror att världen då såg ut) placerar många in detta den vanliga föreställningsvärlden och blir åtminstone för geologerna något nästan lika viktigt som det som händer i ett vanligt människoliv. Om en geolog presentera vad som sannolikt hände för väldigt länge sedan och gör detta med stor energi och inlevelse kan man lätt tänka sig att lyssnarna blir så påverkade att de förflyttar sig till dinosauriernas tid, ungefär som om den kunde ha inträffar relativt nyligen.   

I vår tid med alla livliga och realistiska presentationer på TV och film blir det allt svårare att skilja på sådant som händer i den sanna verkligheten och vad som är en konstruerad verklighet kanske miljontals år från vår tid.  Barn och andra enkla själar gör lätt detta.  

Under senare år har klimatfrågan fått en omfattande medial uppmärksamhet vilket haft till följd att många utan någon egentlig kunskap i ämnet har börjat engagera sig. Nu är klimatvetenskap dessvärre ett komplext och svårbegripligt område och kräver goda kunskaper i högskolematematik och teoretisk fysik om det alls skall kunna göras begripligt. Tyvärr finns det inte heller några genvägar till en nödvändig kunskap i ämnet.  Detsamma gäller inom de flesta naturvetenskapliga områden inte minst inom fysiken. Vetenskaplig litteratur är inte för allmänkonsumtion och läses normalt enbart av experter på området. Ytterst få har satt sig in i de frågor som fysiken sysslar med idag och få utanför astronomiska fackkretsar bryr sin hjärna över mörk materia och mörk energi.  

När det däremot gäller klimatvetenskap vill emellertid många delta i tankeutbytet utan att ha någon kunskap i ämnet. Många kastar sig med iver in i debatten och ständigt publiceras böcker och artiklar i ämnet där inte ens författarna själva tycks begripa sina egna skriverier. Alla har synpunkter och alla tycker till.   

Publiceras en rapport av IPCC, som den för en månad sedan, är det sannolikt bara en på 100 000 som läser den omfattande rapporten och förstår huvuddelen av innehållet. Däremot känner de flesta till vad landets media korrespondenter anser om den politiska sammanfattningen av rapporten. Politiker, andra beslutsfattare och den breda allmänheten får sin huvudsakliga information från media. Säger media att tropiska orkaner blir värre i ett varmare klimat så tror allmänhet att så blir fallet, liksom att extremt väder ständigt blir värre och allt hemskare i ett varmare klimat. Att vissa av dagens extrema väderhändelser faktiskt kan bli mindre allvarliga i ett varmare klimat vill ingen tro på.  Ett faktum är att extremt väder alltid har funnits, det är bara att inspektera existerande väderstatistik, som allmänt finns att tillgå på internet. En något så när tänkande person frågar sig naturligtvis vad var det som skapade extrema händelser tidigare? Inget hade hindrat någon i det bedrövliga programmet i Aktuellt som sändes för några dagar sedan att ens ställa en sådan fråga än mindre försöka besvara den.   

Det förefaller att det viktigaste är att skrämma allmänheten så mycket det går eller också tycker man att extremväder är mer underhållande än om ingenting alls händer. Eftersom den rådande föreställningen är att extremt väder förvärras av växthusgasutsläpp är det också ett lämpligt sätt att skrämma allmänheten och få den fogligare och mer eftergiven så att den gör mer för att minska sin växthusbelastning på naturen.  

Vad som är ett problem i vår tid är att aktuell vetenskap påverkar politik, medborgare och samhälle och det är fullt begripligt att aktiva medborgare engagerar sig och vill ta ställning. Det som är ett dilemma är att det görs av många utan att sätta sig in i sakfrågan. Detta gäller såväl så kallade skeptiker som klimataktivister. INGEN av de personer som förekom i Aktuellt programmet har mig veterligen någon formell kompetens inom klimatvetenskapen.  Och detta är inte att förvåna då det stora flertalet varken har tid, lust eller ens förmåga att förstå vad de gett sig in i. Som i alla komplexa frågor finns ingen annan utväg än att förlita sig på sakkunskapen. 

Problemet med klimatfrågan är att många inte litar på sakkunskapen. Orsaken är att sakfrågan i detta fall blev alldeles för tidigt politiskt påverkad och den nödvändiga fria och förutsättningslösa vetenskapliga forskningen fick därför inte det inflytande som är normalt inom naturvetenskapen. Nu har också trollkarlen kommit ut ur Aladdins lampa och blir allt oregerligare för var dag som går. Politik, media och allmänhet är vilt engagerade i frågor som de knappt förstår och de som är vana att syssla med klimatforskning drar sig i förskräckelsen undan till sina laboratorier, datorer och studiekamrar.  Det förskräckliga programmet i Aktuellt är bara ett av många exempel som kommer att avskräcka de flesta. Man vägrar att inse att vad Sverige gör när det gäller ytterligare minskning av växthusgaser endast har en om möjligt en symbolisk betydelse. Som många kanske inte har klart för sig gjorde Sverige en huvudinsats redan på 1970-talet genom utbyggnaden av kärnkraften. Den bidrog närmast till att närmast halvera den fossila energin i elproduktionen.  

Så där står vi idag. I sin ambition att satsa generöst på klimatforskning riskerar man att uppnå motsatsen. Många kreativa, insiktsfulla och vetenskapligt begåvade skräms bort, andra demoniseras och ”deplattformeras”. Däremot öppnas dörrarna för medelmåttor, karriärister och ”Trittbrettfahrer” (fripassagerare) som bara hänger på.  Resultatet blir därefter. Det bekymmersamma är att energipolitiken radikaliseras på ett sätt som kan få ytterst allvarliga konsekvenser. Europa lider i dag av en energipolitik som inte längre går ihop eftersom det inte finns tillräckligt med användbar förnybar energi. Med en förnuftig balanserad klimatpolitik hade detta kunnat undvikas.