Alla har sett den gråtande ”integrationspolisen” som sett för mycket av ”integrationen”. (Se inslaget från 27/6 här) Eller för lite. SVT Nyheter, som i 30 års tid helhjärtat stöttat den fullkomligt vansinniga och ansvarslösa invandringspolitiken, berättar plötsligt om vad samma politik lett fram till. Först med en känslosam intervju och sedan ett efterföljande sakligt och pedagogiskt inslag av typen ”Utpressning – Så funkar det!”.

Kommer vi nu även att få se den gråtande socialsekreteraren Annika i rutan?

– Det har varit så här i 25 år men blivit värre de senaste åren. Får de avslag på ansökan om socialbidrag så kommer det direkt ett dödshot mot oss, våra barn, våra familjer och vi… Här brister det för Annika och hon börjar gråta.

Eller den gråtande akutläkaren Erik?

– För varje skottskada vi får in får vi också in den skadades klan och den rivaliserande släkten som samtliga hotar oss. Vi får tillkalla polis för att försöka skydda sjukhusets personal men det…

Erik får tårar i ögonen och ber oss sluta filma.

Eller den gråtande mellanstadieläraren Kim?

– Vi gör ju så gott vi kan, men när barnen kommer till skolan och kallar oss ”svennehoror” och säger att de ska knulla vår mammor, döda oss och har vapen som de visar upp så blir vi… Kim vänder sig bort och försöker samla sig.

Exemplen kan göras många fler och även omfatta till exempel räddningstjänst, ambulanspersonal och kommunalråd. Kommer vår statstelevision nu att sluta med sin invandringspropaganda till förmån för ”flyktingar” och övergå till att rapportera om verkligheten, sådan den blev och är?

Jag har svårt att tro det och ser på inslaget med den gråtande polisen som ett olycksfall i arbetet vilket en sommartrött redaktion råkade släppa ut i etern av misstag. Jag har än så länge svårt att se det som en ny trend.

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.