Svenska politiker anklagas ofta för att bara se till sin maktposition och för att inte ta det ansvar de har. Demokratin ger röstberättigade möjlighet att rösta bort dem vid val men det är sällan som deras beteende analyseras i domstol. Författningsdomstol finns inte i Sverige vilket begränsar möjligheterna att i domstol få prövat om deras beteende stämmer med konstitutionen.

För övrigt är den svenska konstitutionen svag. Den innehåller huvudsakligen en arbetsordning men föga om politikers mer konkreta ansvar. Politikerna borde kunna granskas bättre eftersom de representerar oss. De har ju makt att styra våra liv genom lagstiftning från riksdagen och genom politiska beslut från regeringen. Men de kan slippa granskning i domstol om de begår brott. De kan, som Ebba Busch få ett strafföreläggande till och med för ett grovt brott. Det räckte med att hon skriftligt godkände ett strafföreläggande. Strafföreläggandet gäller som en dom som har vunnit laga kraft. Det innebär att hon är dömd för grovt förtal och att hennes straff blev villkorlig dom plus böter utan rättegång i domstol.

Strafföreläggande innebär att en åklagare – inte en domstol – tar upp frågan om ansvar för ett brott och att den misstänkte erkänner sitt ansvar genom att godkänna åklagarens strafföreläggande. Ett strafföreläggande innehåller beskrivning av brottet och angivande av det straff som åklagaren finner att brottet ska föranleda. Strafföreläggande är huvudsakligen avsett att användas i samband med sådana brott som kan ge böter men i de fall där brottet är uppenbart kan strafföreläggandet istället vara villkorlig dom i förening med böter. Det ska i sådant fall vara uppenbart att rätten skulle döma till sådan påföljd om frågan skulle ha gått till domstolsprövning. Ebba Busch godkände ett sådant strafföreläggande. Hon hade en erfaren, skicklig advokat till sin hjälp vid bedömningen.

Hon klarade sig undan rättegång och utförlig analys i domskäl av sitt beteende. I domskälen skulle domare annars ha redogjort i svart på vitt för hur hennes beteende och hennes invändningar skulle bedömas utifrån Riksdagens lagtext. För politiker som begått brott är godkännande av strafföreläggande ett sätt att slippa rättegång och den uppmärksamhet som följer med rättegången. För medborgarnas del kan det däremot ifrågasättas om det är lämpligt att en förtroendevald politiker ska kunna slippa att få sitt brottsliga beteende ingående analyserat av domare i en utförlig dom där domskälen tar upp vad som hänt och hur lagstiftare och domstol ser på detta beteende. Domskälen i ett sådant fall skulle kunna innehålla viktiga påpekanden till förtroendevalda politiker i allmänhet om förhållningssätt i politikerrollen. 

Bakgrunden till strafföreläggandet för Ebba Busch var att hon i ett inlägg på sociala medier den 19 februari 2021 pekade ut det juridiska ombudet för säljaren i en fastighetstvist som tidigare brottsdömd. Ebba Busch var köparen. Detta juridiska ombud anmälde henne för grovt förtal och åklagare inledde förundersökning i frågan. Lagen stadgar att den som utpekar någon som brottslig kan dömas för förtal eller grovt förtal. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det beaktas om gärningen med hänsyn till omfattningen av spridningen var ägnad att medföra allvarlig skada.  Att hon har hundratusentals följare på sociala medier som hon alltså förmedlade den nedsättande uppgiften till, medför att domstol ska bedöma brottet som grovt.  

När föreläggandet väl var klart och godkänt av Ebba Busch uttalade hon – som är politiker riksdagsledamot och partiledare, och möjligen blivande minister i nästa regering – sig i dagspress och tv-nyheter och sa att ”det är fel på lagen” och ”jag anser mig oskyldig till detta”, och att hon ”i själ och hjärta är oskyldig”. Vidare hävdar hon att hon ”lika gärna hade prövat detta i rättegång men inte har tid”. Hon uttalar att ”arbete för Sverige är viktigare”. Detta säger alltså en företrädare för Sveriges riksdag när hon uttalar sig. Inte i en politisk fråga utan i egen sak! Det borde ju istället ligga i hennes roll att respektera lagstiftning från den riksdag som hon företräder och det strafföreläggande som hon har godkänt. Hon anser att hon bara sagt sanningen men lagen stadgar att om uppgiften är sann så ska det med hänsyn till omständigheterna vara försvarligt att lämna uppgiften. När hon går till angrepp mot det juridiska ombudet i fastighetstvisten, använder hon de sociala medier som hon har för att i andra sammanhang framställa sig som politiker, riksdagsledamot och partiledare.  Det vill säga riksdagsledamoten tillika representanten för folket använder den maktställning och de sociala medier hon har för att attackera en person som sköter sitt jobb som ombud åt husägaren i en privat fastighetstvist som hon vill vinna.  

Skattebetalare som bidrar till att täcka kostnaderna för hennes riksdagmannalön kan uppfatta det som anmärkningsvärt att strafföreläggande kan användas av politiker för att slippa domstolsprocess. Det vore ju en fördel om politikers brottsliga agerande istället blir föremål för rättslig analys i domskäl från domstol. Strafföreläggande borde därför inte vara tillåtet att använda på de förtroendevalda politikernas brottsliga agerande. Det handlar ju ytterst om demokratin och förtroendet för folkets representanter. Själva straffet är inte det viktigaste utan det viktigaste är att politiker blir varse om att det finns ett rättssystem där deras agerande kan komma att analyseras i utförliga domskäl om de utnyttjar sin maktposition utan eftertanke och omdöme. Sverige har behov av omdömesgilla och kunniga politiker så det kan gagna oss alla och vår demokrati om strafföreläggandet inte är tillämpligt på dem. Strafföreläggandet är ett sätt att minska kostnaderna för domstolsväsendet men sådant föreläggande bidrar till att undergräva demokratin i de fall där det är politiker som slipper undan domstols domskäl.  

Det finns en särskild möjlighet att pröva en riksdagsledamots lämplighet i Sveriges konstitution. En riksdagsledamot får enligt regeringsformen skiljas från uppdraget om han eller hon genom brott ”har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget”. Beslut om detta kan bara fattas av domstol. Användande av den konstitutionella möjligheten kan gynna demokratin. 

Gunilla Edelstam är docent och juris doktor.