BITTE ASSARMO: Woke-maffian tuffar på – nästa stopp Shakespeare

I England fortsätter arbetet med att skriva om historien. Nu är det självaste Shakespeare som ska revideras, på uppdrag av The Globe – den återuppbyggda Elisabetanska teatern i södra London vars ledning vill ställa sig in hos woke-maffian.

Teatern har gett ett antal akademiker i uppdrag att arrangera en serie seminarier som ska problematisera Shakespeares dramatik och lyfta fram hans rasism. För det är klart att Shakespeare var rasist, fattas bara annat!

”Varje Shakespeare-pjäs är en raspjäs eftersom vithet är en del av varje pjäs”, säger en av de inblandade akademikerna, Vanessa Corredera, sjundedagsadventist och professor på det kristna Andrews University i Michigan, USA.

Vithet i sig är alltså rasistiskt. Barn som föds av vita föräldrar är liksom rasister redan när de först ser dagens ljus, enbart på grund av sin hudfärg.

Vi som följt med i debatten är förstås inte särskilt förvånade. Det var ju bara en tidsfråga innan BLM-inspirerade akademiker, med för mycket tid och för mycket resurser till sitt förfogande, skulle börja tafsa på Shakespeare.

Det som möjligen kan vara förvånande är att en teater som The Globe, som existerar enbart på grund av kulturarvet från just Shakespeare, går i bräschen för att nu dissekera landets (och kanske världens) främste dramatiker genom tiderna.

Å andra sidan ska man kanske inte vara förvånad över det heller. Det är ju supertrendigt bland ”goda” vita att skämmas över allt som kan definieras som ”vit kolonialism” och liknande hemskheter. Kanske är revisionen av Shakespeare det ultimata sättet att böja huvudet i ödmjukhet inför dem som nu kräver sin rätt? Jag menar, om man kan revidera en odödlig gigant som Shakespeare kan man ju faktiskt revidera i princip allt som någonsin skrivits.

Det har förstås debatterats om rasism i Shakespeares pjäser tidigare. Däremot är det tveksamt om diskussionen någonsin varit så förenklad och infantil som idag. Idag finns inget utrymme för nyanser, inte heller någon förståelse för att saker och ting måste ses i ljuset av sin samtid. Idag handlar allt om historierevisionism för sakens egen skull, förklädd till antirasism.

I fallet Shakespeare räcker det med att han använder ord som ”ljust” och ”mörkt” för att beskriva gott och ont för att hans samlade verk ska vara ett uttryck för rasism.

Vad kommer härnäst? Förbud mot mörkrädsla? Böter för att uttrycka glädje inför ljusare sommarkvällar, eller för att uttrycka vemod inför mörka höstkvällar? I pipelinen ligger en orwellisering av språket, så att natt blir dag och mörker blir ljus. Den som glömmer bort nyspråket och ”ser ljust på framtiden” är förstås rasist.

Jag undrar just hur lång tid det tar innan svenska BLM-inspirerade aktivister tar intryck av The Globes tilltag. Här finns enorma möjligheter att dra in projektpengar från någon välvillig myndighet för en totalrevidering av den svenska litteraturskatten, så att man slipper ägna sig åt vettiga och angelägna spörsmål.

Bitte Assarmo