Så här inför kyrkovalet 19 september funderar jag på vad Svenska kyrkan egentligen står för nuförtiden. Ja, vad är kyrkans värdegrund? Jag sökte, och jag fann: kyrkan har en explicit värdegrund. Den sammanfattas officiellt så här:  

Svenska kyrkans värdegrund definierar kyrkans grundläggande värden och värderingar, som vi vill utgå ifrån i både handling och ord. Svenska kyrkan strävar efter varje människas lika värde, arbete för fred, försoning, rättvisa och hållbarhet i harmoni med värdegrunden. 

Därpå följer korta texter om respektive punkt. Det är bekännelser till en rad världsliga saker, som FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, till FN:s barnkonvention, till hållbar utveckling, till fred och rättvisa, till ’genusrättvisa’, men även till ekumenik, det vill säga samarbete med andra kristna kyrkor. Det mesta av detta låter mer som värdegrunden för ett politiskt partis godhetssträvanden. 

Kyrkan börjar alltså med att definiera sin värdegrund som sina ”grundläggande värden och värderingar”. Märkligt nog verkar dock inte den kristna läran vara något sådant ”grundläggande värde”, eller bära på någon ”grundläggande värdering”. I kyrkans värdegrund saknas nämligen referenser till något som är unikt för kristendomen! Ingenting om Tio Guds bud, ingenting om kärleksbudskapet, ingenting om Jesus, ingenting om att familjen är central, ingenting om församlingen. Det är i stort sett bara världsliga, politiska strävanden som framhålls. 

Borde inte kyrkan till att börja med stå på en kristen värdegrund?! I kort  sammanfattning:

1. Tio Guds bud. De första tre buden handlar om hur vi bör högakta livets högre värden, samt att dessa står över andra värden (t ex materiella strävanden). De sista sju buden handlar om etiken i våra mellanmänskliga relationer, om att familjen är central. 

2. Det dubbla kärleksbudskapet: Älska din gud lika mycket som dig själv. 
Älska din nästa lika mycket som dig själv. 

3. Jesus själv är hörnstenen i kristen tro och kyrka (Ef. 2:20). 

4. Transcendens: varje människa är Guds avbild. 

Det enda av dessa kristna fundamenta som nämns i kyrkans värdegrund är punkt 4. Dock vantolkas detta, när man i texten tolkar vår likhet inför Gud till att vi har rätt till ett liv i värdighet och de liberala mänskliga fri- och rättigheterna. Man missar att vårt likavärde har en mycket specifik definition i kristendomen: du är Guds avbild, och endast däri är du lika mycket värd som alla andra. Vi har alla detta lika värde inför Herren, vi bär alla denna transcendens. Detta gäller vare sig du är ’jude eller grek’, kristen eller muslim (Rom. 10:12). Under jordelivet finns transcendensen där, lika för alla, som en möjlighet, en potential. Alla som tror kan få denna nåd. I kristendomen har vi alla ett likavärde, men bara inför Gud, inför vår högre bestämning. Det är alltså inget som människor tilldelar varandra. 

Synen på likavärde är en vattendelare och likavärdet är ju också det första som nämns i kyrkans värdegrund: Svenska kyrkan strävar efter varje människas lika värde. Men om Gud redan ser oss alla som lika värda inför honom, vilket likavärde är det då som kyrkan menar att vi måste sträva efter? I en skrift från kyrkan om kärleksbudskapet ges följande förklaring: ”Bibeln säger att alla människor är skapta till Guds avbild och har lika värde. Därför kan vi inte sätta upp några gränser för vem som är vår nästa.” – Denna tolkning om villkorslös gränslöshet följer dock inte på vad Bibeln säger.  

Kristendomen säger tvärtom i sitt centrala kärleksbudskap att du ska sätta en gräns för vem som är din nästa vid de som du kan älska lika mycket som dig själv. Ja, i en akut nödsituation ger du som en barmhärtig samarit hjälp för överlevnad till en nödlidande. Men grundsatsen är att din ”nästa” är de som du kan älska lika mycket som dig själv: Dina nära och kära, din familj, kanske andra människor som finns i en större och högre gemenskap. Det är dessa som alltid kommer i första rummet. 

Hur vi tolkar kärleksbudskapet har stora implikationer för hur Svenska kyrkan och kristna bör förhålla sig till både invandrings- och identitetspolitik. Samtliga kristna organisationer i Sverige har sålunda gett sitt uttalade stöd till massinvandringen av kulturfrämlingar (t ex från MENA-länder och Afghanistan). Man är emot att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för att invandrare ska få medborgarskap. Kyrkan vill inte ha ett integrerat samhälle, utan föredrar fragmentering och multikulturalism. 

Man accepterar okritiskt de djupt negativa samhällsförändringar som nu sker på grund av massinvandring och misslyckad integration. Man stöder också aktivt de delar av identitetspolitiken, som eroderar traditionella familjevärden.  

Jag har – utan framgång – letat efter i vilket sammanhang som Svenska kyrkan har beslutat om sin avkristnade värdegrund, och även ändrat sin syn på vad som menas med likavärdet och tagit kyrkan bort från dess traditionellt kristna innebörd. Är det något som kyrkomötet bestämt? Ärkebiskopen? Kanske kan svar på detta komma nu, inför kyrkovalet! 

Fråga att ställa till din kyrkopolitiker inför kyrkovalet: Vad kommer du att göra för att föra tillbaka svenska kyrkan till en traditionellt kristen värdegrund? 

Gabriel Oxenstierna är fil.dr. i nationalekonomi vid Stockholms universitet, författare till böcker för finansmarknaden, bland annat boken Placeringsrådgivning, (15 uppl. 2020). Delar av hans böcker handlar om etik, normer och regler.