Det finns en imam som är ganska omtyckt av svenska medier. Han heter Kashif Virk och är en missionär för ahmadiyyasamfundet. Det är ett samfund som grundades i Indien i slutet av 1800-talet av Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908).

Samfundet är ytterst litet och erkänns inte som islamiskt av varken sunniter eller shiiter. Det beror framför allt på att man betraktar grundaren som en ny profet. Inom islams huvudfåra, både den sunnitiska och den shiitiska, räknas araben Muhammed den siste profeten.

Kashif Virk har medverkat på Det Goda Samhället som gästskribent. Den 4 mars 2018 publicerade vi artikeln: ”Den korrekta bilden av islam”, där Virk framför den vanliga tesen att islam egentligen är en förnuftig och fredlig religion, men att den tyvärr blivit missförstådd.

Jag svarade på Virks inlägg två dagar senare: ”Jihadisternas tolkningar är visst rimliga” (6/3 2018).

Under våren och sommaren har Virk prövat ett nytt grepp för att vinna nya proselyter till sitt samfund. (Eller har han gjort så tidigare?) Han har haft på sig en tröja med texten ”Jag är muslim. Fråga mig vad som helst” medan han besökt gator och torg i olika städer.

Läs till exempel denna text (17/5 2021) på imamens egen blogg. Virk citerar ur en intervju han gjort med tidningen Mitt i Stockholm:

Den här tröjan har varit en stor hit. Genom att stå på torget och träffa de som är mest kritiska mot islam kan vi få de samtal som behövs. Det är i kontrasterna som samhället utvecklas.

Från svenskar får han ofta frågor om jämställdhet:

Jämställdheten kommer nästan alltid upp. Särskilt när man diskuterar med kvinnor som vuxit upp med kvinnorörelsen. Man har vunnit så mycket och de är rädda att det ska gå tillbaka. Och jag förstår det. Det finns en skillnad.

Inom islam ser man ett värde i att mannen och kvinnan kompletterar varandra, framhåller han: Båda är starka och jämställda, men kvinnan har huvudansvaret för barnen och mannen för att försörja familjen.

Kashif Virk tror, eller låtsas tro i ett försök att nedvärdera sina kritiker, att svenskarnas motvilja mot islam beror på okunnighet.

Imamen säger alltså att enligt islam så är män och kvinnor jämställda.

Hur stor är sannolikheten, tror ni, att en bok som kom till och nedtecknades någon gång mellan 600 och 800-talet skulle förkunna en jämställdhetssyn som är acceptabel för genomsnittssvensken år 2021?

Jag tror att sannolikheten är lika med noll.

Men genom att använda det omtyckta ordet ”jämställdhet”, tycks Kashif Virk tro att han övertygat genomsnittssvensken.

Virk säger ingenting om den islamiska läran om månggifte. Islam, även ahmadiyyasamfundet, tillåter att en man gifter sig med upp till fyra hustrur. I den här artikeln, ”Why does Islam allow polygamy?”, förklarar en annan ahmadiyyamissionär i Kanada, varför islam tillåter månggifte.

En situation då månggifte kan vara bra är i krigstid:

The primary occasion then for the provision of polygamy is in war-time situations. During times of war, the number of men in the society is reduced due to war casualties. Consequently, there is an increase in the number of widows and orphans. For such situations, Islam gives the provision of polygamy so that the widows and orphans could continue to have the possibility of a family life after the passing of the husband/father.

I krig dör många män. Kvinnorna blir fler än männen. Många döttrar blir också faderlösa och står därmed utan skydd och försörjning. Månggifte är islams lösning på dessa problem, resonerar författaren. En man, som har råd, kan gifta sig med flera änkor och föräldralösa flickor och ta hand om dem.

Månggifte, betygar han vidare, är till för att lösa ”sociala problem”, inte för att tillfredsställa mäns sexuella lust.

The idea that Islam allows polygamy so that men could pursue lust and as an excuse to fulfill sensual desires is a far cry from what Islam actually wishes to achieve.

Saken är den att islam tillåter månggifte överallt och under alla tider. Det är inte bara tillåtet i krigstid eller när det finns fler kvinnor än män. Det finns heller inget hinder mot att ta en ny hustru för att man ”känner lust”. Visa mig denna koranvers eller hadith!

Ingenstans i islams källor beskrivs lust som ett dåligt skäl för att ta sig en bihustru.

Jag förstår inte heller varför man inte skulle kunna hjälpa änkor och föräldralösa flickor utan att göra dem till bihustrur i sitt harem?

För enligt islamisk lag, sharia, är den lagliga hustrun tvingad att ställa upp på sex. Jag finner det besynnerligt att en institution som ska ha tillkommit för lösa ”sociala problem” skulle innehålla sexplikt som en del av överenskommelsen.

Man kan ordna så att änkor och föräldralösa flickor får tak över huvudet, mat och kläder och en trygg miljö att leva i, utan att ingå ett kontrakt där de tvingas till sex med ”hjälparen”.

Det finns inget behov av månggifte för att lösa ”sociala problem”.

Orsaken att ahmadiyyamissionärer och predikanter, och andra muslimska apologeter, inte kan släppa månggiftet, utan måste hitta på krystade förklaringar till varför det är bra och nyttigt, är för att månggiftet är en del av islam. Det finns i Koranen och haditherna. Det har varit praxis ända sedan islams begynnelse.

Att säga att månggifte är en dålig idé är alltså detsamma som att säga att Koranen har fel eller att du vet bättre än Gud, din skapare. Det är förstås hädelse och andra muslimer kommer inte längre räkna dig som muslim.

Månggifte är bra för att Gud har bestämt det.

Man kan alltså aldrig övertyga en troende muslim om att andra sätt att lösa dessa ”sociala problem” skulle vara bättre. Han eller hon skulle fortsätta att hitta på ”rationella” förklaringar till varför man bör tillåta månggifte.

Du skulle till exempel kunna svara en muslimsk apologet att i vissa krig dör det så många män att man skulle behöva tillåta varje man att äkta upp till tio hustrur för att tand om alla änkor och faderlösa flickor. Nej, skulle han svara. Du får äkta högst fyra kvinnor.

Varje man gör sin plikt, av sitt hjärtas godhet, och gifter sig med fyra kvinnor. Problemet med överblivna änkor och föräldralösa flickor kvarstår dock. Det finns för många.

Skulle det vara så att månggiftet kommit till för att fylla en viss funktion, skulle det förstås kunna gå att modifiera för att bättre kunna fylla funktionen när omständigheterna förändras.

Men det handlar inte om att månggiftet fyllor någon funktion eller gör någon nytta. Det handlar om en blind tro på Koranen.

Du kan alltså inte övertyga de som har en blind tro på Koranen att ta bort månggiftet och ersätta det med ett annat system för att lösa de ”sociala problem” de menar att det ska lösa.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon