Nyligen berättade Elsa Widding, som driver Klimatkarusellen, och en Youtubekanal med samma namn, om hur SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström kontaktat henne och bett henne svara på ett antal frågor om inslag på Youtubekanalen. Frågorna och de utförliga svaren publicerades här på Det Goda Samhället nyligen. Men nu har Erika Bjerström plötsligt tappat intresset. Varför?

I ett mejl till Erika Bjerström, efter att denna fått svaren på sina frågor, skriver Elsa Widding:

Hej Erika,

Jag antar och förväntar mig att du skickar över exakta ordalydelsen för det som ni har för avsikt att citera mig på. Du skrev i ditt sms att så skulle ske. Vilken dag har ni tänkta att diskutera dessa frågor?

Svaret kom snabbt:

Vi har inget publiceringsdatum. Inte säkert att vi kommer att citera dig. Jag har semester till 13/9.

Med vänlig hälsning,

Erika

Efter att Erika Bjerström sökt Elsa Widding i veckor, för att få citat från henne, vet hon nu alltså inte ens om Widding ska citeras överhuvudtaget.

Med tanke på Erika Bjerströms engagemang i ämnet är det långsökt att tro att hon tappat intresset för själva klimatfrågan. Det är alltså något annat som fått henne att tvärvända, men vad?

Det mest sannolika är att det är de utförliga och sakliga svaren på frågorna som fått Bjerström att dra åt sig öronen. Kanske blev hon skrämd av att Elsa Widding hade hållbara argument för sina ståndpunkter och kanske vill hon helt enkelt inte förmedla dessa till den breda allmänheten?

Det är i alla fall vad Ingemar Nordin, Professor emeritus i filosofi och huvudredaktör för Klimatupplysningen tror:

”Antagligen ville Erika Bjerström göra ett inslag om vilka typer som ”klimatförnekarna” är; typ okunniga, amatörer, högervridna, vetenskapsförnekare etc.”, säger han när jag pratar med honom och berättar att det är en vanlig strategi:

”Internationellt så har den här ‘debatten’ förts i enlighet med strategier utformade av diverse byråkrater, kommunikatörer och forskare i början av 2000-talet. Strategin var att förhindra alla alarmistskeptiker inom vetenskapen att publicera sig. När den metoden sprack genom att man fick fler tidskrifter som var villiga att publicera även skeptiska artiklar, så gick man över till nästa strategi, att förhindra kongressen att kalla skeptiker till hearings”.

Ingemar Nordin säger också att vissa federala politiker bedrev en häxjakt på oönskade vetenskapsmän i form av svartlistning och anklagelser om att ha fått något forskningsprojekt stött av Big Oil. När detta misslyckades på grund av att alltfler republikanska politiker ville få en mer balanserad bild av klimatforskningen så mobiliserade man en rad samhällsvetare, psykologer och medieinstitut för att svartmåla all kritik av IPCC.

”Allt vilar på auktoritetsargument där medierna själva väljer ut vilka som är ‘auktoriteter’. Rena lögner blev OK – för den goda sakens skull. Även rena lögner om vad IPCC säger prånglas ut.” säger han.

Detta är bakgrunden till att Erika Bjerström nu gjort en helomvändning, tror Ingemar Nordin:

”Säkert vill inte Erika Bjerström vara sämre än sina amerikanska och engelska kollegor. Hon vet hur man skall svartmåla en motståndare. Nu gick Elsa inte i den vanliga fällan utan svarade ärligt och utförligt på de frågor som det var meningen att hon skulle fällas för. Då är helt plötsligt Elsa Widding ointressant för SVT:s svartmålningsprojekt.”

Av Erika Bjerström själv har varken Elsa Widding eller någon annan fått svar på frågan om helomvändningen. Fram till dess att svar kommer är det alltså upp till var och en att dra sina egna slutsatser.