Gästskribent ANN KRISTIN SANDLUND: En sommarstuga börjar med ett första spadtag

Den här texten föddes för drygt ett år sedan. Hynek Pallas, skribent i Expressen, med rötter i Tjeckien, skrev en krönika om hur det är att vara invandrare och inte äga en stuga. Under pandemin 2020 går hans tankar till ”den vall som skilde mig och de ”etniskt” svenska vännerna. Den som har fortsatt att utgöra en skillnad mellan oss i vuxen ålder, där rötternas torp och stugor ärvs eller finns tillgängliga i familjen.”

Mina tankar gick då till de stugor som finns i mina släkters ägor. De ligger alla i Ångermanlands inland, vid Fjällsjöälven. Svedjan, utanför Nordantjäl, där finns min mors släktgård, ett svedjebruk från 1700-talet. Jag tror att Henrik Nilsson var den som röjde upp den lilla gläntan, byggde en timrad stuga med hjälp av kroppen och ett fåtal verktyg. Järn var en lyxvara, i bästa fall hade man en såg, en yxa, en barkspade och en järnskodd träspade.

Sedan levde de där, flyttade sällan på sig, gifte sig med folk en mil bort, slet med jord, skog och djur. På 1800-talet fick man några års skolgång, timret blev intressant och vid kusten byggdes sågverken. Männen kunde arbeta som skogshuggare och få in lite pengar, och kvinnorna skötte djuren, några få kor, några getter och en häst, i bästa fall. Kanske hade man råd med en gris också.

På 1930-talet köpte min mormor och morfar granngården, och de tre döttrarna föddes. Morfar gick bort 1947, och mormor blev änka. Det var hårt och fattigt, men det finns överlevnadsgener, sedan de första som bosatte sig där för tusentals år sedan.

Efter kriget blev älvarna och vattenkraften intressant. Socialdemokraterna hade haft makten ett tag, och Europa behövde byggas upp. Fjällsjöälven skulle tämjas, och elektriciteten skulle ta Sverige in i moderniteten. Mormor och döttrarna fick röjningsarbete, männen fick jobb och det lovade mycket. Men jobben försvann lika snabbt som de kom, och de unga männen fick flytta söderut. Norrland tömdes på ungdomar, precis som hundra år tidigare, när en miljon reste till USA.

Norrland, som utgör 60 % av Sverige, där 25 % av BNP skapas, av 12 % av befolkningen, får bara smulor av staten, levererade med vänster hand. Den socialdemokratiska politiken, skapad av arbetare, för arbetare, har svikit. Redan när Palme tog över gick det snett. Den ganska konservativa, försiktigt reformistiska politik, som hade rått tidigare, blev en socialistisk utopi där Sverige inte bara skulle exportera sitt lyckorike, utan också bjuda in hela världen. Nu har vi facit.

Dessa ”sommarstugor”, som finns över hela landet, byggdes med samma möda som våra stugor. De beskattades hårt om de råkade ligga vid populära vattendrag och hav, och nu hotar socialdemokraterna att införa fastighetsskatten igen. De småsparare som har investerat i s k ISK-konton, kallas för ”miljonärer” och ska beskattas hårt. Men nu vet ni hur det går till att skaffa sig en sommarstuga och bli miljonär. Det tar över tvåhundra år och det börjar med ett första spadtag. Det är inget man ”får”.

Ann Kristin Sandlund är född och uppvuxen i Ångermanland men bor sedan 1986 i Dalarna. Hon har arbetat som förskollärare och språklärare och även varit delägare i ett byggföretag och är politiskt aktiv i Medborgerlig Samling.

Ann Kristin Sandlund