Friedrich Nietzsche betraktas idag som en stor filosof men han var rimligen ganska impopulär under sin livstid, framför allt när han på 1880-talet i skriften Den glada vetenskapen förklarade att Gud var död. Även om ett antal moderna människor på den tiden hade börjat betvivla Guds existens var tron på Gud fortfarande en statsbärande lära som gav tröst och stadga åt hela folk. Om man försöker beröva människor tryggheten av deras innerliga och djupt kända övertygelser, såsom exempelvis genom att ta ifrån de troende deras gud, så kan de bli både bedrövade och rasande.

Det var kanske därför Nietzsche inte tog Guds död i sin egen mun utan lät orden uttalas av en dåre som figurerar i boken. Dåren springer omkring med en lykta i gryningen och hamnar på torget där han ropar att han letar efter Gud. Sedan säger han att Gud är död och att ”vi har dödat honom”.

Jag har för mig att jag någonstans hos Nietzsche, fast jag nu inte kan hitta stället, har läst en annorlunda version där Gud ännu inte är död men väl svag, orkeslös och förvirrad. Sådan är vår tids gud.

Även vår tid har nämligen en gud men en annan gud än den vars död Nietzsches dåre förkunnade. Vår gud är Staten. Vår tids människor är lika bergfast övertygade i sin statstro som någonsin de medborgare till vilka Nietzsche kanske inte vågade tala klarspråk om deras Gud utan i stället lät sig representeras av en dåre. Vår tids människor älskar föreställningen om en Statlig allsmakt. De som är missnöjda med Staten är egentligen inte missnöjda med Staten utan över att fel gäng har shanghajat staten. I rätta händer menar de, nämligen i deras egna, skulle Staten återvinna sina krafter. Därför kan jag inte resonera nyktert om Staten utan får i stället skicka en dåre att presentera ett budskap.

En dåre drog genom staden och stannade på Norrmalmstorg där han vände sig till människorna och talade:

Era hjärtan är goda och fulla av ömhet. Men era hjärnor är klena.

Dåren tystnade och började skaka. Han skrek av smärta och tog sig om näsan. Jag ljög just nu för er, ropade han till människorna, jag heter Pinocchio och min näsa har just växt fem centimeter. Jag ska inte ljuga mer.

Era hjärtan är inte alls goda och fulla av ömhet. Men ni vill att det ska se ut så. Om det kommer en flykting och behöver mat och husrum vill ni gärna visa förbarmande bara det inte drabbar er själva på något sätt. Att ta emot vederbörande i hushållet är det inte tal om och helst vill ni ej heller betala för all nödvändig godhet. Därför har ni uppfunnit er en gud, Staten, som ni tillmäter magiska krafter. Med era klena hjärnor förefaller det naturligt för er att Staten ska kunna lösa problemet utan att besvära er. Ni tror att Staten har kraften att omvandla en sorts människa till en annan sort, exempelvis en somalier till en svensk, en övernaturlig förmåga som ni föreställer er att Staten besitter. Ni tänker er Staten som sagans gubben Rumpelstiltskin som vet hemligheten att spinna guldtråd av halm eller vice versa.

Men det som är svårast att begripa för mig, fortsatte dåren, är att ni, när staten år efter år visar sig oförmögen att spinna guld, fortsätter att tro att Staten visst skulle visa sådana talanger bara den bemannades av rätt gäng.

Varför har ni så klena hjärnor? viskade dåren förtvivlat. Ni har ju sett det ena gänget efter det andra besätta Staten med lika dåliga resultat. Vi satsar hundra miljarder säger det ena gänget, vi satsar två hundra miljarder säger det andra, det spelar ändå ingen roll ty utfallet blir detsamma. Är det inte dags att börja dra lite slutsatser? Borde den första inte bli att Staten inte har alla dessa krafter som ni tillskriver den?

Det handlar inte bara om den där flyktingen, fortsatte dåren. Det handlar också om allt annat som ni vill att staten ska göra för att ni själva ska slippa tänka på det, era barns undervisning och omsorgen om era gamla föräldrar till exempel.

Jag tror förresten inte att ni har så klena hjärnor som ni låtsas, sa dåren med en suck. Ni gömmer er bakom konstlat oförstånd. Egentligen är ni bara lata. Ni framställer er som goda men ni är bara hycklare. Ni ger sken av enfald men ni är bara oengagerade.