PATRIK ENGELLAU: Värdegrunden i aktion

Varje samhälle behöver en stark statsmakt. Statsmakten uppstår, åtminstone i den demokratiska teorin, när medborgarna inser att en del viktiga saker inte blir av utan kollektiv samordning och därför bestämmer sig för att inrätta en statsmakt för sådana ändamål. Ett sådant ändamål är att inrätta ett centraliserat våldsmonopol, ett annat att bygga fyrar, ett tredje att etablera ett rättsväsende, ett fjärde, kanske, att bygga vägar och flygplatser.

Men så går det som det går enligt den ”oligarkins järnlag” som upptäcktes av tysken Robert Michels. De kårer av förvaltare som medborgarna anlitat för att administrera de gemensamma ändamålen tar makten från sina uppdragsgivare medborgarna. Maktskiftet går långsamt i början men efter att ha nått en tipping point börjar förvaltarna att ackumulera makt alldeles hejdlöst. Det finns snart ingenting de inte anser sig behöva lägga sig i och styra i enlighet med sina böjelser. Sverige har passerat denna tipping point.

Förvaltarna har bestämt att deras främsta mål är att garantera varje enskild medborgare frihet och oberoende. Det är förvaltarnas värdegrund. Individuellt oberoende betyder att medborgaren inte ska behöva lita till någon annan än staten. Ju friare medborgarna blir från varandra desto mer beroende blir de av staten och desto bättre har staten nått sina mål avseende medborgarnas frihet. Så blir medborgarna också jämlika vilket är ett annat önskemål i värdegrunden.

Att förvaltarna vill göra folk beroende av staten märker man av deras gärningar. Om de har pengar över och kan välja mellan att satsa på äldreomsorgen och att investera i könsbyteskirurgi så föredrar de kirurgin eftersom de äldreboende redan är totalt beroende av det offentliga medan tonåringar kanske ännu inte är riktigt fria från föräldrar och syskon och då kan en gratis könskorrigering vara precis den lilla puff de behöver för att göra sig oberoende av sina nära och kära.

Man skulle kunna tro att de statliga insatserna nådde något slags mättnad när praktiskt taget allt redan kontrollerades av förvaltarna. Men så stark är värdegrundens maning om positionsframflyttning att förvaltarna inte får låta sig hejdas av att det inte finns något meningsfullt de kan göra som de inte redan kontrollerar. Finns det inga meningsfulla reformer kvar att göra så får de väl satsa på meningslösa reformer.

Det där med könskirurgi är en meningslös reform i det lilla formatet men det hade kunnat växa till något verkligt storslaget om det inte varit för att det civila samhället, här representerat av de könsbytande barnens förtvivlade föräldrar – ofta anklagade för ”transfobi” av de sociala myndigheterna – på ett antal sjukhus lyckats få förvaltarna att lägga undan skalpellerna och ställa tillbaka hormonpillerburkarna i förråden.

En mer storstilad men full lika meningslös reform är den nu pågående energiomvandlingen i förvaltarnas regi. Till för bara några år sedan oroade sig världen för ”peak oil”, det vill säga att oljan skulle ta slut. Nu oroar vi oss för att den inte tar slut fort nog. Statsförvaltarna menar att statliga insatser måste till för att stoppa oljepumparna. Detta projekt har lanserats utan genomtänkta planer och utan existerande, fungerande teknik. I stället ska vi uppfinna undervägs. Redan nu, innan röken från startpistolen ännu hunnit skingra sig, kommer nödsignaler exempelvis från myndigheten Svenska kraftnät som ”ansvarar för att det svenska kraftsystemet är hållbart, säkert och kostnadseffektivt”. Myndigheten har just publicerat skriften Långsiktig marknadsanalys 2021 som fyller en tekniskt okunnig människa som jag själv med ångest.

Även om jag inte vet något om frekvensstabilitet eller ens terawattimmar så brukar min byråkratiska intuition hjälpa mig att läsa rätt mellan raderna i myndigheternas promemorior. När det hela tiden i marknadsanalysen talas om ”behov och utmaningar” så anar jag ugglor i mossen. Ett ”behov” vet jag vad det är. Det är något man kan förutsäga såsom i begreppet ”reparationsbehov”. Behov går att hantera, men utmaningar? I Sverige har ”utmaning” kommit att betyda ett problem som man inte längre kan dölja men inte vet hur man ska lösa. Brottsligheten i förorterna är en utmaning. Ingen lösning är i sikte. Nu säger den myndighet som ansvarar för den svenska elektriciteten att exempelvis kraftöverföringen från Norrland till södra Sverige är ett dilemma av samma karaktär som ungdomsbrottsligheten i Rinkeby. Jag ser en myndighet som skälver av oro och å ena sidan inte törs oroa någon för att inte få skäll från Ygeman och å den andra säkerställa att den, när elen stängs av i Stockholm någon kall dag nästa vinter, vill ha papper på att den har varnat (fast på ett så tekniskt sätt att en normal läsare inte begriper; läs själv så får du se).

Denna rapport knappt noterats i svenska media utom av journalisten Peter Wennblad i Svenska Dagbladet. Här är några rader från hans artikel:

Med tanke på det explosiva innehållet borde rapporten ha blivit en politisk bomb.

För vad den säger är att Sveriges klimatpolitiska strategi är ett korthus byggt på ett enbent bord.

Och då handlar rapporten inte ens om det faktum att elektrifieringen av industrin och transportsektorn kräver en många gånger större och snabbare utbyggnad av elnätet än vad Svk tidigare varit i närheten av att genomföra. Eller att ingen vet var och hur myndigheten ska skaffa fram de mänskliga och tekniska resurser som krävs för att rent praktiskt verkställa så många parallella jätteprojekt. Eller hur tusentals markägare under kraftig tidspress ska övertygas om, eller mer sannolikt tvingas, att upplåta sina ägor åt kraftledningar och kopplingsstationer…

Det är skakande läsning. ”Långsiktig marknadsanalys 2021” målar på teknisk prosa upp ett Sverige där elsystemet under en stor del av året är på, eller över, gränsen till blackout… Där kvaliteten på elen – till exempel den så kallade frekvensstabiliteten – regelbundet är så dålig att den kan förstöra allt från industrimaskiner till tandborstladdare…

I sammanfattningen skriverSvk: ”Scenarierna visar på ett annat kraftsystem än vad vi är vana vid idag. (…) Elpriserna blir i regel mer volatila och kopplas i ännu större utsträckning till variation i produktion. Kraftsystemet blir mindre förutsägbart och utfallsrummet för möjliga driftfall ökar. (…) Om överföringssystemet inte utvecklas i takt med förändrade produktions- och förbrukningsmönster så kommer klimat- och energipolitiska mål bli svåra att uppnå och samhällets välfärd och utveckling kommer att försämras.”

Så skriker man i panik på myndighetsprosa. Hör politikerna vrålet?

Om du undrar varför det svenska samhällets förvaltare utsätter medborgarna för dessa obehagliga risker så har du säkert heller inte förstått varför det satsats så hårt på könsbyten. Läs då den här artikeln en gång till. Kön eller energikällor, vad spelar det för roll, byte som byte. Det är samma gäng som ligger bakom.

Patrik Engellau