PATRIK ENGELLAU: Är det högerkrafterna eller vänsterkrafterna som på senare år blivit alltmer extrema?

Själv vill jag med kraft ta avstånd från den uppfattning om samtidens ideologiska strider som avslöjas i rubriken (som jag skrivit själv). Höger och vänster är inte längre särskilt relevanta begrepp. En annan och bättre formulering vore ”Är det populismen (tänk Trump) eller PK-ismen (tänk Märta Stenevi) som på senare år blivit alltmer extrem?”. Men eftersom gamla begrepp, som tidigare faktiskt fungerade, har blivit alltmer flytande tvingas man uttrycka sig lite konturlöst och obestämt. Snart kommer tidsandan att stabilisera sig i mer ordnade former, hoppas jag, och då blir det lättare att förstå vad folk säger.

Den allmänna meningen i Sverige har varit att populister (eller nazister, fascister, brunråttor eller islamofober) har flyttat fram positionerna och blivit alltmer kaxiga. Hotet mot Sverige – eller demokratin i Sverige – har kommit från Polen och Ungern. Även inom EU har den sortens uppfattningar – med udden riktad mot krafter som Visegradländerna, Brexit och Donald Trump – dominerat debatten. I USA har sådana Trumpfientliga attityder haft full kontroll över de mest inflytelserika media utom enstaka tidningar som The Wall Street Journal.

Sedan amerikanska media för bara några månader sedan upptäckte att det finns annat än Trump att intressera sig för – vilket i det här fallet betyder att ogilla – börjar ett annat perspektiv att framträda. Det perspektivet innebär inte bara, vilket varit en förhärskande uppfattning i flera år, att det pågår en polarisering mellan högern/populismen och vänstern/PK-ismen (wokeismen), utan också att radikaliseringen inte legat i att högerkrafterna blivit mer extremistiska utan att det tvärtom är vänstern/wokeismen/demokraterna/PK-isterna som blivit alltmer fanatiska.

Detta som jag just sa är en ganska falsifierbar tolkning som jag visserligen hummande skulle instämma i om någon framfört den men aldrig vågat sätta på pränt om jag inte just sett den framföras med hyggligt vetenskapliga belägg av The Wall Street Journal under rubriken ”Kulturkriget är en vänsteroffensiv”. Författaren hänvisar till en demokrat som heter Kevin Drum och tycker att demokraternas radikalisering gått för långt eftersom de har gått mycket längre åt vänster än republikanerna gått åt höger. Betänk denna svårförståeliga illustration från Drum:

Notera de vertikala linjerna som uttrycker respektive partis medianåsikt: ”Mellan 2004 och 2017 hade demokraterna flyttat sig tre punkter på radikalitetsskalan (x-axeln) medan republikanerna bara hade radikaliserats en halv punkt åt sitt håll”.

Som Drum säger: ”Det är inte de konservativa som förvandlat amerikansk politik till ett kulturkrig utan liberalerna”. I Sverige bröt det kulturkriget ut redan för ett halvt sekel sedan medan det först ganska nyligen blossade upp i USA.

Patrik Engellau