Det har kommit en biografi om den konservative tänkaren Tage Lindbom (1909-2001). Han var från början socialdemokrat, men blev allt mer kritisk. Det klara avståndstagandet från socialismen kom i boken Sancho Panzas väderkvarnar (1962).

Biografin, ”I otakt med tidsandan”, är skriven av sonen Tomas Lindbom. Jag har inte läst den, men jag tar tillfället i akt att kommentera Tage Lindboms religion.

Lindbom blev ju inte bara konservativ sedan han lämnat socialdemokratin, han blev även intresserad av religion och andlighet. År 1958 hade han stark upplevelse av Guds närvaro i katedralen i Chartres.

Men Lindbom blev inte katolik. I stället gick han med i ett nyandligt samfund lett av schweizaren Frithjof Schuon (1907-1998).

Schuon använde namnet Isa Nur ad-Din och hade delvis modellerat sitt samfund efter sufiordnar i islamvärlden. Han hade som ung rest till Algeriet och tagit intryck av sufismen.

När Lindbom gick med i Schuons grupp fick han namnet Sidi Zayd. Schuon hade som sed att ge medlemmarna nya namn som de använde sinsemellan.

På grund av att Schuons nyandliga grupp modellerats efter en sufiorden – sufismen är islamisk mystik – har Lindbom ibland beskrivits som muslim. Jag har själv gjort det på den tiden då jag var muslim, eftersom jag sökte efter förebilder för en ”svensk islam”.

Men Schuons lära kom inte framför allt från sufismen, utan från fransmannen René Guénon (1886-1951). Denne hade i sin tur hämtat sina idéer från den nyandliga miljön i Paris under la belle époque. Han var med i olika grupper, bland andra teosofiska samfundet och något som kallades ”den gnostiska kyrkan”.

Teosofiska Samfundet grundades av andeskåderskan Madame Blavatsky i New York år 1875 under mottot ”Det finns ingen religion, högre än Sanningen”.

Guénons sökande fortsatte. År 1911 kom han i kontakt med svenske konstnären Ivan Aguéli (1869-1917).

Aguéli var liksom Guénon en sökare som vandrat genom olika nyandliga grupper. Han hade också varit medlem i teosofiska samfundet.

När Guénon mötte Aguéli hade den svenske konstnären precis kommit tillbaka till Frankrike efter en lång tids vistelse i Egypten. Där hade han upptäckt den arabiske mystikern Ibn Arabi (1165-1240), som han såg som en arabisk Swedenborg, och han ville nu sprida kunskapen om Ibn Arabi i Europa. I detta syfte bildade han ett sällskap i Paris. Guénon var med på grundarmötet.

Guénon tog flera idéer från Aguéli och integrerade dem i sin lära, som senare kom att kallas ”traditionalism” eller ”den traditionella skolan”. Från den nyandliga miljön, särskilt teosofin, tog han idén om att alla världens religioner är olika uttryck för en och samma sanning. Religionerna har ett yttre skal, det exoteriska, och en inre kärna, det esoteriska.

Guénons nya lära var alltså en vidareutveckling av Helena Blavatskys teosofi. Men det fanns en viktig skillnad. Enligt Guénon måste medlemmarna även utöva en ”vanlig” religion, eftersom ”det inre” inte kunde förverkligas utan ”den yttre formen”. Hans anhängare blev därför medlemmar i olika religioner. Vissa blev buddhister, andra romerska katoliker. Men de olika religionernas läror var alltså sekundära, det primära var Guénons lära. Man kan, om man är vanvördig, se det som en slags entrism.

En annan sak som utmärkte Guénons lära, och skilde den från teosofin, var en pessimistisk undergångsstämning. Han hävdade att vi befinner oss i Kali yuga, hinduernas benämning på den yttersta tiden.

Det är alltså inte helt rätt att beskriva Lindbom som muslim. För honom var islam en ”yttre form” som inte var sannare än någon annan religion. Det var från Frithjof Schuon, inte från profeten Muhammed, som Lindbom fick sin lära och andliga vägledning.

I det här videoklippet kan du se Schuon lägga ut sin lära om ”religionernas transcendenta enhet”:

Enligt islam är alla religioner utom islam falska, men enligt Schuon är alla sanna. Schuon ansåg att det inte var Koranen, utan hans ”hjärta” gav honom riktig kunskap om vad som var sant och falskt. Han trodde även på reinkarnation, en lära som står i strid med islam.

Profeten Muhammed ansåg inte att alla religioner var sanna. Hans hela mission gick ut på att utrota ”avgudadyrkan” och omvända folk till sin stränga monoteism. Hans kompromisslösa inställning ledde till krig, massakrer och förstörelser av tempel och gudabilder i Arabien. Muhammed var inte heller ”traditionalist” utan mer lik en fanatisk och militant ”protestant” som gjorde uppror mot sina fäders tro och seder. Han var dock även en stolt arab och behöll templet i Mecka som den nya religionens heliga centrum.

Frithjof Schuons nyandliga samfund är alltså knappast islamisk i någon rimlig mening, utan är att betrakta som ett barn av teosofin på ungefär samma sätt som till exempel Rudolf Steiners antroposofi. Samfundet har attraherat flera andliga sökare bland konstnärer, författare och intellektuella. Tage Lindbom var en av dem.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.