En av samtidens viktigaste diskussionspunkter är hur stort inflytande globalismen har över världshändelserna. Frågan är för det mesta för allmän för en seriös diskussion men när jag upptäcker ett konkret fall i The Wall Street Journal kan jag inte låta bli att stjäla och återge.

På World Economic Forum i februari 2020 i Davos träffades några höjdare inom världens medicinska etablissemang under ledning av Dr Seth Berkley (bilden). Coronat hade just kommit på tapeten och en internationell pandemi förutsågs. Berkley och hans kollegor beslöt att utnyttja sina kontakter i den internationella politiken för att världen skulle slippa återuppleva erfarenheterna från svininfluensan år 2009 då de rika länderna tog alla vacciner och de fattiga länderna blev utan.

Initiativet Covax bildades av WHO, EU och den franska regeringen och skulle ledas av Dr Berkleys institut Gavi. Upplägget var att alla länder skulle betala till Covax som skulle köpa vaccin för alla länder och sedan distribuera vaccinet rättvist över världen. Det 90 fattigaste länderna skulle få vaccinet gratis. De rika länderna lovade dels att betala för de fattiga, dels att genom Covax köpa vaccin till åtminstone tio procent av sina befolkningar.

Bill och Melinda Gates engagerade sig helhjärtat. De ringde Boris Johnson just när premiärministern tillfrisknat från coronat och lämnade sjukhuset. Han ställde förstås upp. Snart hade hundra länder lovat sitt stöd. I juni 2020 avhölls en entusiastisk internationell toppkonferens. Alla var med på Covax-projektet. Hundra länder skrev på. Covax beställde 300 miljoner doser från AstraZeneca till det enastående låga priset om tre dollar per dos.

Men USA ville inte ställa in sig i ledet hos Covax utan gick ut på egen hand och beställde hundratals miljoner doser från andra tillverkare som Pfizer och Sanofi. (Det går att begripa. USA skulle enligt det planerade upplägget dels betala, dels ställa sig i kö tillsammans med Ghana och Bangladesh för att få vaccintilldelning av WHO, EU och Frankrike. Högriskprojekt för Trump.)

När USA bestämde sig för en separatlösning följde övriga rika länder efter: Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och andra började upphandla för att slippa hamna efter i en gemensam vaccinkö. Då bytte även EU fot. I stället för att stödja Covax-upplägget försökte EU göra sig till ensam upphandlare för alla sina medlemmar vilket inte verkar ha fungerat så bra.

En del betalarländer höll inne bidragen till Covax när de insåg att de nog skulle behöva köpa egna vacciner som dessutom var dyrare än de rabatterade AstraZeneca-vaccinen som Covax beställt.

I februari 2021 godkändes AstraZenecas vaccin av WHO. Covax lastade flygplan och levererade vaccin till Ghana, Elfenbenskusten, Filippinerna och Fidji plus en del andra länder.

I mars 2021 fick Indien ett våldsamt utbrott av covid. Det blev ett problem för hela Covax-programmet ty de flesta av AstraZenecas vacciner tillverkades av den indiska partnern Serum Institute of India, SII. Man kunde misstänka att indierna skulle behålla sina hemmatillverkade doser i stället för att skicka den till resten av världen där vissa länder redan hade betat av sina riskgrupper och börjat vaccinera tjugofemåringar. Dr Berkley ringde oupphörligen till presidenten och andra viktiga personer i Indien men fick aldrig några besked. (Jag har jobbat ett halvår i Indien och kan vitsorda att man inte får några besked.)

När leveranserna från Covax sinade hamnade många fattiga länder i beråd. De hade gett en första dos till medicinpersonal och kanske några andra grupper men vad skulle de göra nu? Använda de redan erhållna lagren till att ge en första dos till övriga i hopp om nya leveranser? Eller ge en andra dos till dem som redan vaccinerats en gång?

Covax var ett humanitärt initiativ som bröt samman när det fick närkontakt med verkligheten, en verklighet som kännetecknas av att de stiliga internationella deklarationerna om solidaritet, rättigheter och humanism visar sig ganska tomma när de konfronteras med nationella egenintressen, framför allt om de nationella egenintressena förvaltas av nationella politiker som måste tänka på att bli omvalda. (Vad gjorde den humanitära stormakten Sverige i den här vevan? Eftersom vi faktiskt har vaccin verkar det inte som om vi rakryggat stått på Covax och de fattiga ländernas sida. Fast å andra sidan har en del länder, som USA, skickat sitt vaccinöverskott till Covax sedan de försett sig själva. Kanske har även vi gjort så.)

Exemplet visar också hur begränsad globalisternas makt faktiskt är. Här stod hela gänget – WHO, makarna Gates, EU, internationella politikertoppmöten, World Economic Forum etc – enade i syfte att genomföra ett storslaget och ädelt men ändå, trots allt, rätt begränsat och tidsbestämt projekt. Det gick inte. Hur ska det gå när det handlar om mer grundläggande och allvarliga saker såsom den stora internationella klimatomställningen enligt Parisavtalet?

Ändå är det förstås både imponerande och oroväckande att det globala samfundet lyckas veva igång så storslagna projekt.