PATRIK ENGELLAU: Kampen mot tech-jättarna

Troligen finns det fel och missuppfattningar i följande text som du gärna kan hjälpa till att lägga till rätta. Det handlar om en av vår tids sannolikt viktigaste frågor, nämligen den kamp mot tech-jättar – som exempelvis Alibaba, Tencent, Apple, Facebook, Google – som drivs både av det kinesiska kommunistpartiet (KKP) och amerikanska myndigheter.

I somras slog KKP till mot det kinesiska taxibolaget DiDi, en variant av Uber, och förbjöd bolaget att genomföra en emission. För ett år sedan stoppade KKP en emission som Alibabas dotterbolag Ant planerade i Hong Kong och Shanghai och som skulle ha blivit den största enskilda kapitalanskaffning som skett i världen. Varför är kinesiska staten så rädd för en variant av Taxi Kurir?

Förklaringen är förstås att DiDi gör 500 miljoner körningar om dagen och har potential att veta allt om sina kunder – framför allt om DiDi köper bolag som sitter på annan information och på det viset kan koppla ihop sina databaser. KKP fruktar att datajättarna tillsammans vet mer om kineserna än vad den kinesiska staten gör.

Det är lätt att föreställa sig vilka hot som härmed skulle kunna presentera sig för kommunisterna. Facebook, TikTok och Twitter och de andra skulle kunna styra miljontals människors kommunikationer med varandra. Frågan är vem som skulle kunna få bäst pejl på de upproriska uiguriska muslimerna i Xinjiang, kommunisterna eller något tech-bolag som blir stort nog. Det är inte så svårt att föreställa sig att de kinesiska kommunisterna anar en rivaliserande maktfaktor och vidtar resoluta åtgärder för att kontrollera tech-bolagens obönhörligt växande inflytande.

Om ett taxibolag kan uppfattas som ett hot hur mycket värre ska det då inte vara med andra potentiella branschmonopol. Stordriftsfördelarna är, vad jag kan förstå, enorma så varför skulle inte Amazon på några års sikt ha monopol på all detaljhandelsförsäljning? Och tänk när kinesiska bolag som WeChat Pay och Alipay tar över alla betalningar och vet allt om de enskilda kinesernas måltidsvanor, shoppingbeteende, finanser och utbildningsstatus. Det slutar med att en liten grupp företag har fullständig kontroll över all information som finns att tillgå om snart sagt varenda människa på hela jorden (vilket särskilt de kinesiska kommunisterna oroar sig för eftersom kunskap om folk lätt kan förvandlas till politisk makt) och dessutom monopol på affärsmöjligheterna varmed de kan sätta stopp för uppstickare och nyföretagare (vilket är vad de amerikanska myndigheterna i mer än hundra år bekämpat hos truster och monopol).

Hur den kinesiska diktaturen ska klara av det här är oklart. För några årtionden sedan var den allmänna meningen i väst att det fanns en obönhörlig motsägelse mellan fri marknad och politisk diktatur och att Kina med tiden skulle utveckla ett politiskt system som var mer likt västerlandets. Men på senare tid har allt fler bedömare kommit att ändra åsikt och i stället att peka på att Kina tycks frodas trots att kommunisterna håller bolagen i hårda tyglar.

Fast det är nog i alla fall bäddat för bråk mellan partiet och bolagen i Kina. I början stod kampen med amerikanska bolag eftersom det knappt fanns några kinesiska. År 2010 lämnade Google Kina efter partiets krav på censur. Det blev spänt med Facebook när partiet hävdade att bolaget hjälpte revolutionärerna i Xinjiang. Apple fick stänga av utlandsnyheterna i telefoner som såldes i Kina och tvingades lagra all information om kinesiska användare i databaser som ägs av ett statligt bolag.

Misstämningen med de amerikanska tech-bolagen gav enorma expansionsmöjligheter för mer lydiga kinesiska företag. Men nu kommer de inhemska bolagen ikapp och reagerar ungefär som de amerikanska. Alibaba vägrade lämna information om sina kunder till kinesiska staten vilket anses ha varit skälet till att dotterbolaget Ants emission stoppades av myndigheterna.

Ekonomin blandar sig oundvikligen med politiken. BlackRock, världens största fondförvaltare, uppmanar sina kunder att satsa pengar i Kina. I en artikel i The Wall Street Journal förklarar George Soros att detta är oförnuftigt eftersom det bara kommer att stärka KKP på de fria företagens bekostnad. Underligt nog menar Soros att den amerikanska staten borde begränsa utflödet av amerikanskt kapital till Kina. Soros, mannen bakom Open Society Foundations, tycker att amerikanska staten ska styra amerikanska sparares placeringar, det känns lite udda.

Patrik Engellau