Svensk polis går från klarhet till klarhet – eller tvärtom. Någonstans är polismyndigheten i alla fall på väg, och med tanke på det senaste budskapet om de yrkeskriminella förortsgangstrarna verkar de inte riktigt ligga i fas med de skattebetalare som avlönar dem. Nu låter nämligen polisen officiellt meddela att de som skjuter och mördar och förstör vårt samhälle är ”krigströtta och slutkörda”.

Krigströtta, minsann? Ungefär som de soldater som kom hem efter världskrigen då, eller? Trötta efter att ha försvarat sitt land mot hot från omgivande totalitära ideologier, undernärda och sjuka av bristfällig kost ute på slagfältet och med bortskjutna armar och svampiga, ruttnande skyttegravsfötter?

Och slutkörda dessutom! Som en ensamstående mamma som försöker få vardagen att gå ihop, trots att hon inte får gå upp i heltid på sitt jobb och inte kan unna sig eller barnen mer än det absolut nödvändiga? Som en fattig pensionär, som slitit och släpat hela sitt liv och sedan inser att den där pensionen som en gång utlovades som en trygghet på ålderns höst är så låg att man tvingas välja mellan att handla mat och betala räkningar?

Jo jag tackar jag. Inte visste vi vanliga simpla skattebetalare att de kräk som skjuter skarpt dag som natt, och förstör hela vårt land, är offer för krig och tröttande arbete. Men nu vet vi. Tack vare Linda H Staaf, chef för Noa:s underrättelseenhet. Hon kan nämligen berätta att knäckningen av Encrochat har gett polisen en djupare inblick i hur förfärligt synd det egentligen är om de kriminella. Många försöker dra sig ur, säger hon medkännande, och de äldre uppmanar de yngre att avstå från våld.

Jo tjena. Det låter som en intrig ur en förortsromantisk Netflixserie som vill ge en mänskligare bild av skjutgalna kriminella. Och det låter ungefär lika trovärdigt. För om det nu var så vanligt som Linda H Staaf försöker påskina så skulle våldet avta.

Det gör det inte. Det trappas upp.

Reaktionerna på det här inlägget på Facebook har inte låtit vänta på sig. Folk är – med rätta – heligt förbannade över att polisen går ut och leker socialtjänst och kritiken är skarp. Här är ett axplock ur kommentarsfältet:

”De svenska skattebetalarna är nog också jävligt trötta på politiker som skapat grogrund för dessa yngel”

”Får bli energidryck till pizzan när ni bjuder nästa gång.”

”Ja jävlar. Här behövs en insats med kaffe och bulle.”

”Stackare. Tänker på dem hela tiden (jag är extremt ironisk)”

Extrem ironi är faktiskt det som man ser mest av när vanliga skattebetalande och skötsamma människor får ta del av sånt här trams från polisen. Och undra på det. Ett sådant här uttalande från polisen är totalt olämpligt och det ger inte direkt signalen att polismyndigheten står på medborgarnas sida.

Jag vet inte hur ni andra känner, men för egen del har jag numera oerhört litet förtroende för polismyndigheten. Det är pizzaluncher hit och vänskapliga dialoger dit – och nu ska vi dessutom matas med gråtmilda uttalanden om brottslingarnas utsatthet.

Att Linda H Staaf använder ord som ”krigstrött” och ”slutkörd” om kriminella som aldrig gör ett enda vettigt handtag är fullkomligt skamlöst och oerhört provocerande mot den skötsamma majoritet som ser sitt land förstöras. Det är, rent ut sagt, för jävligt.