ANDERS LEION: Vår våldsamma framtid

Det värsta är framför oss. Vi har ändå ett val. Vi betyder alla vi som är så fast boende i landet Sverige att vi inte kan fly från dess problem, varken till annat land eller till någon ideologi, som ”räddar” oss genom att dölja verkligheten bakom sin intellektuella dimma.

Den förnekelse Maria Wallin beskriver har präglat, och präglar fortfarande samhällsdebatten överallt i Sverige. Varken lokal- eller rikspolitiker vill få verkligheten beskriven för sig. Det är för farligt och smärtsamt. Nästa val kan kanske ändå vinnas, intalar man sig, om man ytterligare en tid kan förringa och skjuta undan problemen från den politiska debatten och från offentligheten i övrigt.  

Denna flykt från verkligheten är så egendomlig att en besökare från, säg, Danmark eller Finland har svårt att förstå den. Den som känner Sveriges historia har lättare att förstå.  

Några yttranden de senaste veckorna förklarar hur skygglapparna kommit att växa sig så stora att de effektivt förhindrat förståelsen av verkligheten.  

I Belindas Olssons serie i SvT Från savannen till Tinder får två relikter från sextiotalet avslöja hur de förvanskar verkligheten för att denna förvridna bild skall passa deras syften. I Avsnitt 1 gör Agnes Wold det (vid 14,60) och i avsnitt 3 gör Yvonne Hirdman det (vid 17,50). Deras syfte är att, mot all statistik och all förståelse som modern hjärnforskning kunnat bidra med, fortfarande hävda att kvinnor förtrycks. Denna trohet mot sextiotalsidealen är hjärteknipande – och skrattretande. 

Det värsta exemplet på verklighetsförvrängning och -förfalskning står ändå Alex Schulman för i DN 30/8. Med en trött gest tar han till det gamla slitna rasistkortet för att slippa den information som han inte kan tåla. Han är för all del inte ensam. Också landets justitieminister envisas hävda att det är socioekonomiska förklaringar som gäller. Han borde få frågan varför invandrade östasiater står för så extremt låg brottslighet medan invandrat menafolk står för så extrem hög. Bor de förra i slott och har miljoninkomster medan de andra bor i slumbostäder utan några pengar?  

Han borde också få frågan vad han anser om  Amir Sairaslans forskning, som visar att brottslighet till stor del är genetiskt bestämd. Fast förståelse av denna forskning förutsätter ju att han kan och bryr sig om att läsa. Det tror jag inte att han gör. (Egentligen är det onödigt att bekymra sig om justitieministerns och andra politikers verklighetsbeskrivning. De vet naturligtvis att boendemiljön och andra s. k. socioekonomiska orsaker inte utgör förklaringen till det ökande våldet. De håller fast vid denna felaktiga föreställning därför att det gör deras liv bekvämare. Därigenom kan de fortsätta med sin traditionella politik: häll mer pengar över områdena och deras invånare! Någon annan politik har de inte. Skulle de erkänna verkligheten bleve deras handfallenhet avslöjad.) 

DN är det kanske värsta exemplet på den förvanskning av verkligheten som använts för att skydda de egna fördomarna, men samma företeelse har genom åren stått att finna överallt i svenska medier.  

Det är därför inte underligt att verklighetsförfalskningen kunnat fortgå så länge, från sextiotalet och till allra senaste tid. Men den folkliga opinion som under många åt funnits håller nu på att få några – visserligen försiktiga men dock – företrädare också i de etablerade kanalerna, i SvT och i de stora tidningarna, och det för vänsteropinionen länge hukande Brå har lyckats göra den rapport som det under mer än tio år försökt undvika att göra. Denna utveckling har bara börjat men den kommer, tror jag, att fortsätta och förstärkas. 

Så småningom kommer också politiken att ändras. Då kommer de verkliga, brutala svårigheterna. De skjutningar, sprängningar och andra våldsdåd ägnade att eliminera rivaler och skrämma grannskapet till lydnad, som vi nu ser är bara början. En anledning till ytterligare ökat våld och annan kriminalitet är rent demografisk. Men dessutom tillkommer alltså reaktionerna från den invandrarkriminella miljön. 

Hur tror ni gangstrarna i gettona kommer att reagera om de tvingas avbryta sin lönande verksamhet? 

Hur tror ni den brutale mobbaren i klassen kommer att ställa sig till en situation där det återigen är läraren som skall leda lektionerna, och inte han?  

Hur tror ni shariapoliserna kommer att reagera när de inte längre kan hota, misshandla och på dessa och andra sätt stänga ute andra religioner? 

Hur tror ni de djupt troende, av klanen styrda familjerna, kommer att ställa sig till att de – också i praktiken –hindras från att tvinga dottern till ett giftermål med kusinen i hemlandet? 

Hur tror ni rapparna kommer att reagera på att deras texter förklaras olagliga därför att de uppmanar till brott? 

Hur tror ni assistensbedragarna och deras släktingar kommer att reagera när lagen inte längre tillåter deras lönande bedrägeri, dvs när det inte längre blir möjligt att ens försöka?Ur tror ni Hur 

Och så vidare. 

De kommer givetvis att sätta sig till motvärn. Deras hot och våld kommer då inte längre att riktas mot allmänheten och mot dess företrädare – lärare, socialpersonal, poliser och andra. Hoten kommer att riktas mot de politiker som vill ändra de lagar i vilkas skydd de hittills kunnat verka. Och de har sedan länge femtekolonnare bland politiker och deras understödjare inom massmedia. Vet jag det? Nej, men hur skulle främst lokalpolitiker kunnat hålla sig fria från olaglig påverkan när, som Johan Westerholm och andra visat, samverkan mellan islamister och rikspolitiker är väl utvecklad. Och på lokal nivå är främst socialdemokratiska politiker direkt beroende av muslimernas blockröstande.  

Femtekolonnare återfinns också inom massmedia. Även om det folkliga opinionstrycket har börjat få viss inverkan på dessas verklighetsskildring, finns alla de verklighetsförfalskare kvar som under årtionden beljugit verkligheten, eller åtminstone valt att titta bort när deras fördomar hotas av obehagliga händelser. 

Inför denna hotande utveckling har landets myndigheter två val: Det ena är att fortsätta nuvarande politik, kryddade med lite verbala åthävor mot kriminaliteten, i likhet med vad som förekommit under senaste tid. Denna mjuka linje skulle man välja för att därigenom inte provocera den kriminella miljö som man ändå påstår sig vilja bekämpa. Självklart kommer denna politik att misslyckas. Våldet och annan brottslighet kommer att fortsätta och bli allt värre. 

Den andra möjligheten är att ändra alla de lagar som behöver ändras för att omöjliggöra de olika slags brottslighet som här talas om och som har exemplifierats ovan. Också mycket annat måste till, främst upprustning av personskyddet för de politiker som kommer att utsättas för hot och attentat. 

Inledningsvis jämfördes med situationen i Italien. Kampen mot maffian där har gång på gång medfört angrepp från denna mot poliser och åklagare. Ända har dess rättsväsen stått pall och fortsatt kampen trots maffians delsegrar i form av lyckade, dödliga sprängningar och annat. 

Kan detta ofta föraktade lands rättsväsen borde också vårt kunna. 

Anders Leion