Bilden av dessa somaliska kvinnor i burka är tagen för några veckor sedan vid Medborgarplatsen på Södermalm. När jag häromkvällen gick in på Burger King, som skymtar i bakgrunden, var 80-90 procent av alla personer i lokalen av afrikansk härkomst, nästan alla unga män. På puben mitt emot är ursprunget på personal/besökare mer en blandning av svenskt och Mellanöstern. På vissa bänkar på torget håller latinamerikanerna till, liksom romerna har sin plats, ofta med sina stora plastsäckar med pantburkar. I bakgrunden på min ungdoms gata tronar Stockholms moské.  

Gatubilden har stöpts om under de senaste fem åren. Det helsvenska Södermalm som jag växte upp på mellan1950 till 70-talet förvandlas i allt snabbare takt till något som påminner om basar i Tredje världen, där inslaget av utomeuropeiska män i ung (eller relativt ung) ålder blir det mest framträdande. Jag föreställer mig min barndoms Medborgarplats med dess omgivning som ett Sverige i miniatyr. 

I mitt förra inlägg här på sajten  beskrev jag hur andelen män med utländsk bakgrund i den mest brottsaktiva åldern 15-44 år, ökar dramatiskt. 2002 utgjorde de 22 procent av gruppen, idag är deras andel 37 procent och år 2030 kommer de att vara nästan hälften, om allt går i tangentens riktning. Förutom att de svenskättades andel krymper påtagligt, är detta viktigt att veta eftersom personer med utländsk bakgrund, särskilt med rötter i Afrika och Mellanöstern, är klart överrepresenterade vad gäller misstanke om brott.  

Allt det här visar såväl DGS stora studie, som Brå:s nyutkomna rapport. Trendbrottet i båda studierna är att andra generationens invandrare nu för första gången ”går om” utrikes födda vad gäller överrepresentation (andelen brottsmisstankar i förhållande till den egna gruppens storlek). Detta gäller främst dem som har två utrikesfödda föräldrar. Ett tydligare belägg för integrationens misslyckande är svårt att föreställa sig. 

Nedanstående diagram, baserat på uppgifter från SCB, beskriver hur andelen manliga barn i åldern 15-44 år till invandrare ökar vad gäller dem som har två utrikesfödda föräldrar, för enkelhetens skull här kallade ”dubbelbarnen”. Fram till och med nu har den största i denna grupp med utrikes bakgrund varit så kallade ”enkelbarn”, d.v.s. de som har en utrikes- respektive en inrikes född förälder. Så icke i framtiden. 

På de ljusgröna staplarna kan man se hur ”dubbelbarnen” har ökat och ”enkelbarnen” har krympt i inbördes relation sedan 1984. Det är en förhållandevis robust prognos, gjord på data från mellan 2002 och 2020, grundad på att ”populationen redan ligger i barnvagnarna”. Detta gör att vi i stora drag vet att vi 2035 kommer att få nästan dubbelt så många ”dubbelbarn” jämfört med vad vi har i dag. I runda tal kommer det att röra sig om 233 000 barn där båda föräldrarna är utrikes födda, jämfört med 123 000 förra året. Det är nära nog en ökning med sju gånger under hela tidsperioden från 1984, då ”dubbelbarnen” var cirka 34 000.  

Jag föreställer mig att en sådan utveckling leder till att vi kommer att få ett ökande ”utanförskap” och förstärkta parallellsamhällen med accelererande kriminalitet i framtiden, och att allt prat om integration förblir en illusion. Nyckeln till tillgång till en plats i samhället beror till stor del på att ha fungerande kontakter. Därför borde det vara lättare att anpassas till svenska förhållanden om man åtminstone har en inrikes född förälder, som kan förmedla en förankring i den svenska traditionen och ge barnen en bild av vad som krävs för att man ska kunna lyckas med att anpassa sig någorlunda väl till ett samhälle som fortfarande i grunden vilar på pliktvärderingar. 

Motbilden, som DGS Mohamed Omar förtjänstfullt redogjorde för här, är den som nu sprider sig med full fart: Unga män som lever i en korsning av tredje världens klankultur och västerländsk gangstermentalitet. De är alienerade från sina föräldrar, bryter inte ens på sitt hemlands tungomål, utan har en universell rinkebysvenska: 

”Blattarnas” kultur är inte somalisk, arabisk, turkisk eller afghansk. Det är framför allt en västerländsk ghettokultur, starkt påverkad av den afroamerikanska ghettokulturen. Här finns musiken, gangsterrappen, kläderna och livsstilen. I sina låtvideos sprider de hat mot polisen och romantiserar vapen, droger och en kriminell livsstil. De shoppar exklusiva märkeskläder, viftar med sedlar och gör dödshotsgester. 

”Den ljusnande framtid är vår”, är knappast en lämplig beskrivning av vad vi ser här. All statistik om den demografiska utvecklingen i vårt land, vilket jag upprepade gånger har berättat om, bland annat här och här på sajten, talar för att vi går mot en utveckling där Sverige kommer att bli ett allt farligare och fattigare land för många att leva i. Att politiker, myndigheter och media vägrar att diskutera konsekvenserna av den irreversibla förändring som sker på grund av en befolkningssammansättning som de själva är ansvariga för, är ingenting annat än ytterligare ett stort svek mot det svenska folket och de skötsamma invandrare som vi har. 

Fotnot: I den äldre statistiken fanns inte uppdelningen med ”dubbelbarn” och ”enkelbarn”. Siffrorna mellan 1984 och 2002 är framtagna på samma sätt som med framskrivningen, fast tvärtom. De som 2002 var i åldrarna 33-62 år var 1984 15-44 år.